De sju nya åklagarområdena blir desamma som polismyndighetens regioner. Och huvudorterna för åklagarområdena blir desamma som för polisregionerna. Riksåklagare Anders Perklev förklarade förra sommaren, då han fattade beslut om organisationsförändringen, att åklagare och poliser måste ha strukturer som liknar varandra så att de gemensamt kan utreda brott, prioritera och besluta om utvecklingsområden på ett så rationellt sätt som möjlighet.

Utöver de sju geografiska åklagarområdena inrättas en nationell avdelning för de riksenheter och åklagarkammare som har ett nationellt ansvar. Här ingår Internationella åklagarkammaren i Stockholm, Sveriges representation i det europeiska åklagarsamarbetet Eurojust, Riksenheten mot korruption, Riksenheten för säkerhetsmål samt Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål. Den nationella åklagarkammaren har Stockholm som huvudort.

Ett annat skäl till att förändra organisationen, förutom att underlätta samverkan med polisen, är att göra verksamheten mer flexibel och mindre sårbar. De allmänna åklagarkamrarna fortsätter att bedriva samma verksamhet, på samma orter och med samma upptagningsområde som tidigare. Men genom att de nu ingår i ett större område kan de till exempel lättare avlasta varandra vid arbetstoppar.

Ett tredje syfte med omorganisationen är att förbättra styrningen och uppföljningen av verksamheten. Verksledningen får nu åtta kontaktpunkter i den operativa verksamheten i stället för 39. De åtta områdescheferna ingår i myndighetens ledningsgrupp. Det gör att den operativa verksamheten knyts närmare ledningen.