Många faller igenom det rättsliga skyddsnätet

Rättshjälpen ska vara det yttersta skyddsnätet i rättsfrågor, och en garant för allas rättstillgänglighet. Men nu signalerar både advokater och företrädare för myndigheter i rättsväsendet att rättshjälpssystemet är i otakt med tiden. En allt för låg inkomstgräns, kombinerad med hårda villkor och undantag i rättsskyddsförsäkringarna, ställer allt fler utan rättsligt bistånd när de hamnar i tvist.

Syftet med rättshjälpen och det rättsskydd som ingår i bland annat hemförsäkringen är att alla ska kunna få juridisk hjälp om man råkar i tvist. Den som inte har råd att betala för en advokat ska få ekonomisk hjälp så att han eller hon kan föra fram sin sak för en domstol, "access to justice" som man kallar det. Oavsett inkomst ska parterna vara jämbördiga i rätten, det som på engelska kallas equality of arms.

Så var i alla fall tanken. Advokater som arbetar med humanjuridik berättar om en annan verklighet. För även om systemet med rättshjälp och rättsskydd fungerar bra för många, får också många enskilda kämpa för vårdnaden om sina barn utan advokat vid sin sida, eller helt enkelt tvingas avstå från att hävda sin rätt, för att de inte har råd. I tvister där förloraren får betala motpartens rättsgångskostnader är risken ännu större, eftersom varken rättshjälpen eller rättsskyddet kan användas för detta.

Vårdnadsmålen är de enskilt vanligaste ärendena bland dem som det beviljas rättshjälp för. Enligt rättshjälpslagen ska kostnaden i första hand täckas av rättsskyddet i hemförsäkringen. Men om det har gått mindre än två år sedan föräldrarnas separation gäller som regel inte rättsskyddet. Istället är de tvistande föräldrarna hänvisade till rättshjälpen – det vill säga om de har en årsinkomst lägre än 260 000. Där går nämligen gränsen för rättshjälpen.

Urholkad rättshjälp
– Rättshjälpen har urholkats. Taket har inte höjts på tio år. Det är ju ganska många som har mer än 260 000 kronor i inkomst, säger advokat Jesper Hansen, som arbetar framför allt med vårdnadsmål och andra ärenden som rör barn.

Jesper Hansens uppfattning får stöd i statistiken. När inkomsttaket på 260 000 kronor, eller knappt 22 000 kronor i månaden, sattes år 1999 tjänade en vuxen genomsnittssvensk knappt 177 000 kronor om året. 84 procent av den vuxna befolkningen låg då under rättshjälpsgränsen.

2009 var genomsnittsinkomsten drygt 228 000 kronor, och 59 procent av de vuxna i Sverige hade en inkomst som låg under gränsen för rättshjälp. I praktiken har alltså inkomstribban för att få rättshjälp kontinuerligt sänkts.

Enligt advokaterna är den låga nivån på inkomsttaket det allra största problemet med dagens rättshjälpssystem.

– Många som tjänar över 260 000 har inte råd att anlita en advokat helt på egen hand. En tvist i domstol, även om man är lösningsfokuserad, tar ett antal timmar. Det blir mycket pengar att betala själv, säger till exempel advokat Kristina Löfwall.

Systemet kan också leda till att parterna i en tvist får helt olika villkor.

– Det kan ju vara så att någon av föräldrarna har en inkomst som inte är särskilt hög men ändå lite för hög för rättshjälp, medan den andra har det gott ställt och inte har några problem med att betala sitt ombud. Här finns det en rättsosäkerhet, säger advokat Jesper Hansen.

Situationen kan också vara den omvända – att en part har så låg inkomst att han eller hon får rättshjälp, medan den andra själv får bära hela kostnaden för tvisten.

Vissa områden är ställda utanför både rättshjälpen och rättsskyddet, som bodelningar. Jesper Hansen upplever att det ofta slår olika mot kvinnor och män.

– Många, och särskilt kvinnor, får inte sin rätt prövad på ett riktigt sätt. Det har att göra med att många kvinnor inte orkar bråka om det ekonomiska utan är nöjda om allt är lugnt för barnen. Ofta ger de upp bodelningsfrågorna, medan männen är mer om sig och kring sig när det rör det ekonomiska, säger han.

Advokater stoppar i porten
Hur vanligt är det då att människor får avstå från juridisk hjälp för att de inte har råd? Svaret är att ingen riktigt vet. Eftersom ansökan om rättshjälp alltid ska föregås av rådgivning hos advokat blir det de enskilda advokaterna som får agera portvakter och stoppa dem som inte har ekonomiska förutsättningar för att driva en tvist.

– Vi vet ju inte hur många som faktiskt frågar efter det, eller hur många som får nej hos advokaterna. Det har ju vi ingen aning om. Det har nog ingen, konstaterar Ylva Boström, chefsjurist på Rättshjälpsmyndigheten.

– Det händer nog varje vecka i princip, att det ringer någon som säger att de vill ha rådgivning men som drar sig tillbaka när de förstår att det kostar pengar, säger advokat Kristina Löfwall.

Även advokat Lena Feuk får förklara de ekonomiska villkoren för hjälpsökande.

– Oftast är det inte jag som säger nej, utan de själva som gör det. Jag tar reda på om de verkar kunna ordna det här ekonomiskt, förklarar vad det kan komma att kosta och att de måste börja betala av direkt. Då blir de ibland tvungna att avstå och det är ju förfärligt. De har inte råd att kämpa för sina barn, säger Feuk.

Liksom flera andra advokater pekar Lena Feuk på att det inte är de som har de allra lägsta inkomsterna som drabbas hårdast av systemet. I stället är det människor med en hyfsad inkomst och ganska höga levnadsomkostnader, till exempel fritidsintressen för barnen, som kommer i kläm och får avstå från advokathjälp.

– Det händer inte ofta men det händer kanske en gång i halvåret. Då känns det som att de personerna är helt utan rättssäkerhet, säger Feuk.

Advokat Jesper Hansen berättar att han ibland får avråda människor från att driva en tvist i ärenden där förlorande part får betala även motpartens kostnader. Annars är hans erfarenhet att ärenden som gäller barn oftast går att lösa, så att människor kan få den hjälp de behöver.

Ett område där människor efterfrågar, men nästan aldrig kan få rättshjälp, är inom förvaltningsrätten. Enligt Domstolsverkets utvärdering av rättshjälpsreformen 2008 tog Rättshjälpsmyndigheten under åren 2005 och 2008 varje år emot mellan 65 och 75 ansökningar som rörde exempelvis skatt och socialförsäkringar. Av dem bifölls färre än tio varje år.

Advokat Kristina Löfwall får då och då förklara för människor att de inte kan räkna med rättshjälp eller rättsskydd i dessa ärenden.

– Många ringer och vill ha rättshjälp i förvaltningsrättsliga ärenden. Jag förklarar att de får betala själva. Det är såklart ett problem, att många inte tar det vidare då, helt enkelt, säger Löfwall, som tror att man mycket väl kan behöva advokathjälp i en tvist med Försäkringskassan eller socialtjänsten.

Avstår trots rättshjälp
Men även om en part beviljas rättshjälp är det inte säkert att processen är i hamn. En viss del av advokatkostnaderna får nämligen den enskilde betala själv i form av en avgift. Avgiften grundas på den sökandes ekonomiska situation, enligt en fastställd inkomstskala (se faktaruta). Precis som inkomsttaket bestämdes skalan 1999, och inte heller den har följt med kostnads- och löneutvecklingen i samhället. Den som tjänar mellan 200 000 och 260 000 kronor om året får exempelvis själv stå för 40 procent av kostnaden, en ganska betungade utgift för många låginkomsttagare.

De höga rättshjälpsavgifterna kommenterades flitigt av advokater i en enkätundersökning som genomfördes av Domstolsverket i samband med utvärderingen av den nya rättshjälpslagen 2008. Drygt 84 procent av de 157 advokaterna svarade också ja på frågan om det händer att enskilda avstår från processer för att kostnaderna blir för höga trots att rättshjälp kan beviljas.

Advokat Lena Feuk har många klienter med mycket sårbar ekonomi, och hon får ofta erfara att även de låga procentsatserna i avgiftsskalan kan vara svåra för klienterna att betala. Förutom klientens oro och bekymmer ställer det till bekymmer för henne som företagare.

– Det är svårt att få in pengarna och man får göra jättelånga avbetalningar. Det blir tungt både ekonomiskt och administrativt när man har många klienter som inte har det så gott ställt, säger hon.

För de klienter som lever på försörjningsstöd från socialtjänsten kan det variera mycket vilket stöd de får, och om kommunen till exempel går in och betalar rättshjälpsavgiften.

– Man kan säga så här, lite grovt beskrivet: om socialtjänsten känner sympati för klienten så gör de det, sammanfattar Lena Feuk.

Slår i taket
Rättshjälpen är begränsad till ett hundra timmars advokathjälp. I Domstolsverkets enkätundersökning 2008 svarade över 20 procent av advokaterna att det var vanligt eller mycket vanligt att tiden inte räcker till. Drygt 46 procent svarade att det förekommer.

Taket för rättshjälpen är inte stenhårt. Den som behöver kan beviljas ytterligare timmar av Rättshjälpsmyndigheten eller domstolen. Enligt chefsjuristen Ylva Boström har Rättshjälpsmyndigheten sedan 1997 totalt fått in 470 ansökningar om utökad rättshjälp för att man nått hundratimmarsgränsen.

– Det är ovanligt att man går över hundra timmar. De flesta mål tar inte så lång tid, säger hon.

Hur vanligt det är att domstolarna får begäranden om och beviljar utökad rättshjälp finns det ingen statistik över, men enligt Ylva Boström rör sig utvidgningen som regel om 10–15 timmar för att man ska kunna avsluta ett ärende.

En viss typ av ärenden verkar vara särskilt svår att begränsa till hundra timmar. Det handlar om utlandsärenden, ofta vårdnadstvister där föräldrarna finns i olika länder.

– Där är det ganska vanligt att det utvidgas, och det kan bli betydligt mer än de där 10–15 timmarna, berättar Ylva Boström.

Advokaterna Lena Feuk och Jesper Hansen konstaterar båda att reformen En modernare rättegång, då man införde prövningstillstånd för tvister i hovrätterna, gjort det lättare att få tiden att räcka till. Det är helt enkelt ganska få ärenden som avgörs i mer än en instans. Ändå händer det att tiden inte räcker och att man inte får den utökning som skulle behövas, berättar Lena Feuk.

– Då tvingas man att överge klienten, eftersom de ofta inte har några egna resurser. Det är hemskt, säger Feuk.

Hon berättar om ett pågående mål, där hon befarar att det kommer att bli just så. Som många av hennes uppdrag är det ett snårigt och komplicerat vårdnadsärende, där mycket tid gått åt till interimistiska åtgärder och utredningar. I det här fallet har målet dessutom återförvisats till tingsrätten, eftersom den gjort fel. Ungefär 75 procent av rättshjälpen är redan förbrukad i ärendet, berättar Lena Feuk, och det blir ingen ny rättshjälp som ska täcka handläggningen i det återförvisade målet.

Kunskapen brister
Den statliga rättshjälpen och det privata rättsskyddet är två helt olika system, med delvis olika villkor. För den enskilde kan det vara svårt att förstå skillnaderna och veta vart man ska vända sig. Nästan alla intervjuade är eniga om att kunskapen om systemet för juridisk hjälp i tvister är dålig i samhället, i alla fall bland dem som aldrig behövt utnyttja det.

– Det är pedagogiskt svårt att informera klienterna om de här olika reglerna och vad de innebär. De har ju ingen koll på det, säger advokat Lena Feuk.

Även Rättshjälpsmyndigheten märker, inte minst hos dem som ringer på myndighetens allmänna rådgivningstid, att kunskapen om systemen är dålig.

Kanske är detta också en förklaring till att ingen grupp driver på för att förändra systemet. Majoriteten vet helt enkelt inte hur det ser ut, och de som är mitt uppe i en tvist och behöver skyddsnätet orkar inte agera lobbyister.

Möjligen skulle advokaterna kunna föra deras talan. Advokatsamfundet har också i många sammanhang tryckt på vikten av ett fungerande rättshjälpssystem. Men advokat Jesper Hansen har en ganska negativ bild av advokaternas möjlighet att bilda opinion i frågan.

– Advokaterna riskerar att uppfattas som om de talar lite i egen sak och det är inte någon som tycker synd om advokaterna, säger han, och fortsätter:

– Visst handlar det om rätten till rättvisa. Men det är ett pedagogiskt problem. Så länge vi själva är en del av systemet, så lyssnar inte politikerna.

Yrket dör ut
Det kan alltså vara svårt för advokaterna att få gehör för sina synpunkter. Men om de får önska, hur vill humanadvokaterna då förändra systemet?

– Klientens egen andel av kostnaden skulle vara lägre och man skulle ha större möjligheter till utvidgning i de komplicerade målen, svarar Lena Feuk.

Precis som alla de intervjuade advokaterna tar hon också upp timkostnadsnormen som ett stort problem på området. Utan en höjning av timkostnadsnormen riskerar yrket som humanjurist att dö ut, anser hon.

– Det är jättetrist att det inte lönar sig att arbeta och anställa folk. Som humanjurist är man på gränsen för vad man klarar och behöver slita en dubbel arbetstid, ibland mer, för att det ska gå ihop. Det skulle jag i princip tjäna också som affärsbiträde om jag hade dubbla anställningar, konstaterar Lena Feuk.

Advokat Jesper Hansen är inne på samma linje.
– En förändrad timkostnadsnorm för det första. Den är alldeles för låg och har inte hängt med. Jag ligger tre gånger under vad en affärsjurist kan ta i ersättning. Det leder ju till problem med rekryteringen till humanjuridiken, och får till effekt att allmänheten får färre att välja på, säger han.

Även advokat Kristina Löfwall nämner timkostnadsnormen som en prioriterad fråga. Och hon tycker att det är hög tid att se över systemet som helhet.

– Det är en viktig fråga för rättssäkerheten, att kunna ha en advokat. Man måste se värdet av det i rättshjälpen också. Det är för medborgarnas skull som man behöver ha ett mer generöst system, säger hon.

Rättshjälpsavgiften
Avgiften för rättshjälp utgår från den sökandes inkomst. Den som har barn får dra av 15 000 kronor per barn från inkomsten, dock högst 75 000 kronor per år.

Inkomst Avgift, andel
av kostnaden
Lägsta belopp
0–50 000 kr 2 %
50 000–100 000 kr 5 % 500 kr
100 000–120 000 kr 10 % 1 000 kr
120 000–150 000 kr 20 % 1 500 kr
150 000–200 000 kr 30 % 2 000 kr
200 000–260 000 kr 40 % 5 000 kr

Källor
Ny rättshjälpslag och andra bestämmelser om rättsligt bistånd, SOU 1995:81
Prop. 1972:4
Prop. 1996/97:9
Statistiska centralbyråns inkomstdatabas, www.scb.se
Översyn av rättshjälpslagen – ett regeringsuppdrag, Domstolsverkets rapportserie 2009:2

Sök i vårt artikelarkiv

  Hjälp

Till avancerad sök

Senaste numret som pdf

Omslag Advokaten nr 3/2014, länk till PDF

Redaktion

Chefredaktör
Tom Knutson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 25
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Mats Cato
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 07
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Magnus Andersson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 03
Fax 08-662 30 19
E-post