Den moderna maktfördelningsläran och advokatens olika roller

Advokaten Claes Cronstedt skriver om affärsadvokater och CSR, företagens samhällsansvar. CSR har under de senaste fem åren fått ökande genomslagskraft. Men de flesta advokatbyråerna har inte förstått vart utvecklingen leder, menar Cronstedt. 

För några år sedan kontaktades jag av VD:n för ett multinationellt företag. Han hade bekymmer. Företaget hade anklagades för miljöförstöring och advokater i New York förberedde en grupptalan. Vad skulle han göra?

Cicero lär ha sagt: ”He who controls the street controls the law”. Jag svarade VD:n: ”If  you control the main street you’ll be safe. Beware of the court of the public opinion” och jag förstärkte mitt budskap genom att citera en amerikansk advokat: ”Class action is a machine, into which you are dragged as a pig, and come out of as a sausage”.

Tvisten förliktes genom medling av människorättsadvokater som såg till att respektfull maktbalans förelåg mellan parterna under förfarandet. Höga skadestånd klarar företagen oftast av, men ett förlorat anseende kan bli ett elände.

Vad denna berättelse visar är att företagens vän eller fiende är ”main street”, gräsrötterna – inte en regering som ofta är involverad med näringslivet och där verkställande direktörer talar om för politikerna hur världen ska drivas. Vem har t.ex. störst makt på den globala finansmarknaden, JPMorgan Chase eller Bank of England?

Vem skulle ni kontakta, om ni på allvar vill påverka klimatdebatten – svenska regeringen eller ExxonMobil?

De stora företagen påverkar också rättsstrukturer. Som professor Gunther Teubner, en av de stora juridiska tänkarna, retoriskt uttrycker det: ”Is society pushing for the recognition of a global justice without the state?” Det handlar om att näringslivet tar saken i egna händer genom ”self regulation” och skapar egna internationella normer för att få förutsebarhet och konkurrens på lika villkor. Är vi tillbaka i medeltidens Lex Mercatoria? (ett ”privat” rättssystem för handelsmän). Ja, sedan globaliseringen tog fart på 1980-talet talar vi om New Lex Mercatoria. Då liksom nu följer politiken efter investeringar och handel då de privata rättssystemen, alltså normerna, så småningom kristalliseras till tvingande lagar.

Men hur fungerar då det internationella arbetet för mänskliga rättigheter? Inget vidare vågar jag påstå. Det har hittills lett till en röra av överlappande konventioner, som många stater under högtidliga former skriver under i Genève och sedan struntar i – utan konsekvenser. Mary Robinson, United Nations High Commissioner for Human Rights, 1997–2002: ”Count up the results of fifty years of human rights mechanism, thirty years of multibillion dollar development programs and endless high level rhetoric and the general impact is quite underwhelming … this is a failure of implementation on a scale that shames us all”. 

De människorättsadvokater som kämpar för att få konventionerna att fungera gör enastående insatser. I länder där brott mot mänskliga rättigheter är utbrett är dessa advokater ofta de enda oberoende krafterna som kämpar för demokrati och rättssäkerhet. Men de saknar inflytande hos företagen. Det är affärsadvokaterna som har tillträde till styrelserummen och kan påverka, men mänskliga rättigheter finns sällan eller aldrig på deras agenda.

Dimmorna skingras kring CSR tack vare insats av FN Professor John Ruggie, Special Representative of the United Nations Secretary-General on the issue of human rights and transnational corporations and other business enterprises, har gjort en viktig insats genom att 2011 presentera UN Guiding Principles som handlar om business and human rights, ett ramverk som omfattar tre delar: ”protect, respect and remedy” (statens skyldighet att skydda de mänskliga rättigheterna, företagens ansvar för att respektera de mänskliga rättigheterna och behovet av fungerande rättsmedel för att kompensera skadelidanden). Ruggie har genom detta ramverk på ett elegant sätt gjort CSR mera begripligt. I den 2011 reviderade utgåvan av OECD:s riktlinjer för multinationella företag ingår UN Guiding Principles som därigenom blir en s.k. ”soft law” som inte är tvingande men får en stark påverkan på näringslivet och övriga intressegrupper i samhället samt även på rättstillämpningen. UN Guiding Principles riktar sig mot alla företag, alltså även advokatbyråer.

EU vill nu gå ett steg längre. I oktober 2011 offentliggjorde EU-kommissionen  ”A renewed EU strategy for Corporate Social Responsibility”. Ska CSR bli tvingande i Europa? I vilken omfattning? Det är en överraskande helomvändning som kritiseras av näringslivet. Tidigare var EU:s officiella ståndpunkt att lagstiftaren inte skulle lägga sig i näringslivets tillämpning av CSR. Detta är ett exempel på hur normer och ”soft laws” kan komma att kristalliseras till tvingande lag när tiden är mogen.

Affärsadvokater och CSR – en tråkig historia
CSR har under de senaste fem åren fått ökande genomslagskraft. Men de flesta advokatbyråerna har inte förstått vart utvecklingen leder. En färsk undersökning om hur de 100 största advokatbyråerna i världen förhåller sig till CSR (sammanställd av Advocates for International Development, A4ID, i USA) gav följande negativa resultat:

  • Ingen av byråerna har publicerat en ”high-level policy statement” där byrån förbinder sig att respektera mänskliga rättigheter i sin verksamhet.
  • Bara en handfull av byråerna har undertecknat UN Global Compact.
  • Bara två byråer har offentliggjort en ”corporate responsible report” i enlighet med Global Reporting Initiative (GRI).
  • Bara en byrå har publicerat sin policy om hur de accepterar eller avvisar klientuppdrag och val av byråns egna underleverantörer.

Council of Bars and Law Societies of the European Union i Bryssel (CCBE) – en paraplyorganisation för EU:s ca en miljon jurister – har samma erfarenhet. På en enkät från CCBE har nästan alla europeiska advokatsamfund svarat att de är intresserade av CSR. Men ingenting händer. Dessutom uppfattar många att CSR är välgörenhet och pro bono-arbete.
Men varför detta ointresse? Svaret är kanske att CSR är svårt att förstå och därför svårt att debitera. När jag under 90-talet började engagera mig i CSR ansåg mina kolleger på advokatbyrån att jag inte var riktigt klok: ”Sådant arbete kan man ju inte fakturera”. De hade rätt. Det gick inte att fakturera. De flesta företag anser alltjämt att CSR som ett frivilligt åtagande inte är attraktivt och deras advokater delar denna uppfattning. Milton Friedman spökar alltjämt. Många företagsledningar jag har talat med vågar inte ”överge” den strategiska säkerheten i ”utbyte” (!) mot en kanske flyktig moralisk säkerhet. De vet alltså inte vad CSR handlar om. För att dessa företag ska ändra uppfattning behövs starka påtryckningar, som genom t.ex. NGO-kampanjer och/eller hot om lagstiftning eller att viktiga affärspartners begär det – eller att aktieägare kräver att företagsledningen byts ut. ”Main street” är numera välinformerad och ser allt allvarligare på ett företags brott mot våra grundläggande värderingar. Men de flesta advokater saknar den kunskap som behövs för att varna sina klienter för de kännbara konsekvenser som bristande samhällsansvar kan föra med sig.

Men det finns företag som på allvar har tagit till sig CSR. De har oftast en bolagsledning (eller chefsjurist) med starkt EQ (emotional quality) som skapar en god företagskultur där CSR integreras i corporate governance. Dessa företag kan visa att CSR inte är en kostnad utan i stället ger ökad vinst och stabilitet.

Affärsadvokaterna med sina resurser och sitt breda perspektiv borde ha förstått denna utveckling för länge sedan. Signalerna har varit tydliga. Men de sitter fortfarande på läktaren – trots att det handlar om komplexa frågor i juridikens många gränsland. Professor Jan Eijsbouts, Maastricht University, tidigare chefsjurist på Akzo Nobel, har anfört följande om CSR: ”We have crossed many boarders: those be­tween law and non-law, between international law and national law both public and private, between international law and transnational law, between public and private international law, between public regulation and private regulation, between law and economics, between law and sociology, be­tween law and politics, between law and justice, between law and morals and, finally, between law and ethics, both in theory and practice. CSR covers all these territories …”. Denna uppräkning talar för sig själv och torde visa att det numera finns mycket debiteringsbart arbete för advokater på detta område.

UN Guiding Principles – en huvudvärk för advokater?
På senare tid har det blivit advokaternas tur att bli ”named and shamed”. Särskilt när de representerar oseriösa klienter. UN Guiding Principles kommer troligen att göra advokatbyråerna mer sårbara för kritik. Advocates for International Development (A4ID) gör gällande att UN Guiding Principles ”expects that firms should first understand the human rights impacts related to the services they perform for their clients … it is therefore necessary that a law firm conducts its own human rights investigation before committing to represent a client, or at the earliest stages of the representation …the earlier this is done, the better, since it is much harder later on for the law firm to withdraw or to persuade the client not to engage in conduct that infringes human rights.” Det är klarspråk. Om advokaten underlåter att göra en sådan ”egen” due diligence och hans råd leder till tråkigheter för klienten och/eller tredje man riskerar han att bli ansvarig för försummelse eller i värsta fall för delaktighet.

UN Guiding Principles kan också påverka diskussionen om transparens och advokatens tystnadsplikt, men det är en annan allvarlig historia.

* * *

”The strongest  argument in support of a speaker is that he is a good man”
(Cicero)

Advokaten bistår väl sin klient och samhället genom att stärka legitimiteten av sitt yrke. Vi måste försvara vårt ethos. I annat fall riskerar vi att förlora vår särart. Vi är mer än konsulter.

Sök i vårt artikelarkiv

  Hjälp

Till avancerad sök

Senaste numret som pdf

Omslag Advokaten nr 3/2014, länk till PDF

Redaktion

Chefredaktör
Tom Knutson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 25
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Mats Cato
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 07
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Magnus Andersson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 03
Fax 08-662 30 19
E-post