Varje år redovisar regeringen för riksdagen hur polisen har använt tvångsmedlen hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning. Uppgifterna hämtas från Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen. Men redovisningen omfattar inte användningen av tvångsmedlen i förundersökningar som handläggs av Säkerhetspolisen.

Av regeringens senaste redovisning, som lämnades i en riksdagsskrivelse den 16 december, framgår att domstolarna under år 2009 meddelade 1 659 tillstånd till hemlig teleavlyssning som avsåg sammanlagt 3 267 teleadresser. Det innebär en ökning från året innan med 68 procent. I huvudsak alla tillstånd till hemlig teleavlyssning under år 2009 verkställdes.

Antal tillstånd till hemlig teleavlyssning 1999–2009
2009         1659
2008         990
2007         966
2006         893
2005         833
2004         714
2003         631
2002         533
2001         398
2000         312
1999         281

Tillstånd för hemlig teleövervakning beviljades i 2 134 fall 2009 och i 1 455 fall 2008, en ökning med 47 procent.

Antal tillstånd till hemlig teleövervakning 1999–2009
2009         2134
2008         1455
2007         1315
2006         1119
2005         1027
2004         753
2003         645
2002         549
2001         414
2000         358
1999         297

Hemlig teleavlyssning

Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden till eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet.

Bestämmelsen omfattar telefon- och telefaxtrafik, e-posttrafik, överföring av datafiler med hjälp av FTP och överföring från webbsidor, nyhetsgrupper och chattkanaler.

Hemlig teleövervakning

Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om telemeddelanden som befordras eller har befordrats till eller från en viss teleadress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram. Hemlig teleövervakning kan ge en fullständig bild av vilka kommunikationer som har förekommit mellan olika teleadresser.

När det gäller mobiltelefonsamtal är det också möjligt att få uppgift om var en mobiltelefon som används befinner sig. Uppgifter kan även hämtas in om till exempel e-postadresser för meddelanden som sänds eller har sänts till eller från den misstänktes e-postadress. Hemlig teleövervakning
ger däremot inte tillgång till innehållet i utväxlade telemeddelanden.

Regeringens skrivelse 2010/11:66