Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens krönika mars 2011: Henrik Fieber

Henrik Fieber

Henrik Fieber
Advokat

Delisar, engagera eder

För drygt ett och ett halvt år sedan skrev jag en krönika på denna sida med titeln ”Bitisar, engagera eder!”. I artikeln propagerade jag för vikten av att de biträdande juristerna engagerar sig i advokatbyråernas utveckling och framtid. Så har något hänt sedan dess?

Tja, jag har fortsatt jobba en hel del, med korta perioder av ledighet. Under några månader förra året jobbade jag i Finland, vilket var skoj. Projektet Advokat i framtiden har också fortsatt, med lunchseminarier, debatter, cocktails och nu senast en stor enkätundersökning riktad till landets biträdande jurister angående ett antal frågor som projektet identifierat som viktiga för de som jobbar på affärsjuridiska advokatbyråer. Och så har jag gått och blivit min motpart – en delis.

Ok, formellt sett har jag inte ännu blivit del av denna gyllene skara. Men om inget oförutsätt händer kommer jag alltså att bli delägare till sommaren. Och det här får ju en att fundera. Är mina åsikter fortfarande mina åsikter? Eller kommer jag nu att vända kappan efter vinden (det är ju inte kappans fel åt vilket håll vinden blåser, som en känd radiopratare uttryckte det) och börja tänka med plånboken istället för hjärtat? Å du bistra tanke.
Nåväl, innan jag blir totalt korrumperad av maktens rus skulle jag vilja ta tillfället i akt och skriva ett litet ”mission statement”. Jag tänker lista tre saker som jag skulle vilja att alla delägare – inklusive jag själv – strävade efter att uppnå. Kommer detta att låta naivt? Antagligen. Kommer jag att få äta upp mina ord i framtiden? Helt klart. Men friskt vågat, hälften vunnet. Here we go:

Advokatbyråerna borde leva upp sin potential. Faktum är att jag alltid tyckt att advokatbyråer borde vara det ultimata stället att jobba på. Arbetsuppgifterna är roliga, varierande och utmanande. De som jobbar är framåt, nyfikna, ambitiösa och engagerade. Byråerna är lönsamma och kan lägga mycket resurser på att utveckla och belöna sina medarbetare. Men trots detta är det något som fattas. Mina egna och andras goda avsikter för hur våra arbetsplatser ska bli bättre – coachning av yngre, utbildningsprogram, nya skojiga sociala aktiviteter m.m. – kvävs ibland i mängden arbete. Man ska väl jobba för att leva, inte tvärt om? Bara i ett klimat där man hinner tänka efter kan advokatbyråerna leva upp till sin fulla potential.

Advokatbyråerna borde bli sanna meritokratier. I min första krönika nämnde jag Harvardprofessorn David B. Wilkins som pratade på det första lunchseminariet som anordnades av Advokat i framtiden. Han sa en intressant sak apropå det faktum att det finns så få kvinnor och personer med invandrarbakgrund bland delägarna. Enligt professor Wilkins berodde detta sorgliga faktum inte på att de existerande delägarna är rasistiska kvinnohatare. Men om en delägare har att välja mellan att befordra en person som han anser liknar honom själv och en person som är honom ganska olik, föreligger en relativt stor sannolikhet för att han väljer sig själv. Inget ondskefullt alltså, utan något så banalt som den mänskliga naturen.

Advokatbyråerna talar ofta om vikten om att vara meritokratier. Nu gäller det att börja leva upp utfästelserna och då behöver vi jobba med våra egna fördomar. Den sanning som säger att en kvinna eller en person med invandrarbakgrund måste jobba lite hårdare än andra för att nå toppen måste motbevisas. Professionalitet bör bli det nya honnörsordet.

Advokatbyråerna borde ta sitt samhällsansvar. Jag är orolig för att pengar betyder lite för mycket för advokatbyråerna. Det känns också som att advokatbyråerna saknar ett djupare samhällsengagemang. Visst, när någon naturkatastrof äger rum så är advokatbyråerna ofta där och skänker en slant, vilket självfallet är jättebra. Men var är advokatbyråerna när någon mindre orättvisa inträffar i samhället runt omkring oss? Var är advokatbyråerna i den samhälleliga debatten, t.ex. när rättssäkerhet och integritet diskuteras. Advokatbyråerna – inte minst de affärsjuridiska byråerna – borde kunna ta ett större samhällsansvar. Är det t.ex. verkligen så svårt att finna adekvata processer för en fungerande pro bono-verksamhet?

Nu är hålet jag grävt djupt nog, så jag slutar där.