Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens krönika april 2012: Kristina Löfwall

Kristina Löfwall

Kristina Löfwall
Advokat

Humanjurist? Javisst!

Som humanjurist får man titt som tätt höra att man tillhör en utrotningshotad art. Återväxten är alarmerande låg. Inom ett par år spås det vara brist på offentliga försvarare och advokater som åtar sig uppdrag som rättshjälpsbiträden. Samtidigt framhåller man att vi är en av grundbultarna i ett fungerande rättssamhälle. Vi borde kanske fridlysas? Det är väl dock tveksamt om det skulle hjälpa. Nej, jag tror det behövs andra metoder.

Vissa menar att en höjning av timkostnadsnormen skulle locka fler unga jurister och advokater att våga satsa på en karriär som humanjurist. En utbredd uppfattning bland jurister som är verksamma inom andra områden är nämligen att vår vardag ständigt är präglad av stress. De tror inte att vi hinner träffa våra klienter inför huvudförhandlingarna och än mindre sätta oss in i de juridiska problem som vi ställs inför på ett tillfredsställande sätt, eftersom vi inte får betalt för sådant arbete.

Att vårt arbete är krävande är jag den första att skriva under på. En högre ersättning skulle naturligtvis underlätta vår vardag, eftersom vi då skulle kunna åta oss färre uppdrag och med gott samvete lägga mer icke debiterbar tid på varje klient. Ännu viktigare för att locka fler till humanjuridiken tror jag är att vi blir bättre på att tala om fördelarna med vårt yrke. Enligt min uppfattning är det inte den ”låga” lönen som skrämmer bort de unga juristerna, utan bristen på kunskap om vad vår vardag egentligen innebär. Det är nämligen roligt att arbeta som humanjurist!

Att företräda personer som utsatts för brott, eller hamnat i klammeri med rättvisan, är både utmanande och ganska ofta spännande. Inte sällan överträffar verkligheten dikten. Oavsett hur mycket man förbereder en brottmålsförhandling dyker det nästan alltid upp nya och oanade uppgifter under förhör med vittnen och andra inblandade. Att hjälpa nyanlända flyktingar genom den svenska asylprocessen ger perspektiv på den egna tillvarons problem. Mina asyluppdrag har bidragit till ovärderliga kunskaper om situationen i andra delar av världen. Arbetet har också inneburit att jag kommit i kontakt med främmande kulturer på ett sätt som inte hade varit möjligt utan mina klienters hjälp. Genom mina klienter påminns jag dagligen om att det som jag tar för givet är en ouppnåelig dröm för många andra människor.

En stor fördel med arbetet är att man ständigt förflyttar sig mellan olika miljöer och sammanhang. Ena stunden befinner jag mig med klienten i ett klaustrofobiskt mötesrum på häktet, i ett förhörsrum hos polisen, eller på ett skyddat boende för kvinnor, och i nästa stund företräder jag denne i rättssalen. Andra dagar besöker jag klienter som omhändertagits för rättspsykiatrisk vård, eller företräder dem hos förvaltningsrätten. Däremellan håller jag naturligtvis klientmöten på kontoret, där jag också arbetar med inlagor i mina mål och ärenden. Sist, men inte minst, är det självfallet tillfredsställande att kunna hjälpa människor när de upplever att livet ter sig som allra svårast.

Som ni förstår är vi humanjurister lyckligt lottade. Inte en dag är den andra lik. Det är inte heller så dumt att få vara en del av den där betydelsefulla skara som bidrar till att vi har en sund och fungerande rättsstat.