Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Behöver det vädras på Riksrevisionen?

Debattartikel av Anne Ramberg.

Riksrevisionen har funnit det vara förtroendeskadligt att några av landets högsta jurister i Domarnämnden också ingår i nätverket Hilda. Det föregivna skälet är att Hilda har till syfte är att stödja kvinnor i deras professionella utveckling och därmed åstadkomma en jämnare könsfördelning mellan män och kvinnor på chefsnivå inom rättsväsendet och på advokatbyråer. Som initiativtagare till Hilda känner jag ett starkt behov av att framföra några personliga synpunkter.

Riksrevisionen har riksdagens uppdrag att granska den statliga verksamheten och medverka till god resursanvändning och en effektiv förvaltning i staten. En uppgift är att visa hur demokratiska beslut fattas och genomförs, hur skattemedlen används och om den statliga förvaltningen följer direktiv, regler och föreskrifter och om den når uppsatta mål.

Domarnämndens huvuduppgift är att lämna förslag till regeringen i tillsättningsärenden avseende domartjänster. Domarnämnden är en självständig myndighet som består av domare, åklagare, akademiker och advokater, samt när det gäller chefstillsättningar, också Domstolsverkets generaldirektör.

Av regeringsformen följer att vid utnämning av ordinarie domare hänsyn ska tas endast till sakliga skäl såsom erfarenhet och skicklighet. Av lagen om offentlig anställning m.fl. framgår att skickligheten skall väga tyngst. Därutöver ska bl.a. även beaktas sådana sakliga förhållanden som stämmer med allmänna jämställdhetsmål. De närmare grunderna för meritvärdering har fastlagts i prop. 1989/90:79 och bet. 1989/90:JuU25 och godkänts av riksdagen. Departementschefen framhöll särskilt att jämställdheten är sådan saklig grund som skall beaktas. Men departementschefen stannar inte vid detta, utan påpekar ”att jämställdhetsintresset bör kunna väga över den gradskillnad i fråga om förtjänst och skicklighet eller bådadera som föreligger mellan sökande av olika kön när kvalifikationerna är i stort sett om också inte helt lika. Det är angeläget att könsfördelningen inom domarkåren blir jämnare på alla nivåer”. Enligt instruktionen för Domarnämnden åligger det domstolschefer att vid avgivande av yttrande till Domarnämnden i tillsättningsärenden ange om det finns behov av en jämnare könsfördelning.

Hilda skapades för fyra år sedan med uppgift att stödja kvinnor inom rättsväsendet och advokatkåren i deras professionella utveckling. Det uttalade syftet är att verka för att fler kvinnor vill bli chefer inom rättsväsendet och delägare på advokatbyråer. Det finns starka skäl att bidra till en sådan utveckling. Det är nämligen betydligt färre kvinnor än män som söker chefstjänster. Likaså avstår kvinnor från att bli delägare på advokatbyråer, trots att det finns många synnerligen högt kvalificerade kvinnor som tveklöst skulle kunna ha blivit delägare, om de velat och kunnat ta på sig det ansvaret. Man kan således konstatera att de jämställdhetssträvanden som bär upp Hilda ligger mycket väl i linje med de krav som regering och riksdag uppställt. Denna målkongruens förefaller ha undgått handläggaren på Riksrevisionen.

I nätverket Hilda ingår ett fyrtiotal av de högsta kvinnliga juristerna i landet. De är goda förebilder som delar med sig av sin kunskap och sina erfarenheter till yngre kvinnliga jurister. Unga kvinnor behöver förebilder. De behöver träffa andra kvinnor som vågat ta karriärsprånget och som lyckats med det. Som närmare framgår på Hildas hemsida genomförs en rad projekt med inriktning på mentorprogram, seminarieverksamhet och kontaktskapande verksamhet bl.a. genom månatliga lunchträffar med föredrag. Under 2009 deltog över 1 500 kvinnliga jurister i dessa olika aktiviteter runt om i Sverige. Resultaten så långt får anses mycket goda. Men mycket återstår.

Trots att en överväldigande majoritet av de jurister som lämnar universiteten och går vidare till förvaltning, domstolar och advokatbyråer är kvinnor med mycket höga betyg, är andelen kvinnliga chefer och delägare alltjämnt oförsvarligt låg. Inom domstolsväsendet är till exempel andelen kvinnor 71 procent. På chefsnivå uppgår andelen kvinnor dock endast till 42 procent. Motsvarande obalans mellan andel verksamma kvinnor och andel chefer respektive delägare återfinns inom polis, åklagare och advokatkåren. Det innebär att dessa verksamheter går miste om värdefull kompetens.

Det är mot ovanstående bakgrund svårförståeligt, för att inte säga häpnadsväckande, när Riksrevisionen påstår att vissa ledamöter av Domarnämnden kan misstänkas för att sträva efter en jämnare könsfördelning, dvs. mål som Riksrevisionens uppdragsgivare ålagt Domarnämnden att eftersträva. Medlemskapet i Hilda torde i detta hänseende dessutom vara helt irrelevant. Jag vågar påstå att inte någon av ledamöterna i nämnden, i likhet med den alldeles övervägande majoriteten av Sveriges befolkning, oberoende av kön hyser någon annan åsikt än att en jämnare könsfördelning på chefsnivå, givetvis med iakttagande av kravet på skicklighet, är att eftersträva.

Det kan rimligen inte vara så att denna åsikt bara är förtroendeskadlig om den omfattas av kvinnliga jurister som är medlemmar i Hilda. Följaktligen är det själva ståndpunkten som sådan som Riksrevisionen vänder sig emot. Det är en i och för sig innovativ tanke att riksdagens kontrollorgan i strid med lagar, förordningar och andra instruktioner utfärdade i föreskrivna konstitutionella former, skulle uppställa åsiktsbegränsningar. Och till på köpet beträffande åsikter som samhället utanför Riksrevisionen varmt hyllar. Tilltaget strider mot av riksdagen och regeringen uttalade mål. Därigenom strider det mot Riksrevisionens uppdrag. Till yttermera visso är det rätt anmärkningsvärt att insinuera att professorer, höga åklagare och oförvitliga domare med stor vana att sakligt pröva mål och ärenden, på grund av sin könstillhörighet och medlemskapet i Hilda, skulle vara partiska och göra sig skyldiga till könsdiskriminering i sina bedömningar av ärenden i nämnden. Det luktar unken könsfördom.

Personligen kan jag inte underlåta att fråga mig vad skälet är till att Riksrevisionen inte besvärat sig med att se över alla de manliga nätverk och intressegrupper som under alla år varit starkt överrepresenterade inom snart sagt alla områden där det allmänna har att tillsätta tjänster. Kan det vara så att kvinnor med makt alltjämt uppfattas som ett hot? Frågan känns berättigad. Jag vill dock tro att den aktuella granskningsrapporten inte är ett uttryck för Riksrevisionens syn på jämställdhet, utan bara ett uttryck för en sällan skådad aningslöshet och en mindre lyckad revision. Ett olycksfall i arbetet. I annat fall behöver här vädras ordentligt.

Anne Ramberg
Generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund,
ledamot i Domarnämnden och initiativtagare till Hilda

En kortare version av artikeln publicerades i Expressen den 22 april 2010.