Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Sommarens krönika 2013: Sanna Herlin

Sanna Herlin skriver om livspusslet och hur man kan göra advokatyrket mer attraktivt för unga jurister. 

Sanna Herlin

Sanna Herlin, advokat

”Jobb och familjeliv –
man vill ha både och”

Livspussel, balans i livet … Dessa begrepp fanns inte i min värld innan jag fick barn. Som student hade man alltid tid för spontanitet, olika studentjippon, konserter, etc. Under tingstiden var det i och för sig en hel del arbete och ibland växte högarna på skrivbordet så att de såg direkt hotfulla ut, men jag hade fortfarande tid för andra intressen utanför jobbet. Sedan började jag på byrå. Visst blev det sena kvällar, stress och högt tempo, men det fanns åtminstone tid för själva arbetet. Och lite annat. Men sen fick jag barn. Då försvann tiden. Jag trodde jag var förberedd, men jag hade nog inte riktigt förstått hur mycket tid det tar. Eller hur ofta barn är sjuka. En gång som notarie hörde jag en rådman prata om stressen vid dagislämning de dagar det var huvudförhandling med flera målsägande, tilltalade, vittnen och tolkar kallade, när dottern klagade över att hon inte kände sig bra. ”Det är bara att ge Alvedon och hoppas på det bästa, alltid vinner man några timmar”. Jag var helt oförstående. Då. Idag kan jag förstå att man blir desperat.

Som småbarnsförälder och heltidsarbetande har man sällan fritidsproblem. Fördelen med tidsbristen är dock att man blir oerhört mer effektiv. Man inser även att man klarar mer än man tror trots att man inte sovit under natten, eller på några nätter. Och man uppskattar möjligheten att själv styra över sin arbetstid, vilket är en av advokatyrkets många fördelar.

Sedan i höstas är jag föräldraledig med mitt andra barn. Den här gången har jag valt att inte arbeta alls under ledigheten men har gått på en del möten, seminarier etc. och tagit med bebisen så länge han varit i den åldern att han inte gör så mycket väsen av sig. Bland annat hade jag förmånen att få träffa nya studenter vid Juridicum i Lund i ett arrangemang när yrkesverksamma jurister bjöds in för att dela med sig av sin arbetslivserfarenhet. Utöver de obligatoriska frågorna man alltid får som försvarare ställdes frågor om hur mycket man jobbar, till alla inbjudna jurister. Dessa frågor kring just arbetsbördan har jag även fått vid andra tillfällen när studenter varit på studiebesök på vår byrå.  Jag upplever att det har skett en attitydförändring jämfört med när jag själv var student som innebär att unga jurister idag vill ha plats för annat i livet än bara arbete, och då är det inte i första hand familjebildning man tänker på i tjugoårsåldern.

I vintras följde bebisen med på Södra avdelningens årsmöte och lyssnade med stort intresse på Advokatsamfundets ordförande Claes Zettermarcks anförande om advokatyrket i förändring. Det finns onekligen en del frågor att fundera kring: varför lämnar en del duktiga jurister advokatyrket när barnen kommer, varför blir så få kvinnor delägare och hur ska man öka rekryteringen av humanjurister. Det finns självfallet inte några enkla svar på dessa frågor. Claes Zettermarck ställde frågan – med förbehållet att han själv inte hade någon uppfattning i ämnet eller la några värderingar kring hur det borde vara – om det skulle vara socialt accepterat att, för en kvinna, bara ta två månaders föräldraledigt när hon fick barn och sedan gå tillbaka till arbetet. Internationellt sett är det inte något märkvärdigt, med det är väldigt ovanligt i Sverige.

Jag är ganska övertygad om att ett sådant val skulle ifrågasättas av omgivningen, även i de fall det fanns en pappa som stannade hemma. Men det är inte det som är det viktiga – jag tror framförallt att föräldrar idag inte vill välja bort vare sig jobb eller familjeliv. Man vill ha både och. Dessutom är det inte bara det första året innan barnen börjar på dagis som är avgörande. Jag skulle vilja påstå att det är åren efter det som kombinationen arbete och familj är svårast, med dagishämtning, vab och det faktum att man faktiskt vill träffa sina barn. Och jag tror att studenter som ännu inte är färdiga jurister kommer att ställa ännu högre krav på ”balans i livet”.

Att arbeta som advokat i Sverige är förmodligen lättare att kombinera med familjeliv än vad det är internationellt sett. Förra våren var jag på en konferens i Strasbourg för Young Defenders och efter europeiska arresteringsordern och Sveriges hantering av Assangeärendet hamnade ”balans i livet” trea på diskussionslistan. Sett ur ett internationellt perspektiv har vi helt otroliga möjligheter att kombinera familj och arbete i Sverige. Jag blev knappt trodd när jag sa att dagisplats kostar högst 1 050 kr i månaden per barn. Det är mindre än en tiondel mot vad det kostar till exempel i Storbritannien. Jag tror även att vi ligger väldigt bra till när det gäller arbetsgivares förhållande till föräldraledighet.

För att få duktiga jurister att stanna i yrket och för att rekrytera fler samt få fler kvinnliga delägare tror jag inte att man behöver fundera i banor kring möjligheten att ta ut kortare föräldraledighet för advokater, utan snarare att fortsätta att skapa ännu bättre förutsättningar att kombinera familj och arbete. Det krävs fortsatt förståelse från arbetsgivare och kollegor även efter den inledande föräldraledigheten. Små byråer kan få stora problem när en biträdande jurist är föräldraledig och kanske skulle det gå att hitta former för en liknande försäkring som tidigare funnits – att Advokatsamfundet täcker upp för en del av de fasta kostnaderna under föräldraledigheten. Och trots att Sverige internationellt sett ligger i framkant vad gäller förutsättningarna att kunna skapa ”balans i livet” krävs fortsatt kanske fortfarande ytterligare attitydförändring. Framtidens advokater kommer inte att acceptera något annat.