Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens Hilda november 2010: Ulrika Herbst

Ulrika Herbst
Ulrika Herbst
Avdelningschef vid Rikspolisstyrelsen

Personligt:
Bor i Strängnäs och arbetar i Stockholm.

Tips:
Var nyfiken

Var nyfiken!

När jag för första gången klev in på en polisstation som anställd polissekreterare (det kallades så då, första karriäristeget inom polischefsskrået) anande jag föga att det skulle bli min värld i snart 30 år. Jag hade precis avslutat min notariemeritering och klivit in på polischefsutbildningen, 2,5 år, och var inställd på att det var ett intermezzo i mitt liv i väntan på ”det stora riktiga”. Utbildningen var delvis på polishögskolan och delvis på polismyndighet med inlagd praktik dels på tingsrätt och dels på åklagarmyndighet. Det var, när jag blickar bakåt, en priviligerad möjlighet att få grepp om en stor del av den lokala rättskedjan.

Ganska omedelbart blev det också klart för mig att juridiken endast var en del av vardagen som polischef. Mycket tid fick ägnas åt planering och arbetsledarskap. Det senare är något som sedan med tiden helt tagit över arbetsuppgifterna och arbetsveckan. Juridiken finns med i ”ryggmärgen” och skapar en känsla av trygghet vid lösandet av olika uppgifter.

Tidigt började jag flytta runt i landet och byta anställningar. Jag har sällan kunnat tacka nej till spännande utmaningar eller erbjudanden. Min familjesituation, ensamstående utan barn, har möjliggjort snabba förändringar i livet. Även om vi har en nationell polis så är förutsättningarna för ledarskapet mycket olika beroende på vilken polismyndighet man verkar i och förväntningarna skiftar från ort till ort. Då gäller det att ha sina prioriteringar klart för sig och situationsanpassa ledarskapet. Allt detta låter ju enkelt, eller hur? Men det har kantats av massor av svårigheter och många stunder av tvivel. Allt annat tror jag vore konstigt. Ingenting är ju omöjligt för den som inte behöver göra det själv!

Det är här nyfikenheten kommer in. För många år sedan fick jag rådet att aldrig sluta vara nyfiken, i livet eller i arbetet. Då tyckte jag det lät ”så där” som råd men det har vuxit med åren. Nyfikenheten ger mod och omedvetet en tro på dig själv. Med ett intresse för vad som ligger bakom hörnet, vad en förändring kan göra för verksamheten du ansvarar för, vad som händer om vi prövar ett nytt sätt att lösa en specifik uppgift på m.m. så öppnar sig oanade möjligheter och utveckling sker. I nyfikenheten ligger också ett okonstlat och aktivt lyssnande på vad andra människor har att säga och tillföra. Det berikar. Nyfikenheten hjälper också till att skapa balans mellan att finnas i nuet (närvarande) och att söka förändringar; genom det aktiva lyssnandet kan du hitta lösningar för framtiden. Det innebär också att du måste våga tro på andras idéer och våga pröva. En god ledare är en person som får andra att växa i sin roll och uppgift. Och växer omgivningen, växer du.

När jag nu skiftat perspektiv, gått från den lokala verksamheten ute på myndighet till att ha det nationella ansvaret vid polisavdelningen på Rikspolisstyrelsen, kommer nyfikenheten väl till pass. Avdelningen har det strategiska ansvaret för polisens metodutveckling, såväl arbetsmetoder som innehåll. Merparten av medarbetarna är unga och kreativa i ord och handling. De flesta har i sitt sakområde en djup kompetens och en iver att förändra världen med sina idéer och förslag. I denna omgivning blir varje dag en kompetensutveckling och det har väckt min nyfikenhet till nytt liv. Det är härligt att ”skakas om” efter så många år inom ett och samma yrke.

Sedan två år tillbaka har jag brutit mitt mönster att bo på samma ort som jag jobbar. Jag har anslutit mig till dagpendlarnas illustra sällskap i Strängnäs. Det var tillfället att få ett drömboende som avgjorde valet av boendeort även om jag var tveksam i starten. Det finns fördelar med tågresandet, det har fler Hildor vittnat om i sina krönikor, men i längden är promenadavstånd till arbetet oslagbart. Men om några år är detta ännu en erfarenhet som jag förmodligen inte vill vara utan. Jag tror ju fortfarande att idag är ett intermezzo i resten av mitt liv.

Ulrika Herbst