MR-dagarna: Gränslösa rättigheter?

MR-dagarna inleddes med ett panelsamtal mellan operasångerskan Barbara Hendricks, goodwillambassadör för FN:s flyktingkommissariat UNHCR sedan 1987, Liz Fekete, chef för Institute of Race Relations i Storbritannien, och Fateh Azzam, regional representant i Beirut för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

Panelsamtalet leddes av journalisten Anna-Lena Lodenius.

Fateh Azzam pekade på att frågan om migration är central:

– Lyckas man med mänskliga rättigheter för migranter, kan man lyckas med det för alla, sade han.

Barbara Hendricks berättade engagerat om sitt engagemang för mänskliga rättigheter.

– Sedan första gången jag besökte ett flyktingläger har flyktingfrågan aldrig lämnat mig, sade hon.

Barbara Hendricks berättade att hon växte upp som en flykting i sitt eget land. Först när hon var 14 år upplevde hon att hon blev medborgare i USA, då rösträttslagarna som förbjöd diskriminering av afroamerikanska väljare antogs. När hon såg vad som hände i Europa efter kalla krigets slut, upplevde hon det som den rasism hon såg i USA som barn.

Barbara Hendricks beskrev FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som en bruksanvisning för hur vi kan leva tillsammans på planeten Jorden. Hon konstaterade att FN:s flyktingkonvention från 1951 är utformad för vita, europeiska flyktingar efter andra världskriget. Alla trodde att konventionen var en tillfällig åtgärd efter händelserna i Europa under kriget, men den är inte obsolet utan fortfarande aktuell. Hon ansåg inte att konventionerna borde ersättas av moderniserade traktater – det politiska klimatet är ett annat än när de antogs efter kriget:

– Vi har inte en chans att få konventioner med ens hälften av bettet i dem vi har nu!

Liz Fekete menade att själva hjärtat i flyktingkonventionen hade rivits upp av staterna de senaste åren, när de till exempel skickar tillbaka asylsökande till Afghanistan.

Magnus Andersson och Tom Knutson