Anonyma vittnen hot mot rättssäkerheten

Fullgörandet av den medborgerliga plikten att vittna är för många en självklarhet. Men ett stort antal tvekar. Detta gäller särskilt unga vittnen.

Under sommaren har kommit flera rapporter om övergrepp i rättssak. En allt svårare situation för vittnen är påtaglig. En uppmärksammad händelse var när  en ung kvinna uppgav sig ha blivit svårt misshandlad i syfte att förmå henne till tystnad inför en kommande domstolsförhandling. Händelsen orsakade en viktig debatt om vittnesskydd. Att det senare gjorts gällande att uppgiften om den påstådda misshandeln inte var korrekt förändrar inte graden av angelägenhet av diskussionen. Det inträffade illustrerar vikten av att tillförlitligheten hos vittnen och målsägande är hög, liksom hur svårt det kan vara att bedöma trovärdigheten av en utsaga. Händelsen tydliggjorde vidare på ett illustrativt sätt hur en enskild händelse kan leda till omfattande debatt i media med krav på ny lagstiftning. Omgående framfördes, bland annat från åklagarhåll, krav på införande av regler som skulle möjliggöra anonyma vittnen. Dessa krav avfärdades dock med bestämdhet av justitieministern.

Rättssamhället vilar på tanken att individen till skydd för rättsstaten fullgör sin vittnesplikt och uppfattar denna skyldighet som adekvat. Det är därför av stor betydelse att värna om vittnens möjlighet att fritt och opåverkat berätta vad de erfarit. Det förutsätter att individen har tilltro till rättssamhället. Denna tilltro förutsätter att samhället värnar om de personer som uppfyller sin samhälleliga skyldighet att vittna och straffar såväl dem som otillbörligt försöker påverka vittnen, liksom dem som begår mened. Avsaknad av korruption är en förutsättning härvidlag.  Antalet lagförda (dömda) för övergrepp i rättssak har sedan 2000-talets början mer än fördubblats enligt statistik från Brottsförebyggande rådet. Totalt handlar det om över trehundra personer av vilka cirka 20 procent är unga gärningsmän i åldrarna 15–17 år. Majoriteten av dessa brott utförs av gärningsmän i åldrarna 15–29 år. 

Vittnen och målsägande har alltid haft en utsatt position i rättsprocessen. Deras uppgiftslämnande är ofta förenat med starkt obehag och inte sällan med fruktan för den egna säkerheten. Under senare tid verkar denna utsatta position ha blivit än mer påtaglig. I Sverige har vi därför nyligen infört lagstiftning till skydd för vittnen. Genom ett effektivt skydd kan vittnens utsatthet i någon grad minskas och vittnestryggheten stärkas. Detta gagnar rättsprocessen.

Dessa åtgärder liksom de betydande insatser som Brottsofferjourerna utför, undanröjer emellertid inte de betydande och tilltagande svårigheter, som vittnen och målsägande upplever. På försök pågår för närvarande ett samarbete mellan polismyndigheten i Stockholm och Polishögskolan som innebär att blivande poliser ska verka som stödpersoner för unga vittnen som utsatts för hot. Stödet innebär bland annat att förbereda och informera vittnet om hur en rättegång går till, om vittnesrollen, samt att visa förhandlingslokalerna och förklara enkla saker som till exempel hur de olika parterna sitter i rättssalen. Allt för att söka öka vittnesutsagans kvalitet och vittnets rimliga anspråk på rättstrygghet.

Vittnesmålet utgör ett av de viktigaste bevismedlen för domstolarna. Vittnesbevisning utgör inte sällan ensamt eller tillsammans med annan bevisning en nödvändig förutsättning för att få en misstänkt brottsling fälld – eller friad. Varje försök att otillbörligen påverka ett vittne i endera riktningen är därför ett mycket allvarligt angrepp på rättsstaten, vilket lagstiftaren genom 2002 års lagändring tydligt markerat.  Då höjdes straffet till upp till åtta års fängelse för övergrepp i rättssak. 

Mened har sedan länge betraktats som ett allvarligt brott som kan rendera ett långt frihetsberövande. Inte sällan förekommer det dock att vittnen fullt naturligt minns fel, inte minns något alls eller ljuger. För att kunna pröva ett vittnes trovärdighet och kunna föra motbevisning måste försvaret ha möjlighet att veta vem vittnet är, träffa vittnet och i domstol förhöra vittnet.

Lika önskvärt som det kan vara för polis och åklagare att hemlighålla källor och hur information inhämtats, lika angeläget är det givetvis för en misstänkt att kunna granska och bemöta de uppgifter som lämnas till hennes nackdel. I detta ingår givetvis bedömningen av vittnets trovärdighet. Och ett viktigt led i detta är att bedöma vittnets personliga förhållanden, bakgrund erfarenhet och vandel.  Lagen om särskild utlänningskontroll är ett exempel på lagstiftning som uppfyller alla de rättsosäkerhetsmoment en rättsstat inte borde kunna acceptera. Den omöjliggör för den enskilde att försvara sig och bemöta misstankar om ännu ej genomförd brottslighet. Många är de advokater som kan vittna om det synnerligen frustrerande i att i sådana ärenden inte kunna utföra ett advokatuppdrag värt namnet. Det borde vara en självklarhet att också källan och formerna för informationsinhämtning anges för att kunna värdera en viss utsaga. Har beviset tillkommit genom olagliga metoder? Finns det några andra syften bakom uppgiftslämnandet?

Bortsett från det principiellt rättsvidriga är införandet av anonyma vittnen ur effektivitetssynpunkt lika principvidrigt som att föreslå införandet av tortyr såsom bevisförstärkande metod. Den information som framkommer är oftast mer eller mindre värdelös. Domstolens möjlighet att vid sin bevisvärdering lägga uppgifter som lämnats av anonyma vittnen eller framkommit under tortyr till grund för ett hållbart domslut borde vara obefintlig.

I USA pågår ett antal processer som just handlar om frågan om anonyma vittnen. Åklagare har yrkat att vittnenas identitet skall vara hemlig för de misstänkta och försvararna. De amerikanska processerna avser mål där israeliska agenter och militärer kallats som vittnen. De har uppställt som villkor för sin medverkan att deras identiteter hålls hemliga. Med hänsyn till vår benägenhet att importera även tveksamma brottsbekämpningsmetoder finns det all anledning att vara uppmärksam på den fortsatta utvecklingen även utanför Sverige.

Genom nyligen införda ändringar i rättegångsbalken har vi närmat oss införandet av vad man skulle kunna jämföra med anonyma vittnen. En polis som arbetar som infiltratör i en ”kriminell” organisation kan numera vittna under så kallad kvalificerad skyddsidentitet. Det betyder att endast den fiktiva yrkesidentiteten som polisen arbetar under kommer att uppges. Ett frågeförbud har införts i flera hänseenden såväl för vittnesmål under kvalificerad skyddsidentitet som under personskydd. Personer som är under så kallat personsäkerhetsprogram har även befriats från skyldigheten att uttala sig om vissa omständigheter som skulle kunna vara av intresse för försvaret. Dessa förändringar utgör en begränsning i försvarets möjligheter och kan försvåra en rättvis rättegång. Samtidigt är det nödvändigt att skydda poliserna i deras yrkesutövning liksom att skydda vissa utsatta vittnen.

Som alltid är det fråga om att finna en godtagbar balans mellan olika i sig  angelägna intressen; effektiv brottsbekämpning contra rättssäkerhet med bibehållen tilltro till de rättsvårdande institutionerna. I samhällen där den grova brottsligheten regerar och korruption tillåts råda kan aldrig de rättsvårdande myndigheterna åtnjuta medborgarnas förtroende. I dessa samhällen utvecklas istället subkulturer och ”privata” polisstyrkor. Där styr inte sällan maffian. Där anmäls inte brott till polis och åklagare. Där saknar medborgaren tillit till rättsstatens institutioner. All erfarenhet visar att i sådana samhällen utvecklas inte heller en stark och uthållig ekonomi.

De ökade hoten mot vittnen, rättsväsendets aktörer och journalister är synnerligen allvarliga brott som hotar det demokratiska rättssamhället i grunden. Samhället måste här tydligt sätta ned foten. Det kräver information och agitation redan till de unga i skolan. Att införa anonyma vittnen eller andra nya odemokratiska lagregler utgör vare sig ett effektivt eller ett rättssäkert recept.

Sök i vårt artikelarkiv

  Hjälp

Till avancerad sök

Senaste numret som pdf

Omslag Advokaten nr 3/2014, länk till PDF

Redaktion

Chefredaktör
Tom Knutson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 25
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Mats Cato
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 07
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Magnus Andersson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 03
Fax 08-662 30 19
E-post