Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens krönika november 2012: Emelie Svensäter Jerntorp

Emelie Svensäter reflekterar över det personliga mötets betydelse.

Advokat Emelie Svensäter Jerntorp

Advokat Emelie Svensäter Jerntorp

 

Det personliga mötet

Jag sitter för närvarande nedsjunken i en soffa hemma i lägenheten i Malmö och smuttar på te med oändliga mängder ingefära och citron.  Ett förtvivlat försök att hålla höstens första förkylning stången. Den är förmodligen här för att stanna, men skam den som ger sig.

Förkylningen smög sig på under veckan. Jag misstänker att ursprunget är en blöt eftermiddag i lekparken med några goda vänners 3,5-åring som nogsamt plockat med sig några dagisbaciller till mig. Det måste vara så eller är förkylningen en present från min snörvliga kollega och dennes klient.  Vid närmare eftertanke är det nog sannolikt det senare, under det personliga mötet med klient.

Så här i förkylningstider får det en att fundera. Behövs egentligen det personliga mötet i dagens advokatyrke? Det kan i vår vardag med korta och hårda deadlines lätt kännas som att ett personligt möte över kaffe och kaka är förlegat och icke ändamålsenligt. I ett digitalt samhälle där vi mest kommunicerar via e-mail och telefon kan det personliga mötet ofta rationaliseras bort. Det personliga mötet har också rykte om sig att vara mer resurskrävande, dvs. ta längre tid, medföra transportkostnader etc. Vi är inte heller bundna till kontoret, med smartphone, bärbara datorer och, för många, en möjlighet att komma åt hela arbetsskrivbordet på jobbdatorn off site – var som helst, när som helst – så länge man har tillgång till en dator med internetuppkoppling. Så rent arbetsmässigt behöver vi kanske egentligen varken träffa kollegor eller klienter.

På det senaste lunchseminariet som Advokat i framtiden arrangerade i Malmö talade två luttrade advokater (Johan och Johan) om hur man hanterar besvärliga klienter. De talade bland annat om vad man kan göra när personkemin mellan advokat och klient inte riktigt stämmer, hur man kan hantera en klient med ett dåligt case som vägrar inse när förlikning är bästa utvägen och vad man gör med överdrivet resurskrävande klienter.

Råden från Johan och Johan kan i huvudsak kokas ned till kommunikation, kommunikation, kommunikation. Och i kommunikationen är det personliga mötet ovärderligt. Vi kommunicerar ju inte enbart genom ord utan genom hela vårt kroppsspråk. De frågor som kan vara komplicerade eller vassa att förmedla per telefon, kan levereras i en bättre form över ett mötesbord. I ett läge där personkemin kanske inte riktigt fungerar kan man genom det personliga mötet, i lagom stora doser, hitta nya vägar och lösningar som varit svårfångade per mail. Det är också i det personliga mötet som man kan få hugg på nästa case eller upptäcka komplikationer som klienten kanske inte själv förstår finns i ärendet.

I förtroendebyggandet, som ju är en stor och viktig del av advokatyrket, har det personliga mötet också sin självklara plats. Klienten vill ofta fortfarande gärna titta lite närmre på den där personen som skall hantera ärendet – och advokaten behöver ibland all information advokaten kan få för att på bästa sätt kunna leverera de råd han/hon är anlitad för att ge.

Dessutom är det ofta väldigt spännande och lärorikt att träffa klienterna – oavsett bransch. Det är så man lär sig att se längre än juridiken i det enskilda fallet. Så i slutändan är ändå advokatyrket, fortfarande, ett kontaktyrke.

Sen har vi ju också det personliga mötet i korridoren och på rummet med kollegan. Kompetensutbytet sker oftast där, inte i de organiserade forumen. För att det skall kunna ske krävs dock att kollegorna känner att de vill och kan prata med varandra. De flesta arbetsgivare inser vikten av en sammanhållning och god stämning på kontoret. Det finns också därför oräkneliga eventbolag som försörjer sig på att se till så att advokater (och andra yrkeskårer) kan åka segway i stadsmiljö, ha dragkamp i skogen, äta egenhändigt teamlagad mat, med diverse tillhörande drycker, på matlagningskurser i slott och koja och spela ”human football” mot sina kollegor. Allt för att det personliga mötet skall fungera mellan kollegorna på kontoret och skapa mervärde.

Så här i förkylningstider hade man kanske kunnat göra en kompromiss, mot bakgrund av de många hjälpmedel som faktiskt finns idag, och stanna hemma när man är alltför snuvig. Men i övrigt är det personliga mötet alltför viktigt för att rationaliseras bort. Det är därför kanske bäst att lägga i några klyftor vitlök i det där teet också, för säkerhets skull. Jag tror att jag gör det med en gång.