Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens krönika: Anna Hellron

Anna Hellron

Anna Hellron
Advokat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vart tar alla skarpa humanjurister vägen?

Ganska ofta förundras jag över hur fantastiskt spännande, omväxlande och intressant mitt jobb som advokat är. Att jag, efter vad som ibland syntes vara ändlösa studier både i Sverige och utomlands, har hamnat just på en sådan arbetsplats som jag alltid önskat.

Att arbeta som advokat på en s.k. humanjuridisk byrå innebär en rad olika utmaningar – både personliga och juridiska. Det innebär också ett stort ansvar. Varje dag möter vi människor i djup kris som kommer till oss med sina allra mest angelägna frågor och bekymmer. Det rör allt från barnens framtid till allvarliga brott som de har utsatts för.  Snabba beslut måste fattas och det finns inte utrymme för dagar i rätten där man är för trött, inte tillräckligt påläst eller då man inte gör sitt absolut yttersta för att tillvarata sin klients rätt. Jag tänker ofta på att den rättegång som för mig är en av många samma vecka kanske är min klients första och enda i livet. Deras enda dag någonsin i en svensk rättssal. Systemet är svårt för klienten att överblicka med alla juridiska termer, frister och utredningar. Och det är en del av mitt uppdrag att guida och biträda dem igenom hela den här processen. Ibland under flera års tid.

Jag har, under mina sex år på advokatbyrå, mött så många människor med olika bakgrund och livsöden. Både vuxna och små barn. Många av mina klienter har imponerat mig med sin kraft och ork att komma tillbaka efter vad som varit deras värsta katastrof i livet. Många har visat stort mod genom att stå upp mot släkt och vänner som inte stått för det som enligt dem är riktigt. De har lämnat invanda mönster som fått dem att må dåligt. Vissa har lämnat allt bakom sig för att få en möjlighet till ett nytt liv utan hotelser och våld riktade mot dem själva och deras barn. En del klienter kontaktar mig lång tid efter att processen är avslutad för att berätta hur det går för dem i den nya tillvaron. Ibland lever de med skyddad identitet och på en ny plats. Jag har också kontakt med mycket kunniga personer inom andra yrken såsom åklagare, poliser, psykologer m.fl. Arbetet kräver mycket; både i fråga om tid, flexibilitet och engagemang från min sida. Men det ger otroligt mycket tillbaka.

Att känna att man lyckats hjälpa ett litet barn på vägen till en tryggare tillvaro, en målsägande att få förståelse för vad som faktiskt har hänt och någon form av upprättelse efter ett allvarligt brott eller en familj att hitta en samförståndslösning som förhoppningsvis kan fungera för dem framöver är givetvis mycket tillfredsställande.

För ett par månader sedan var jag, inom ramen för projektet Advokat i framtiden, i Uppsala och talade med studenter som gick sista året på juristlinjen om familjerätt och karriärval. Det var en engagerad professor som tagit initiativet till kvällen för att inspirera sina studenter. De var alla mycket peppade och de hade alla valt familjerätt som sin inriktning i både specialkurser och hjärtan.

Det visade sig att nästan alla studenter som var där den kvällen ville arbeta med familjerätt, men samtidigt hade en majoritet av dem ställt in sig på att det inte skulle vara möjligt. Att de förberedde sig för en ”Plan B” som gick ut på något helt annat. Varför då? Jo – för att de hade uppfattat att det inte fanns så många humanjuridiska byråer som överhuvudtaget anställde biträdande jurister och för att de få platser som finns, inte ens skulle räcka till den här lilla gruppen. Att det alltid krävs erfarenhet vid tillsättning av de få tjänster som erbjuds men att det inte fanns någonstans att få den erfarenheten. Hur skulle de någonsin lyckas få in en fot?

Själv satt jag för några år sedan, efter tingstjänstgöring och utlandsstudier, nere i Tyskland med Internet och en telefonkatalog och försökte reda ut vilka advokatbyråer i Stockholm som kunde tänkas vara mina presumtiva arbetsgivare när jag flyttade hem. Jag visste att jag ville arbeta med brottmål, och då i första hand med uppdrag som målsägandebiträde och särskild företrädare för barn, och med familjerätt. Det visade sig inte vara någon lång lista på tillräckligt ”stora” byråer som kunde tänkas vilja anställa biträdande jurister som jag hittade. Däremot fanns det ett antal advokater som jag kände till och gärna ville arbeta tillsammans med. Jag hade tur och hittade en plats hos en advokat som just då arbetade helt på egen hand och utan biträdande jurist som passade mig perfekt och där jag fått möjlighet att utvecklas som biträdande jurist och sedermera advokat. Att lära sig av någon som arbetat med de här frågorna länge och vet vilka prövningar det ibland innebär tror jag är en förutsättning för att lära sig det hantverk det är.

Advokatsamfundet och samhället står inför en stor utmaning när det gäller tillväxten av humanjuridiskt inriktade biträdande jurister och advokater.

Runt om i landet arbetar otroligt kunniga advokater med de här frågorna. De sitter inne på ovärderlig kunskap som krävs inom vårt yrke. Förstås när det gäller juridiska frågor men också med tips och tricks på hur man bäst hanterar de ganska speciella mål och situationer som vi arbetar med. Många av de här advokaterna kommer, om inte alltför lång tid, att gå i pension. Utan att ha vidarebefordrat sin enorma kunskap till yngre kollegor och biträdande jurister. Utan att ha anställt en enda biträdande jurist under sin egen karriär.

Vi vet att det ligger till så här. Att vi inom en snar framtid kommer att ha brist på kunniga humanjuridiska advokater trots att det finns oändligt många uppdrag där de behövs. Trots att det står ett antal färdigutbildade jurister vid sidolinjen och frustar av engagemang över att komma igång med det arbete de gärna vill lära sig och göra till sin framtida karriär.

Att anlita en advokat eller biträdande jurist på en advokatbyrå innebär en säkerhet för klienten. Vi har lagstadgad tystnadsplikt och en skyddad titel med allt vad det innebär i form av granskning och tillsyn av vårt arbete. De krav som ställs på advokater leder till en form av kvalitetsstämpel. Önskar man då i samhället att dessa frågor, exempelvis kring barns framtid och brottsoffers biträde, i framtiden helt skall tas över av andra personer än advokater? Jag tror inte det. Men jag tror heller inte att man i samhället har förstått hur akut den här situationen snart är. Inte förrän det uppstår situationer där det inte finns kunniga advokater på området som kan åta sig uppdragen kommer man att förstå. Och då är det för sent. Det är inte gjort i en handvändning att skapa erfarna advokater inom ett specifikt område.

Min absoluta övertygelse är att man kan bli allra bäst i sin roll som advokat om man får arbeta med ett område som man verkligen brinner för och har stort engagemang i. Vare sig det är barns rättigheter, bolagsrätt eller immaterialrätt. Det finns många jurister som redan när de började läsa juristlinjen kände att det är brottmål och familjerätt de drömde om att arbeta med ett par år senare. I slutet av juristlinjen är det uppenbarligen många som tappat hoppet om att det ska vara en framkomlig och realistisk karriär där det också finns en möjlighet till en bra inkomst.

Timkostnadsnormen, humanjuristers egen syn på företagande, möjligheterna att anställa biträdande jurister och att utveckla en blomstrande humanjuridisk verksamhet, vissa domares syn på nedlagt arbete i dessa tidskrävande mål, inspiration för studenterna redan under studietiden, möjligheter till praktik osv. Det finns en rad olika frågor som måste lyftas och fortsatt hanteras. Både av dem som arbetar som advokater nu, studenter, politiker, samhället i stort och Advokatsamfundet.

Jag hoppas att fler nyblivna jurister framöver skall våga och få möjlighet att välja den här vägen. Att de ska kunna välja sin plan A och att det ska vara möjligt för dem att arbeta med det som de tycker verkar vara så spännande och givande. För det är det. Att arbeta som advokat med humanjuridiska frågor är en fantastiskt viktig del av advokatyrket som vi måste slå vakt om. Annars kommer den delen av advokatyrket i framtiden hanteras av andra aktörer. 

Skutan måste vändas innan det är för sent. Punkt slut.

Anna Hellron

Läs tidigare krönikor!