Högsta förvaltningsdomstolen prövar inte frågan om årsavgiften till Advokatsamfundet ska vara avdragsgill. Det är innebörden av domstolens beslut den 26 januari.
Enligt inkomstskattelagen 9 kap. 2 § får den som är skattskyldig inte göra skatteavdrag för sina medlemsavgifter till föreningar. Avgifterna räknas som privata levnadsomkostnader.
Kammarrätten i Sundsvall kom i en dom i januari 2011 fram till att avdragsförbudet i inkomstskattelagen gäller för advokaternas årsavgift till Advokatsamfundet, oavsett att samfundet har en särskild ställning och inte kan jämföras med andra intresseorganisationer.
Nu har Högsta förvaltningsdomstolen funnit att det inte finns skäl att ge prövningstillstånd i målet. Därmed gäller kammarrättens dom.
Justitierådet Olle Stenman, som är expert på skatterätt och har ingått i flera statliga utredningar om skatterätt och föreningsrätt, var skiljaktig. Han ville ge prövningstillstånd i en fråga i målet.
Olle Stenman konstaterar i sin skiljaktiga mening att staten har överlämnat förvaltningsuppgifter som omfattar myndighetsutövning till Advokatsamfundet. Det gäller prövningen av dem som söker inträde i samfundet, tillsynen över advokaterna och disciplinverksamheten. Advokatsamfundets kostnader för förvaltningsuppgifterna övervältras på samfundets ledamöter och ingår i årsavgiften. Justitierådet Stenman anmärker att motsvarande kostnader för förvaltningsuppgifter hos statliga myndigheter anses avdragsgilla när det gäller revisorer (Revisorsnämnden) och fastighetsmäklare (Fastighetsmäklarnämnden).
Olle Stenman ansåg att domstolen borde ge prövningstillstånd i frågan: Gäller avdragsförbudet i inkomstskattelagen 9:2 också den del av advokaternas årsavgift till Advokatsamfundet som ska täcka samfundets kostnader för förvaltningsuppgifter?
Regeringsrätten prövade frågan om avdragsrätt för årsavgiften till Advokatsamfundets 1944. Sedan dess har Advokatsamfundets ställning förändrats just genom att staten har anförtrott uppgifter som innehåller myndighetsutövning åt samfundet.