Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan hur ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader i ett mål i allmän förvaltningsdomstol ska hanteras. HFD avgjorde målet i plenum, alltså med alla 15 justitieråd närvarande, och fann att ersättningsyrkandet skulle avvisas.

Frågan om ersättning för rättegångskostnader uppkom i ett mål om byte av efternamn, där en kvinna vunnit mot Skatteverket. Kvinnan vände sig då till Högsta förvaltningsdomstolen och begärde ersättning för sina rättegångskostnader. Hon anförde att de kostnader som hon haft för att tillvarata sin rätt varit befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet och att det skulle strida mot rätten till en rättvis rättegång enligt 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen, artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) samt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att neka henne rätt till ersättning.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i sitt beslut att det för förvaltningsprocessen inte finns några föreskrifter om ersättning för rättegångskostnader förutom bestämmelserna om ersättning i vissa fall i mål rörande bland annat skatt. Hittills har det också i allmänhet varit så att enskilda inte kunnat få sådan ersättning, något som lagstiftaren valt att inte ändra på.

HFD framhåller också att förvaltningsprocessen är så utformad att den regelmässigt uppfyller de krav som kan ställas för att en rättegång ska anses rättvis. I de undantagsfall där reglerna inte räcker till för att tillförsäkra en person en rättvis prövning kan denne begära kompensation för sina rättegångskostnader i förvaltningsmålet genom reglerna om skadestånd.

Domstolens majoritet skickar frågan om ersättning för ombudskostnader i förvaltningsmål vidare till den politiska makten. Rätten menar att det ankommer på lagstiftaren att ta ställning till de frågor som finns kring en möjlighet till ersättning i förvaltningsdomstolarna.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar avslutningsvis i sitt beslut att domstolen hittills omväxlande har avslagit och avvisat yrkanden om ersättning för rättegångskostnader. Eftersom det enligt domstolens mening inte ska göras någon materiell prövning av sådana yrkanden ska de fortsättningsvis avvisas.

Sex justitieråd var av en annan uppfattning än HFD:s majoritet. Minoriteten anser att det inte finns något hinder för förvaltningsdomstolarna att pröva ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader, och att HFD också regelmässigt prövat sådana yrkanden.

De skiljaktiga justitieråden gör också en annan analys av möjligheten att tillgodose rätten till en rättvis rättegång genom skadeståndstalan. I sin skiljaktiga mening skriver de: ”Sammantaget leder majoritetens modell för hur ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader i ett förvaltningsmål ska hanteras till att en enskild tvingas föra dubbla processer – först en i sakfrågan och därefter en i ersättningsfrågan – innan det står klart om kravet på en rättvis rättegång i förvaltningsmålet är uppfyllt. Till detta kommer att den enskilde i en skadeståndsprocess riskerar att behöva stå för motpartens rättegångskostnader. Det är ett både omständligt och resurskrävande samt långt ifrån heltäckande system som majoriteten anvisar och det riskerar att allvarligt försvåra för den enskilde att ta till vara sin rätt i ersättningsfrågan. Systemet snarare motverkar än främjar rätten till en rättvis rättegång.”

Läs HFD:s beslut.