Camilla Kuylenstierna vill bryta tystnaden kring alkoholism

Marknadsföraren och affärskvinnan Camilla Kuylenstierna hade utåt sett en fin bakgrund och en lysande karriär. Men bakom fasaden fanns ett mörker, som hon flydde med hjälp av alkohol. På Hildarylunchen i maj talade Camilla om alkoholism och ansvar, och om hur man kan hjälpa den som dricker farligt mycket.

– Jag var 38 år när jag slutade dricka för att fly det mörka i mig, berättade Camilla Kuylenstierna för de tydligt berörda Hildarydeltagarna.

Camilla ser i dag sig själv som alkoholist från födseln. Hon växte upp i en alkoholistfamilj, och borde kanske ha aktat sig. I stället började hon tidigt att festa med vänner.

Arbetet med reklam och marknadsföring under det glada 1990-talet erbjöd också rika möjligheter till representation och att fira.

– Jag levde fint, men kunde samtidigt underhålla min alkoholism, konstaterade Camilla.

När festvännerna började stadga sig och gå hem från krogen långt före stängningsdags i trettioårsåldern bytte Camilla helt sonika vänner, och fortsatte festa. Självkänslan rasade allt mer, samtidigt som hon kände ett behov av att vara duktigare och duktigare på jobbet.

– Jag hade ingen annan bekräftelse. Om jag alltid presterade var jag i alla fall värd något, förklarade Camilla, som beskrev sig själv under åren som alkoholist som en person med gott självförtroende men mycket dålig självkänsla.

Trots kontroll och minutiös planering av drickandet blev Camillas alkoholproblem ändå med tiden märkbara för arbetskamrater och chefer. Efter ett samtal med cheferna gick hon med på att gå i samtalsterapi. Men själv var hon inte alls tillräckligt motiverad, och hon lyckades snabbt manipulera sina terapeuter. Detta, tror hon, berodde på att ingen av dem själv hade riktig erfarenhet av beroendeproblematik. Först efter att flera i vänkretsen, och deras barn, omkommit i tsunamin i Thailand under julen 2004 tog hon steget och blev nykter.

– I augusti 2005 vaknade jag en dag upp med bakfylla, och insåg att jag agerat totalt ansvarslöst. Jag hade i själva verket gett fingret till hela livet, medan barnen som dog i tsunamin aldrig ens fick chansen till ett liv. Efter den insikten gick jag i en självhjälpsgrupp och följde rådet att genomföra ”90/90”, vilket innebär att gå på ett möte varje dag i tre månader. Sedan dess är jag nykter, sa Camilla.

Just ansvar har sedan dess varit en viktig fråga för Camilla Kuylenstierna. Hon anser att vi i Sverige generellt är allt för rädda för att ta vårt ansvar. Mycket för att vi tolkar ansvar som något negativt i stället för att se det för vad det är: möjligheten att kunna svara an på det som händer kring oss. Att själva bestämma över vårt liv i stället för att betrakta oss som offer. Samtidigt betyder inte ansvarstagande att man ska klara allting själv, betonade Camilla.

– Ensam är stark är nog det dummaste talesätt jag vet. Vi människor är flockdjur, vi behöver varandra. Att ta ansvar kan också vara att be om hjälp, sa hon. Dessutom är det en komplimang att vända sig till någon för hjälp då människor älskar och behöver känna sig behövda.

Nu har Camilla Kuylenstierna kommit ut med en bok, ansvarsFULL, om sin alkoholism. Hon ägnar en del av sin tid åt att föreläsa om ansvar, alkoholism och att ordna interventioner för att bryta ett skadligt drickande. Camilla är förutom marknadsekonom och ICF-coach också certifierad interventionist. Vid Hildarylunchen gav hon också flera goda råd om hur man kan hjälpa en vän eller kollega som har ett skadligt förhållande till alkohol.

– En alkoholist kommer sällan på av sig själv att hon ska sluta dricka helt och hållet. Det man kan göra som vän eller kollega är att höja botten, så att personen slår i den tidigare. Det kan man göra genom att påtala problemet, sammanfattade Camilla.

Hon betonade också att uttalade konsekvenser, som att arbetet är i fara eller att vännerna hotar att säga upp bekantskapen, är det enda som verkligen kan motivera en alkoholist att sluta.

– Att därför skapa konsekvenser och påtala dessa kan därför vara det mest kärleksfulla man kan göra för sin vän eller kollega. Att inte göra något eller ”skydda” den som dricker är däremot det värsta man kan göra.

Det viktigaste rådet av dem alla, enligt Camilla, är att aldrig konfrontera en alkoholberoende en mot en.

– Den manipulativa sidan hos den beroende kommer alltid att vinna. Samla därför några personer som av omtanke vill den beroende väl så att ni är fler. Och behöver ni hjälp, kontakta en professionell interventionist så att denna kan guida er genom processen.

Sök i vårt artikelarkiv

  Hjälp

Till avancerad sök

Senaste numret som pdf

Omslag Advokaten nr 3/2014, länk till PDF

Redaktion

Chefredaktör
Tom Knutson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 25
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Mats Cato
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 07
Fax 08-662 30 19
E-post

Journalist
Magnus Andersson
Laboratoriegatan 4
Box 27321
102 54 Stockholm
Tfn 08-459 03 03
Fax 08-662 30 19
E-post