En fråga om makt utan rätt?

Trots att det idag finns möjlighet att överklaga regeringsbeslut som rör enskilds rättigheter eller skyldigheter upplyser inte regeringen om detta i sina beslut. Detta strider mot grundläggande rättssäkerhets- och förvaltningsprinciper, anser advokat Peter Westdahl.

Sverige fick under lång tid berättigad kritik för att  regeringsbeslut, som rörde enskilds civila rättigheter eller skyldigheter  enligt Europakonventionen, inte kunde bli domstolsprövade på annat sätt än om resning beviljades av Regeringsrätten. Det kunde, för att nu bara ta ett exempel, gälla regeringens avslag på enskilds överklagande av vägverkets beslut att fastställa en arbetsplan för en motorväg, som raserade gård och grund, boningshus och förvärvskällan samt inverkade negativt  på nationellt och internationellt skyddade miljövärden. Detta stred emot bland annat Europakonventionens krav på rätt domstolsprövning.

Trots att Sverige ratificerade Europakonventionen 1952 infördes konventionen först 1995 som gällande lag och intogs en bestämmelse i 2 kap. 23 § Regeringsformen om att lag eller annan författning inte fick meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. Men först 1988 kom rättsprövningslagen, varigenom bland annat vissa regeringsbeslut, såsom det anförda exemplet, kunde rättsprövas av Regeringsrätten efter ansökan dit, som skulle inges inom 3 månader från regeringsbeslutet.

Rättsprövningsinstitutet har så nyligen moderniserats genom lag om rättsprövning av vissa regeringsbeslut, som trädde i kraft den 1 juli 2006. Genom lagändringen är det numera bara regeringsbeslut som ska kunna rättsprövas. Förutsättningarna för rättsprövning har förenklats och förtydligats genom att besluten skall gälla enskilds rättigheter och skyldigheter enligt Europakonventionens artikel 6 p.1. Den nya lagen sägs vara en modernisering av rättsprövningsinstitutet  grundad på erfarenheter från drygt 17 års rättstillämpning.

Genom rättsprövningslagen 1988 och senast 2006 borde så äntligen frågan om rätten till domstolsprövning av regeringsbeslut,  som rör enskilds  civila rättigheter eller skyldigheter enligt Europakonventionen, en gång  för alla vara avklarad. Anmärkningsvärt nog är så dock fortfarande inte fallet.

I de regeringsbeslut som kan rättsprövas lämnas nämligen inte någon fullföljdshänvisning om möjligheten till rättsprövning hos Regeringsrätten. Enskilda som inte känner till möjligheten till rättsprövning, sannolikt de flesta, och som velat klaga till domstol på regeringsbeslutet, går miste om det och kan härigenom drabbas av allvarlig och irreparabel rättsförlust. Det kan även innebära att viktiga allmänna, liksom internationellt skyddade intressen, t.ex. miljöintressen av olika slag, aldrig blir domstolsprövade. Avsaknaden av den viktiga länken i kedjan mellan regeringsmakt och domstolsprövning och nyckeln till domstolsprövningen – fullföljdshänvisningen – medför att rätten till domstolsprövning blir en nullitet för enskilda som inte äger den expertkunskap om fullföljdsinstitutet, som bl.a. regering och riksdag fortfarande synes sakna.

Avsaknaden – hemlighållandet – av fullföljdshänvisningen i regeringsbeslut som kan rättsprövas strider enligt min uppfattning emot bl.a. grundläggande rättssäkerhets- och förvaltningsprinciper, regeringsformen, förvaltningslagen, om regeringen varit skyldig att tillämpa den, Europakonventionen, liksom EG-rättsliga rättssäkerhetsprinciper och principer om God förvaltning, som Sverige har plikt att följa. Skyldigheten att i dessa fall lämna en fullföljdshänvisning bör förtydligas och regleras i grundlag.

Men även i övrigt finns det sedan alltför länge ett stort behov av en samlad lagreglering av de rättssäkerhets- och förvaltningsprinciper som regeringen har att följa, inte minst vid beslut rörande enskilds rättigheter och skyldigheter enligt Europakonventionen, men även i övrigt. De fåtal regler som finns i regeringsformen är inte tillräckliga. Regeringens ibland angivna frivilliga åtagande att tillämpa förvaltningslagen gäller inte här. Det är heller ingen tillräcklig garanti. Dessutom är inte förvaltnings- och rättssäkerhetsbestämmelserna i förvaltningslagen utformade för regeringsbeslut. Trots att mer än 370 år förflutit sedan vårt lands ibland benämnda första ”regeringsform” och ”grundlag”, 1634 års regeringsform, för att ta en historisk utgångspunkt bland flera, saknas fortfarande en samlad grundlagsreglering av de rättssäkerhets- och förvaltningsprinciper som skall gälla för regeringens beslutande, inte minst när det gäller myndighetsutövning mot enskild. Frågorna är av sådan utomordentlig betydelse att de, liksom även andra myndigheters förvaltning, bör regleras i ett sammanhang och i grundlags form. Fullföljdshänvisning kan regeringen enligt min mening dock omgående införa.

Låt det nu inte gå ytterligare decennier eller århundraden innan detta blir en verklighet! Låt det denna gång ske på frivilliga nationella grunder och utan att Sverige först skall behöva bli fällt i bl.a. Europadomstolen och EG-domstolen och kanske förpliktigad utge statsskadestånd till drabbade enskilda. Frågorna torde ligga inom ramen för kommittédirektiven för den sittande Grundlagsutredningen, som enligt min mening bör utreda frågorna och lämna erforderliga lagförslag. Tag tillfället i akt att skapa rättshistoria och slippa rättshistoriens annars hårda dom!

Sök i vårt artikelarkiv

  Hjälp

Till avancerad sök

Senaste numret som pdf

Omslag Advokaten nr 3/2014, länk till PDF

Redaktion

Chefredaktör
Tom Knutson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 25
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Mats Cato
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 07
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Magnus Andersson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 03
Fax 08-662 30 19
E-post