Penningtvättsregistret är en värdefull informationskälla för att upptäcka kriminell verksamhet. Men det skulle kunna utnyttjas bättre, bedömer Brottsförebyggande rådet (Brå) i rapporten Penningtvätt – rapportering och hantering av misstänkta transaktioner.

Varje år får Finanspolisen in omkring 10 000 rapporter om misstänkta transaktioner av penningtvätt från banker, växlingskontor och andra verksamheter som hanterar kontanter. Penningtvättsregistret innehåller unikt material som gör det möjligt att upptäcka brott som annars skulle undgå rättsväsendet. Informationen kan vara till stor nytta för Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och andra polismyndigheter.

Men enligt Daniel Vesterhav, utredare på Brå, utnyttjas inte penningtvättsregistrets fulla potential i dag.

I praktiken handlar penningtvättsrapporterna om transaktioner som kan misstänkas ha en koppling till någon form av kriminell verksamhet, till exempel när en underleverantör får en kontobetalning ”vitt” för att åta sig ett arbete som sedan betalas kontant i svarta löner.

De senaste åren har det skett en förändring inom brottsbekämpningen i form av en myndighetsgemensam satsning mot organiserad brottslighet. Fokus har vidgats till att i större utsträckning slå mot drivkraften för brotten – pengarna. För finanspolisen innebär det att mycket av arbetstiden går till att biträda andra myndigheter och polisiära enheter och att svara på förfrågningar huruvida vissa personer förekommer i penningtvättsregistret.

En annan betydande förändring som tar resurser i anspråk för finanspolisen är de åtta regionala underrättelsecenter som finns utspridda i landet och har en penningtvättshandläggare knuten till sig. Resursbristen har lett till att man sållar bland de inkomna rapporterna.

Brå föreslår med utgångspunkt från detta att en nationell myndighetsgemensam finansiell underrättelsetjänst ska inrättas, där alla berörda myndigheter är representerade och skriver underrättelserapporter utifrån den information som finns i penningtvättsregistret.

Brå-utredaren Daniel Vesterhav tror att det skulle frigöra mer resurser inom Finanspolisen och göra det lättare för myndigheterna utanför polisen att sålla i materialet utifrån deras egna behov.

Läs rapporten Penningtvätt – rapportering och hantering av misstänkta transaktioner