En riktig domare – Va häftigt!

Justitierådet Anna Skarhed funderar över domarnas status och situation
Trots sommarvärmen blåser det snålt kring oss domare. Rapporter i media om brottmål där domstolar dömt för strängt eller för lindrigt eller inte alls. Ena dagen är det den dömde och nästa dag brottsoffret som har blivit illa hanterade. Larm om stora balanser av oavgjorda mål i domstolarna och berättelser om människor som fått vänta orimligt länge på att få sin sak prövad. Vi domare kritiseras för att vara anonyma och för att inte delta i samhällsdebatten. Justitiekanslern uttalar svepande kritik mot landets domare av innebörd att deras domar inte håller måttet och att kvaliteten på senare år sjunkit oroväckande. Den av JK beställda rapporten Felaktigt dömda presenteras som bevis för denna tes. Kritiken mot att de högsta domartjänsterna tillsätts i ett slutet förfarande ifrågasätter även urvalet av kandidater till dessa tjänster och därmed de högsta domstolsinstanserna. Regeringen och Domstolsverket ställer krav på att domstolarna skall avgöra fler mål och bli mer effektiva samtidigt som man förväntar sig ett aktivt förändringsarbete och kritiserar domarnas bristande förändringsbenägenhet. Ute på domstolarna blir målen allt fler och allt tyngre medan tiden för nödvändig reflexion och förkovran krymper.

Hur har det blivit så här? Är kritiken rättvis? Vad kan vi göra för att vända trenden? Hur skall vi, med denna ballast, kunna få unga duktiga jurister att välja domaryrket? Många, stora och svåra frågor. Jag vill förmedla några tankar kring ett par av dem.

En första reflektion är att vi domare inte är vana vid att stå i rampljuset och att bli granskade. När jag började arbeta i domstol för trettio år sedan var samhällsklimatet ett helt annat och intresset för domstolarna begränsat. Det förekom sällan att någon domare eller dom blev ifrågasatt i media. Det gamla överhetssamhället i form av en utbredd auktoritetstro levde alltjämt kvar, trots student- och ungdomsrevolten, samtidigt som vi i post-68 generationen inte såg oss själva som överhet och makthavare. Det senare innebär kanske att vi än idag, när granskningen är intensiv och ifrågasättande, har svårt att identifiera oss med den rollen.

I grunden är naturligtvis nedmonteringen och ifrågasättandet av auktoriteter en positiv utveckling. Det ställer emellertid nya krav. Vi domare måste kunna hantera mera ohanterliga situationer i rättssalen och vi måste vara beredda att kunna förklara och försvara våra beslut och domar även utanför den skrivna domen. Domare i vårt land har av tradition varit anonyma och undvikit att träda fram i media. Domaren, som undertecknat ”på domstolens vägnar”, har talat enbart genom domen. Allt fler domare inser idag att vi måste få till stånd en dialog med och bli bättre på att hantera media. Mediasamhället är här för att stanna och vi måste gilla läget! Vi är ännu litet yrvakna men försöker lära oss. Pressmeddelanden och t.o.m. presskonferenser börjar förekomma i samband med uppmärksammade domar. De nya migrationsdomstolarna har anställt särskilda informationsansvariga och Mediegruppen, som kan nås via DV:s hemsida, består av domare från de allmänna domstolarna som åtagit sig att vara tillgängliga för kontakter med media. Ett annat sätt att nå ut har med framgång prövats av domstolarna i Blekinge som lämnat rättssalen och sökt upp ungdomar i deras egen miljö för att diskutera brott och straff, rätt och orätt.

När det gäller domstolarnas balanser och handläggningstider kan sägas att vi trots allt ligger väl till internationellt sett. Det gläder dock knappast den som väntar, och självklart måste vi arbeta för att förbättra situationen. Problemet är inte generellt utan gäller vissa domstolar och vissa typer av mål. Frågan står högt på dagordningen och domstolar som inte uppfyller regeringens verksamhetsmål sätts under lupp. Sedan en tid har särskilda pengar öronmärkts för ”avarbetningsprojekt”. Allt detta är utmärkt men målavverkningsjakten får inte ske på bekostnad av kvaliteten. Arbetsbördan i många domstolar inger oro. Vi är en kunskapsintensiv bransch och tid för kompetensutveckling och eftertanke är nödvändig om vi vill uppnå ett kvalitativt gott resultat. Idag är det på många håll omöjligt att hitta tid för detta. Ytterligare processuella reformer kan möjligen ge viss lättnad men min uppfattning är att vi måste bli fler i domstolarna om vi skall klara både kvantitet och kvalitet framöver.

Jag har i annat sammanhang (DN debatt 10/6) kritiserat den enligt min mening allt för svepande kritik som justitiekanslern riktat mot domstolarna. Det innebär inte, som JK försökt hävda, att jag vill tysta debatten. Finns det domar eller domare som inte håller måttet skall det fram. Det finns också typer av mål, bland annat narkotika- och sexualbrottsmål, som innefattar särskilt svåra utrednings- och bevisfrågor. Om detta bör det föras en kontinuerlig och nyanserad debatt, inom och utanför domstolarna. Det är sunt att domstolarna granskas men JK:s ord väger tungt och måste därmed avvägas väl. Min bestämda uppfattning är att det saknas grund för att påstå att domstolarna i allmänhet – med JK:s ord – förslappats i sin bevisprövning och rapporten Felaktigt dömda ger enligt min mening inte heller stöd för ett sådant påstående. Jag tycker rapporten är problematisk på flera sätt. Jag har till exempel svårt att komma ifrån känslan att slutsatserna angående domstolarnas hantering i den ordinarie processen i de refererade fallen färgas av att man anser sig numera ha tillgång till facit. Jag ställer mig också frågande till slutsatsen att domstolarna i samtliga de undersökta målen brustit i sin ”utredningsskyldighet” och att det är domstolens uppgift att ”kvalitetssäkra brottsutredningen”. Detta synsätt strider enligt min mening mot den gängse uppfattningen om rollfördelningen mellan aktörerna i brottmålsprocessen.

Den kritik som riktas mot tillsättnings- och utnämningsförfarandet när det gäller högre domartjänster delar jag däremot helt. Den nuvarande ordningen är otidsenlig och framstår även i ett internationellt perspektiv som märklig. Det finns sedan femton år(!), i betänkandet Domarutnämningar och domstolsledning, SOU 2000:99, ett väl genomtänkt och utarbetat förslag till en ordning med en förslagsnämnd för högre domarbefattningar. Vad väntar vi på?

Samma fråga kan ställas beträffande förslaget till en ny nämnd för beredning av domaranställningar som föreslagits avDomarutredningen 2001. Utredningens förslag om en helt öppen domarrekrytering har däremot modifierats till ett utredningsuppdrag som jag för närvarande arbetar med. Uppgiften är att, med bibehållande av den särskilda domarutbildningen, åstadkomma en väsentligen mer öppen domarrekrytering. De två frågorna hänger oupplösligen samman. Det är en självklarhet att en väl fungerande ordning för rekrytering, utbildning och utnämning av domare är avgörande för att kunna garantera kvaliteten i domstolarna i framtiden.

Jag är inte orolig för att dagens och morgondagens kloka och skickliga unga jurister skall välja bort domstolarna som arbetsplats. Domstolarnas betydelse ökar i samhället. Vem kan motstå den spännande utmaningen att få vara med och utveckla våra domstolar så att de kan möta de höga krav som idag ställs och än mer kommer att ställas framöver? Jag rekommenderar en omläsning av SvJT 3/04 som inspiration. Vi äldre domare måste också ta vårt ansvar som föredömen. Kanske genom att litet oftare våga lyfta blicken och sticka ut hakan en aning. Domstolarna är demokratins och rättsstatens yttersta värn. Det förpliktar.

Vid ett tillfälle har jag mötts av total entusiasm och beundran på grund av mitt yrke. Det var när mina döttrars dagiskompisar trodde jag var fotbollsdomare! Förr brukade jag berätta den historien som en lustighet. Idag ångrar jag att jag inte satte mig ner och förklarade. Demokrati och rättvisa är begrepp som skall inympas tidigt och som även barn kan förstå. När mina barnbarn i framtiden berättar för sina dagiskompisar att deras mormor varit domare önskar jag att utropet blir: En mormor som är en riktig domare – va häftigt!
ANNA SKARHED
JUSTITIERÅD
Sök i vårt artikelarkiv

  Hjälp

Till avancerad sök

Senaste numret som pdf

Omslag Advokaten nr 3/2014, länk till PDF

Redaktion

Chefredaktör
Tom Knutson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 25
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Mats Cato
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 07
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Magnus Andersson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 03
Fax 08-662 30 19
E-post