Medling i Sverige

Enligt medlingslagen ska polisen erbjuda medling till alla personer under 21 år som misstänks för brott. En förutsättning är dock att den unge erkänt brottet eller delaktighet i det. Medlingen är frivillig för båda parter. Som regel tillfrågas brottsoffret först efter att gärningspersonen sagt ja till medling, och han eller hon har då rätt att säga nej. Huvudprincipen är att medlingen ska äga rum innan förundersökningen avslutats. Alla brott kan lämnas till medling, men enligt lagens förarbeten bör man iaktta försiktighet med att medla i vissa typer av brott, bland annat sexualbrott. Medlaren ska enligt medlingslagen vara en kompetent och rättrådig person. Vad detta innebär specificeras inte närmare i lagen eller förarbetena.

Medling är främst ett komplement till den vanliga rättsprocessen. Åklagaren och domstolen ska dock, enligt lagen, ta hänsyn till om en gärningsman medverkar i medling, eller i alla fall visat en uppriktig vilja att göra det. En sådan vilja får ”premieras” i beslut om åtalsunderlåtelse och vid straffutmätning.

Alla kommuner är sedan 2008 skyldiga att erbjuda medling till unga lagöverträdare och brottsoffer. De flesta medlingsärendena kommer till kommunerna från polisen, men även socialtjänsten och frivården bidrar med en del ärenden. Det är också fullt möjligt för gärningsman och brottsoffer, eller deras ombud, att själva vända sig till medlingsverksamheten. Enligt lagen ska medlingsverksamheten informera förundersökningsledaren, om brottet inte är färdigutrett.

Ulrika Brandberg, Tom Knutson