Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens Hilda december 2008: Louise Adelborg

Louise Adelborg

Louise Adelborg
VD JUSEK

Personligt
Bor i gammalt torp på Värmdö. Gift, två söner och en katt.
Gläder mig gärna åt att rida, segla, åka skidor, vandra.

Chefstips
Ärlighet för att skapa förtroende
Tydlighet för att skapa trygghet
Engagemang och glädje för att nå målen

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Klivet

Att ta klivet och bli chef är inte fullständigt självklart för alla och inte heller för mig. Det är många viktiga omständigheter, som tillsammans med mina egna drivkrafter har lett till att jag under större delen av mitt yrkesverksamma liv haft förmånen att få verka i olika chefsroller. Under de senaste sju åren som VD på Jusek. När jag reflekterar över vad som bidragit till min karriär så är det många personer och händelser som dyker upp i minnet.

Den första som jag tänker på är en fin person som tyvärr är borta sedan flera år och som hette Erik Elinder. Erik var en riktig entreprenör. Han byggde bland annat upp verksamheten runt betalkort i Sverige. Han kopplade ihop betalkorten med olika butikskedjor som ett led i att profilera kedjan och även stärka köptroheten hos kunderna. Erik tyckte det var roligt att stötta studenter och han var engagerad i AIESEC, en studentorganisation som verkar för internationell arbetslivspraktik.

Ibland ordnade han sammankomster i sitt fantastiska hus på Djurgården för oss studenter. Han återkom då ofta till sin tes; ”I livet står du på en järnvägsstation, där tågen kommer och går. Det gäller att välja när och vilket tåg du ska hoppa på”. Detta har jag själv många gånger återkopplat till när jag stått inför olika erbjudanden. Ska jag välja att hoppa på ett tåg som passerar här och nu eller inte? Vilka fördelar och nackdelar kan det medföra? Kan jag för mig själv försvara om jag inte tar chansen och testar erbjudandet, t ex i form av ett nytt spännande jobb?
 
Något annat som varit viktigt för mig var när jag började ställa frågan; ”Kan någon annan göra chefsjobbet mycket bättre än vad jag skulle kunna?”. Efter moget övervägande och när jag har bedömt att så inte var fallet har jag känt mig trygg när jag utmanat ödet, klivit fram och sagt att jag var intresserad av ett visst uppdrag eller jobb. Detta, att själv ta initiativet och inte vänta på att andra skulle lyfta fram mig, har också varit ett mycket stort steg som krävt mod.

Att få ihop olika arbeten och uppdrag med familjelivet har ibland varit komplicerat, oavsett om det gällt jobbet som generalsekreterare i Naturskyddsföreningen eller att vara president i Rotaryklubben. Detta trots att jag hela mitt yrkesverksamma liv har haft en make som jag kunnat dela arbetsinsatserna i hemmet med och två friska och härliga söner. Att uppnå så kallad balans i livet är verkligen något att sträva efter även om det är oerhört svårt. En viktig ingrediens är helt klart att prioritera.

Ibland kan den fackliga organisationen bidra till att öka valfriheten och möjligheten att få prioritera. Under vårt arbetsliv har vi olika behov beroende på vilket skede i livet vi befinner oss i. En förbättring som infördes vid förra avtalsrörelsen inom statlig sektor var att öka möjligheten för den enskilda individen att själv göra så kallade individuella överenskommelser rörande lön, antal semesterdagar och pensionsavsättning utöver pensionsavtalets nivå. När man har små barn är det kanske viktigast att prioritera ledighet i form av semesterdagar, när man blir äldre kanske pensionsavsättningen känns viktigare.

Vägskälen i livet är många och oavsett om du väljer att ta nya steg i en viss riktning eller att stå kvar så finns det möjligheter och risker förknippade med båda alternativen. Det viktiga är, som jag ser det, att göra det bästa av den givna situationen och inte tappa bort vart du själv vill nå och vad du vill bidra med under resan.

Louise Adelborg