Morgondagens domare tar plats

Landets domstolar står inför stora utmaningar. Efter årtionden av omorganisationer och processreformen EMR väntar nu stora pensionsavgångar. Samtidigt har antalet sökande till varje domartjänst minskat.

I centrum för de stora frågorna står den nya myndigheten Domarnämnden. För advokaterna öppnar förändringarna i domstolarna nya möjligheter.

Allt fler advokater söker nu domartjänster. Men det finns fortfarande problem för advokater som funderar på att byta bana.

Domstolarnas organisation har förändrats ordentligt under senare år. De nya migrationsdomstolarna och processreformen En modernare rättegång hör till de största omstöpningarna. Att många tingsrätter har lagts samman, och 23 länsrätter förvandlats till 12 förvaltningsrätter, är andra genomgripande reformer.

Samtidigt har också rekryteringen av domare reformerats. Sedan början av 2000-talet har lagstiftaren önskat se en bredare rekrytering, med domare från andra verksamheter än den traditionella domarbanan, däribland advokater.
En hel del advokater har tagit tillfället i akt och bytt bana. I HD finns exempelvis fyra före detta advokater: Marianne Lundius, Kerstin Calissendorff, Leif Thorsson och Stefan Lindskog. I april beslöt regeringen också att utse ännu en advokat, Lars Edlund, till justitieråd. Han blev därmed den elfte advokaten att utses till justitieråd genom tiderna, av totalt över 300 utnämningar sedan starten 1789.

Hovrätten för nedre Norrland har sedan några månader en tidigare advokat som president, Sten Burman. Till detta ska läggas åtskilliga hovrättsråd och rådmän runt om i landet.

Men hur trivs de nyblivna domarna? Bra, verkar det, i alla fall om man får tro de före detta advokater som Advokaten talat med.

Roligt vara domare
Lena Blixt tillträdde som hovrättsråd i Svea hovrätt år 2010 efter många år som brottmålsadvokat. Hon trivs med rollbytet.
– Det är en fantastisk arbetsmiljö med roliga och intressanta arbetsuppgifter, och kollegerna är mycket bra, säger Lena Blixt, som uppskattar det kollegiala arbetssätten och utrymmet för juridiska diskussioner.

Hon är dessutom nöjd med självständigheten och tryggheten i arbetssituationen.
– Som advokat är du beroende av domstolen och andra aktörer i både stort och smått. Nu är jag visserligen anställd, men styrs inte i så stor omfattning av andra. Inte heller behöver jag bekymra mig över att jag ska fakturera tillräckligt varje månad.

Också Agneta Nyman, tidigare advokat i Falun med både brottmål och konkurser, trivs med sin nya tillvaro. Hon började som rådman i Mora tingsrätt i januari 2010, och pendlar varje dag från hemmet i Borlänge.

Precis som Lena Blixt uppskattar Agneta Nyman att hon som domare får tid och utrymme att arbeta med den rena juridiken.
– Utmaningen och det jag tycker är roligast att få göra är själva dömandet och att leda förhandlingar. Det har varit väldigt utvecklande, säger Nyman, och fortsätter:
– Sedan har jag ju gått ner i lön. Men pengar är ju inte allt, och jag tycker väldigt mycket om att jobbet är mer renodlat på juridisk problemlösning nu än advokatens jobb är. Så jag är väldigt nöjd! Jag ångrar inte bytet av karriär.

Stefan Lindskog lämnade advokatbyrån för att bli justitieråd för ungefär fyra år sedan. Även han trivs med sin nya roll.
– Det är för det mesta väldigt roligt. Det som är roligast är kombinationen av juridiska, yrkesmässiga utmaningar och möjligheten att påverka rättsutvecklingen, säger han, och tillägger att han inte längtar tillbaka till livet som advokat.

Agneta Nyman däremot kan ibland sakna sina klienter från advokattiden.
– Som advokat får man träffa människor som man kanske aldrig lärt känna annars och få en nära kontakt, säger hon.

Och Lena Blixt känner likadant. Som hovrättsråd har hon överhuvudtaget betydligt mindre kontakter med omvärlden än hon hade som advokat.
– Visserligen kunde dessa kontakter vara krävande men de var också givande. Jag kände att jag verkligen kunde göra skillnad och hade ett extremt viktigt uppdrag. De kontakterna kan jag sakna, sammanfattar hon.

Hantverk att döma
Trivsel och roliga arbetsuppgifter alltså, men också lite saknad. Hittills verkar det också som att advokaterna klarat omställningen till domarrollen riktigt bra. Domarnämnden har följt upp alla domare som anställdes under 2011. Och resultatet blev positivt. Domstolscheferna som fått domare med annan bakgrund än den traditionella domarbanan var nöjda med sina nya kolleger, och tyckte att de kommit in bra i arbetet.

Men det kräver en del arbete för att komma in i domaryrket. Mycket av domarsysslan är, precis som advokatyrket, ett hantverk som tar tid att lära sig, konstaterar de intervjuade domarna.
– Det är inte alldeles lätt, även om man teoretiskt förstår, att tillgodogöra sig det hantverket. Precis som det är jättesvårt för en domare att bli advokat, säger Stefan Lindskog.

De båda rollerna har naturligtvis juridiken som gemensam nämnare. Men i övrigt skiljer de sig rätt mycket åt, menar han.
– Som advokat har du hela tiden en sak i förgrunden och det är plikten mot klienten. Din uppgift är bara att se till att klienten kommer till sin rätt. Som domare ska man döma rätt och måste vara oerhört mycket mer nyanserad. Är du dessutom prejudikatsdomare ska du inte bara döma rätt i målet utan också medverka till en bra rättsbildning, konstaterar Stefan Lindskog.

Även Lena Blixt och Agneta Nyman pekar på att de fått lära sig ett nytt yrke bit för bit. Till hjälp har de haft kolleger på domstolen, men också kurser vid Domstolsverkets Domstolsakademi.

Agneta Nyman kan peka ut ett enskilt område som varit den största utmaningen, men också det roligaste att lära: domskrivningen.
– Den stora utmaningen är att skriva begripligt, att inte gömma sig bakom svåra uttryck och fackuttryck, utan att verkligen skriva så att den enskilde parten eller den dömde eller målsäganden förstår hur rätten har tänkt och varför man kommit fram till det beslut man gjort, säger Nyman.

Lena Blixt hade, innan hon sökte tjänsten som hovrättsråd, redan prövat på dömandet, som adjungerad vid just Svea hovrätt. Adjunktionen var en mycket positiv upplevelse.
– Det skulle vara bra om det fanns fler platser till advokater som vill adjungera. Det är ett sätt att se om det är intressant och om man klarar av uppgifterna, säger Lena Blixt.

Omvänt är adjunktionen en möjlighet för domstolen att testa domarkandidaten, konstaterar Blixt.

Offentligheten ett problem
Även om det innebär arbete att byta från advokatrollen till domaruppdraget så verkar advokaterna klara det rätt bra. Ändå tvekar många advokater att ta språnget. En viktig orsak är att alla ansökningar, från rådmanstjänsten i Mora till justitieråd, blir offentliga.

Att domaransökningar görs offentliga är i och för sig inget nytt, annat än för de högsta tjänsterna. Där gällde fram till år 2011 ett kallelseförfarande, där regeringen själv, utanför offentlighetens ljus, valde ut sin kandidat till exempelvis en tjänst som justitieråd.

Intresset för vilka som söker de högsta tjänsterna är stort i juridiska kretsar. Men minst lika nyfikna kan lokaltidningarna vara på vem som ska bli rådman eller lagman på orten, det märkte Agneta Nyman när hon bytte bana.
– Det var besvärligt tyckte jag, och känsligt. Det kom ganska snart ute i offentligheten att jag sökte tjänsten, och det märktes på ärendetillströmningen, säger hon.

Justitierådet Stefan Lindskog behövde inte ansöka om tjänsten som justitieråd. När han utsågs år 2008 gällde fortfarande det så kallade kallelseförfarandet för justitieråd och andra höga domaruppdrag. Men Lindskog förstår att offentligheten kan vara besvärlig för advokater som vill söka sig vidare.
– Det är nog ett större problem för dem som har många fasta klienter som litar på dem än dem som inte har det, säger han, och konstaterar att alla hans klienter inte direkt var ”hellyckliga” när han bytte roll.

För många advokater kan också kollegernas reaktion bli besvärlig. Det är inte alltid populärt att en delägare söker sig bort.
– Där tror jag att det vore väldigt bra om det blev en attityd bland byråerna så att om man har någon som är intresserad och tillräckligt kvalificerad för en domartjänst, då är det närmast en merit för byrån, anser Stefan Lindskog.

Skapar legitimitet
Domarnämndens kanslichef Ragnar Palmkvist bekräftar att advokater ofta lyfter fram offentligheten som ett hinder att söka domartjänster. Palmkvist konstaterar också att det knappast är någon förändring inte är att vänta från politiskt håll under den närmaste tiden. 

Samtidigt är han i grunden positiv till öppenheten.
– Fördelarna överhuvudtaget med det öppna systemet är ju att det skapar legitimitet för rättsväsendet, säger han.

Offentligheten kring domarutnämningarna syftar just till att skapa legitimitet och rättssäkerhet. Med ett offentligt förfarande blir det helt enkelt lättare att granska att kandidaterna fått sina meriter rätt värderade.

Stefan Lindskog accepterar resonemanget, men menar att det går att uppnå legitimitet även utan full offentlighet.
– Jag tycker gott att man kunde ha sekretess fram till Domarnämndens förslag. Sedan kunde man öppna och redovisa de kanske tre personer som Domarnämnden föreslagit. Man förlorar inga demokrativärden på detta, för det viktigaste är att man kan ha en efterkontroll så att det inte tas ovidkommande hänsyn, säger han.

Även Domarnämndens ordförande, kammarrättspresidenten Thomas Rolén, anser att fördelarna med en ökad sekretess väger tyngre än nackdelarna.
– Jag tror att vi skulle ha betydligt fler sökande utanför domstolsväsendet om vi inte hade den här offentligheten. För några år sedan hade jag en utredning som hette Sekretess vid tillsättningar av högre tjänster. Nu är det sekretess på generaldirektörer och liknande. Jag tycker att det skulle vara på ett liknande sätt här, säger han, och fortsätter:
– Allmänheten har naturligtvis ett berättigat insynsintresse. Men i och med att nämnden har kompletterats med två representanter för allmänheten, det vill säga riksdagsledamöterna, så finns det en bra insyn i hela processen.

Svårt att jämföra
Åsikterna om den totala öppenheten går alltså isär. Klart är i alla fall att många advokater upplever det som besvärligt att få sin ansökan och alla meriter offentliggjorda.

Ett annat problem för många advokater som funderar på domartjänst är just redovisningen av meriter och hur de ska styrka sin lämplighet för domarsysslan. Domarnämnden utgår vid sin genomgång från skriftliga referenser. Personer på den klassiska domarbanan bedöms vid varje steg av sin utbildning, och det är naturligt för dem att få omdömen från sina respektive chefer – och när det är dags att söka en ordinarie domartjänst har de hunnit med ett antal chefer. För en advokat kan det däremot vara svårt att hitta tillräckligt med referenser, i synnerhet om man vill hålla den egna byrån utanför.

Lena Blixt tyckte själv att det var svårt att värdera sina meriter, och därmed sina möjligheter att få tjänsten.Hon hoppas att det ska bli lättare så småningom, när fler med annan bakgrund än domarbanan kommer in på domstolarna och man kan jämföra sig med dem som tidigare fått tjänster.

Rådmannen Agneta Nyman hittade sina referenser genom de omfattande domstolskontakter hon haft under tiden som advokat.
– Jag vände mig till en domare som hade sett mig som advokat under många år. Jag litade på hans omdöme. Jag bad också om yttrande från två kolleger som jag aldrig jobbat tillsammans med men mött som motpartsombud, och från två åklagare som också sett mig under många år. Det finns många som skickar in hur många yttranden som helst. Jag försökte välja med kvalitet framför kvantitet i stället, berättar hon.

Referenserna kompletterades med referenser från hennes chef på den första advokatbyrån där hon arbetade och från en annan kollega utanför byrån.

Advokat Lars Edlund, som i april utsågs till justitieråd, hade en liknande strategi för sin ansökan.
– Jag frågade så många som möjligt av domare, advokater och rättsvetenskapsmän som jag haft litet djupare kontakt med under min yrkesverksamhet. Eftersom jag arbetat som ombud och skiljeman i många år, hade jag en ganska gedigen referenssamling, säger han och fortsätter:
– I praktiken är det nog främst advokater som haft omfattande domstolskontakter och liknande som kan få fram en konkurrenskraftig referenssamling.

I Domarnämnden känner man väl till svårigheterna för personer utanför den traditionella domarbanan att samla in referenser. Till detta kommer sedan också att nämnden kan ha svårt att tolka referenserna.
– Det är svårt att jämföra meriter. Referensgivarna har olika vana att skriva referenser trots att vi har utarbetat mallar som ska följas. De olika kulturer som finns i olika yrkesgrupper vid referensgivning gör att det kan vara svårt att jämföra de sökande, säger Domarnämndens ordförande Thomas Rolén, som tillägger att de formella meriterna också kompletteras med intervjuer och tester.
– Det gör att vi tycker att vi får ett bra underlag. Det är svårt att jämföra men nämnden är ju även sammansatt av olika kompetenser, sammanfattar Rolén.

Att jämföra olika kompetenser och erfarenheter är uppenbarligen en svårighet. Och den kan leda till misstag och felaktiga rekryteringar, i synnerhet i ärenden med få sökande till tjänsten. Det befarar i alla fall hovrättsrådet Lena Blixt, som varnar för att övervärdera meriterna för advokater, kronofogdar eller andra jurister utanför domarbanan för att kunna fylla en vakans.

Thomas Rolén avfärdar dock farhågorna:
– Det finns inte någon risk för övervärdering som jag ser det, säger han.

Olika erfarenheter berikar
Svårigheter till trots, allt tyder ändå på att domarkåren sakta med säkert håller på att breddas, precis som lagstiftaren avsett. Det är en mycket positiv utveckling, anser de allra flesta intervjuade.

– Det finns enbart fördelar med en breddad domarrekrytering. Den vanliga domarkarriären genom domstolar och departement har i och för sig gett oss en mycket kompetent domarkår i Sverige. Samtidigt är det nyttigt att domarna kommer till dömandet med olika bakgrunder och erfarenheter. Den domare som tidigare verkat som till exempel advokat, åklagare eller rättsvetenskapsman har nog ett litet annorlunda perspektiv på många saker. Tillämpningen av lagen sker ju inte i ett lufttomt rum, utan domarens tidigare erfarenheter har säkert betydelse i sammanhanget, säger nyutnämnda justitierådet Lars Edlund.

Och Lena Blixt håller med.
– Rättsväsendet tjänar på om aktörerna har olika bakgrund. Dels får man en bättre förståelse för andras agerande, dels kan man ställa större krav, säger hon.

Hon pekar på att hon, som tidigare advokat, lättare kan förstå advokaternas agerande i rätten. Omvänt ser hon också när advokaterna inte sköter sitt uppdrag fullt ut.
– Likaså kan jag ibland förklara advokatens kostnadsräkning för kollegerna. Det kan handla om en besvärlig klient där advokaten har fått lägga ner mycket tid för att få till en vettig förhandling. Det kan i sin tur spara mycket tid och arbete för domstolen. Det arbetet ska advokaten ha betalt för, fastslår Blixt.

Även Agneta Nyman pekar på sin större förståelse för advokatens arbete, och att ett till synes lätt ärende ibland kan vara det tack vare advokatens hårda arbete i förväg med att bena upp de juridiska frågorna.

Justitierådet Stefan Lindskog pekar på hur före detta advokaters erfarenheter av konkret klientarbete får positiva konsekvenser.
– Det leder till att känslan för den enskilde blir ryggraden i de rättsstatliga värderingarna. Man översätter den praktiska förståelsen för den enskilde till det rättsstatliga normskyddet. Det tror jag är väldigt kännetecknande för advokater som blir domare, säger Lindskog.

Domarnämndens företrädare är i huvudsak positiva till den ökade bredden, även om kanslichefen Ragnar Palmkvist också ser fler utmaningar, bland annat i form av svårigheten att jämföra olika erfarenheter. Men enligt ordförande Thomas Rolén överväger ändå fördelarna.
– Man får många olika kompetenser i domstolarna. Det är också positivt om det är större cirkulation mellan juristyrkena. Jag tror att det berikar alla yrkeskategorier med en ökad cirkulation, säger han.

Pröva olika roller
Thomas Rolén är inte den ende intervjuade som önskar sig en ökad cirkulation mellan juristyrkena. Även Stefan Lindskog pekar på det positiva i att kunna pröva olika roller och bygga upp nya erfarenheter.

Mycket tyder också på att vi kommer att se en sådan ökad rörlighet. Kanske kan domarrollen, som i många andra länder, bli en naturlig och värdig avslutning på en framgångsrik yrkeskarriär. Kanske blir det också naturligt att gå från advokatbyrån till domstolen – och tillbaka igen efter en tid.'

Agneta Nyman utesluter inte att hon kommer att göra just det, gå tillbaka till advokatlivet. I så fall kan hon göra det som en ännu bättre advokat efter åren som domare, påpekar Nyman.
– Det ger en väldig erfarenhet. Man lär sig att analysera och strukturera. Det skulle jag ha enorm nytta av om jag kom ut som advokat igen. Men man kanske inte ska vara så rädd för att släppa taget och kliva av advokatbanan och prova på en domartjänst. Det är ju inte värre än att man kan gå tillbaka, även om jag själv inte har några sådana planer idag, avslutar Agneta Nyman.

Lars Edlund
Advokat vid Grönberg advokatbyrå i Stockholm. Tillträder i oktober som justitieråd i Högsta domstolen.
I april kom beskedet att Lars Edlund utsågs till justitieråd. Han blir därmed den elfte advokaten i historien att inta en sådan post.
– Jag är mycket glad och stolt över utnämningen, säger Lars.
Han berättar att kollegerna på byrån har följt utnämningsproceduren med nästan lika stor spänning som han själv, men tillägger:
– Sedan tycker i och för sig både jag och de att det ska bli tråkigt att jag slutar. Jag har trivts fantastiskt bra på Grönbergs.

Stefan Lindskog
Justitieråd Högsta domstolen. Tidigare verksam som advokat i Stockholm, med inriktning på bland annat skiljeförfaranden och tvister.
Stefan Lindskog får ofta frågan om han inte saknar livet som advokat. Svaret är nej.
– ”Been there, done that”. Allt har sin tid. Jag skulle om jag fick leva om livet med största sannolikhet välja samma yrke igen. Men nu är jag i sluttampen av yrkeslivet och då känns det naturligt att ägna sig åt det här, säger han.

Lena Blixt
Hovrättsråd Svea hovrätt sedan augusti 2010. Tidigare verksam som brottmålsadvokat i Örebro.
Lena hade bott i Stockholm tidigare, och när hon ville ha nya utmaningar kändes det bra att söka sig dit.
– Den största positiva skillnaden är det kollegiala arbetssättet i hovrätten. Det är otroligt givande att arbeta tillsammans med duktiga och trevliga kolleger. Sedan är det roligt att arbeta med de unga duktiga juristerna, alltså fiskalerna och assessorerna, säger Lena.

Agneta Nyman
Rådman i Mora tingsrätt. Tidigare verksam som advokat i Falun med inriktning främst på brottmål och konkurser. Tanken på att bli domare hade legat i bakhuvudet sedan tingsmeriteringen i Leksands tingsrätt. 2010 gjorde Agneta verklighet av tanken. Det ångrar hon inte.
– Det är väldigt roligt att få göra en ny karriär vid 50 plus. Det är samma materia, samma saker som jag arbetar med nu, fast från ett annat håll, säger Agneta.

Advokater som blir domare
Antal sökande till domartjänsterna utan fullständig domarutbildning har ökat kraftigt sedan millennieskiftet. Mellan år 2001 och 2010 ökade antalet sökande med otraditionell bakgrund till utannonserade domartjänster 35-faldigt från
6 till 215 (de högsta domartjänsterna utannonserades då inte). Även antalet som fått tjänster har ökat på samma sätt, från en person 2001 till 36 år 2010.  År 2011 fanns elva advokater bland de sökande till olika domartjänster. Sex av dem utnämndes till ordinarie domare. Hittills i år har sex advokater sökt domartjänster, och hälften av dem har utnämnts till domare.
Breddningen av domarkåren är en del i en medveten strategi från statsmaktens sida. Redan i början av 2000-talet började man dra ner på antalet assessorer, alltså domare under utbildning, som anställdes. Tanken var att uppvärdera andra kvalificerade juristers erfarenheter och släppa in dem i domstolarna.

Sök i vårt artikelarkiv

  Hjälp

Till avancerad sök

Senaste numret som pdf

Omslag Advokaten nr 3/2014, länk till PDF

Redaktion

Chefredaktör
Tom Knutson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 25
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Mats Cato
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 07
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Magnus Andersson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 03
Fax 08-662 30 19
E-post