2 nov 2011
Månadens Hilda november 2011: Maria Billing
Maria Billing
Advokat, chefsjurist Advokatsamfundet
Mitt val
Jag har tagit en ganska krokig väg i min juristkarriär. Efter avslutade studier i Stockholm har jag bland annat arbetat med immateriella rättigheter, blivit assessor i Svea hovrätt, arbetat med processrättslig lagstiftning i Justitiedepartementet, varit expert i en rad statliga utredningar, arbetat på advokatbyrå och nu arbetar jag som chefsjurist på Advokatsamfundet.
Jag har faktiskt nästan alltid trivts med det jag har arbetat med. Numera är det till och med så att jag alltid tycker att det är roligt att gå till arbetet. Jag tycker att jag har förmånen av att ha intressanta, utvecklande och stimulerande arbetsuppgifter. Dessutom tycker jag om att vara chef. Den dagliga kontakten med ett stort antal människor är verkligen något som jag uppskattar. Jag tycker därför att min vardag är en lyx, som jag tror är få förunnad.
När jag tittar tillbaka på min yrkesverksamma tid kan jag konstatera att jag alltid har haft mål uppställda för framtiden. Dessa har dock nästan aldrig infriats. I stället har tillfälligheter kommit att vara avgörande för mina val. Är då detta en nackdel? Min uppfattning är att så inte är fallet, så länge som man vet vad man vill. Jag tycker dock att det är viktigt att uppställa mål, såväl för yrkeslivet som för privatlivet. Det får mig att utvecklas, ifrågasätta och planera för framtiden. Att det sedan i verkligheten blir något annat än vad man har tänkt sig tycker jag är av underordnad betydelse.
För egen del har jag alltid haft en påfallande positiv inställning till mitt yrkesval. Jag har aldrig tvekat på att det var jurist jag ville bli. Detta har inneburit att jag alltid har haft förmånen att utgå från principen med det halvfulla glaset, i stället för det halvtomma när jag har gjort mina val. Till det har jag ställt mig frågan ”vad är det värsta som kan hända?” när jag har stått inför val att anta viss utmaning eller inte. För mig har detta förhållningssätt fungerat utmärkt i de allra flesta fall. En del kan säkert tycka att mitt förhållningssätt är för enkelt eller till och med naivt. Så kanske också är fallet. Att som utgångspunkt ha en positiv inställning till livets olika utmaningar är dock något som starkt har präglat mitt liv; såväl yrkesmässigt som privat. Jag kan därför bara konstatera att för mig har det fungerat!
Dessvärre tror jag att många kvinnor i alltför hög grad ifrågasätter sina egna val och funderar över sin egen förmåga. Detta problem är inte alls lika vanligt bland våra manliga kollegor.
Jag önskar att alla kvinnor skulle våga ta för sig i lite större utsträckning. Jag brukar försöka framhålla denna princip i olika sammanhang. Vid ett tillfälle för några år sedan försökte jag till och med förmedla denna princip till min då sexåriga dotter. Med iver försökte jag intala henne att hon skulle göra ett lysande framträdande inför sin klass. Hon förhöll sig dock helt oförstående till min entusiasm och konstaterade sedan krasst ”Mamma, jag kan allt utom att spela bandy”. Tänk om detta synsätt och denna självtillit kunde spridas till fler kvinnor inom advokatkåren och rättsväsendet!
Maria Billing