Hatbrott: Lagstiftningen
Hatbrott är ingen egen brottskategori. Förutom brotten hets mot folkgrupp och olaga diskriminering syftar hatbrott också på alla brott där motivet är hat mot någon av de grupper som omfattas.
Det kan handla om våldsbrott, skadegörelse, ofredande, förtal eller egentligen vilket brott som helst. Det som definierar ett hatbrott är att gärningspersonen utför det på grund av sin negativa inställning till vissa grupper i samhället. Hatmotiv är sedan 1994 en försvårande omständighet som ska påverka straffet för gärningsmannen enligt den så kallade straffskärpningsregeln i brottsbalken.
Straffskärpningsregeln finns i 29 kap. brottsbalken:
2 § Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas:
[…] 7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet,
Brottet hets mot folkgrupp finns i brottsbalken 16 kap.
8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.
Olaga diskriminering finns också i brottsbalken 16 kap.
9 § En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom eller henne till handa på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, ska dömas för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag.
För olaga diskriminering döms även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han eller hon diskriminerar någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom eller henne tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.
Om någon som avses i första–tredje styckena på sätt som där sägs diskriminerar annan på grund av hans eller hennes sexuella läggning, döms likaledes för olaga diskriminering. Lag (2008:569).
Ulrika Brandberg och Tom Knutson