Det finns risk för att polisen avlyssnar samtal mellan försvarsadvokater och deras klienter – trots att det är absolut förbjudet i lag. Fyra av fem tillfrågade polismyndigheter saknar rutiner för att undersöka om misstänkta som får sina samtal avlyssnade har en försvarare. Det visar en rapport från Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.
Vid hemlig teleavlyssning får samtal mellan en misstänkt och den misstänktes försvarare inte avlyssnas. Polisen måste avbryta avlyssningen om det kommer fram att den misstänkte talar med sin försvarare eller meddelar sig med försvararen på något annat sätt. Om polisen har spelat in eller upptecknat ett samtal som visar sig vara ett samtal med försvararen, måste inspelningen eller uppteckningen förstöras omedelbart.
Motsvarande bestämmelser gäller för hemlig rumsavlyssning.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har undersökt hur polismyndigheterna gör för att se till att de inte avlyssnar samtal mellan misstänkta och deras försvarare. Nämnden har granskat polismyndigheterna i Norrbotten, Skåne, Stockholms län, Värmland och Västra Götaland och frågat dem hur de tillämpar reglerna och vilka rutiner de har.
Bara en av polismyndigheterna har en rutin för att undersöka om den misstänkte har en offentlig försvarare. Och ingen av polismyndigheterna har någon rutin för att undersöka om den misstänkte har en privat försvarare.
I rapporten påpekar Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden att den enskildes rättssäkerhet kan stärkas genom att polismyndigheterna utformar gemensamma rutiner. Nämnden anser att det är särskilt värdefullt om polisen undersöker om den avlyssnade har en försvarare, för att underlätta identifieringen av försvararsamtal.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har kommenterat Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens rapport och har framhållit att principen om skyddade samtal mellan misstänkta och försvarare inte får sättas ur spel under några omständigheter.
Säkerhets- och integritetsnämndens uttalande om försvararsamtal