I en dom från Europadomstolen den 3 april kommer domstolen fram till att Sverige inte bröt mot artiklarna 8 och 10 i Europakonventionen när professor Christopher Gillberg dömdes för tjänstefel. Europadomstolen har nu avgjort målet i stor sammansättning med 17 domare. Redan den 2 november 2010 kom en oenig kammare i Europadomstolen i fram till att Sverige inte hade brutit mot konventionen. Målet hänsköts till avgörande i stor sammansättning på anmälaren Gillbergs begäran.
Enligt Europadomstolen innebar inte brottmålsdomen för tjänstefel en kränkning av Gillbergs rätt till skydd för sitt privatliv enligt artikel 8. Artikel 8 ger inte rätt att klaga på förlust av anseende som är en förutsebar följd av att man begår ett brott, skriver domstolen. Inte heller kan en fällande brottmålsdom i sig utgöra en kränkning av rätten till skydd för privatlivet. Gillbergs brott gällde handlingar i tjänsten och hade ingen uppenbar bäring på rätten till skydd för privatlivet. Om Gillberg hade förlorat inkomst som en följd av brottmålsdomen, var det en förutsebar följd av att begå brott. Europadomstolen konstaterar också att Gillberg har kvar sin professur och att han har stöd av en mängd ansedda forskare.
Europadomstolen fann inte heller att Gillbergs rättigheter enligt artikel 10 om rätten till yttrandefrihet hade kränkts. Domstolen kunde inte instämma i Gillbergs åsikt att han – trots att det forskningsmaterial som han vägrade lämna ut tillhörde Göteborgs universitet – skulle ha en ”negativ” yttrandefrihet. Materialet var allmänna handlingar som omfattades av offentlighetsprincipen enligt tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. De försäkringar om sekretess som Gillberg hade lämnat till deltagarna i studien gick längre än sekretesslagen tillåter. Gillberg var inte bunden av tystnadsplikt som om han hade varit deltagarnas läkare eller psykiater. Att tillerkänna Gillberg ”negativ” yttrandefrihet skulle strida mot universitets äganderätt. Dessutom skulle det, för de två forskare som hade begärt tillgång till materialet, inkräkta på informationsfriheten enligt artikel 10 och rätten att få förvaltnignsdomstolarnas domar verkställda enligt artikel 6 om rätten till en rättvis rättegång. Gillbergs ställning kunde inte heller jämföras med en journalist som skyddar sina källor eller en advokat som har tystnadsplikt mot sina klienter.
Bakgrund
Professor Gillberg ledde en långtidsstudie om barn med ADHD. Barnen i studien och deras föräldrar fick löften om fullständig sekretess.
År 2002 begärde en två forskare att få tillgång till forskningsmaterialet. Göteborgs universitet vägrade lämna ut det. Kammarrätten beslöt att forskarna hade rätt att få ut materialet, men Gillberg vägrade ändå att lämna ut det till dem. Kammarrätten upphävde ytterligare beslut av universitetet om att vägra lämna ut materialet och att ställa upp villkor för att lämna ut det. Några dagar efter kammarrättens domar förstörde Gillbergs medarbetare materialet. Gillberg dömdes av hovrätten 2005 för tjänstefel till villkorlig dom och böter.