Agneta Broberg
Diskrimineringsombudsman

Perspektiv på tid

Så fort det gick men ändå inte. Jag tänker på sensommar och höst som nu sent omsider går över i vinter och snart nalkas julen med välbehövlig vila och glädje.

Fort men ändå inte, fort därför att det känns som om det var alldeles nyligen som jag full av energi startade min arbetshöst, men ändå inte eftersom så mycket hunnits med och blivit gjort, det har tagit tid. Jag jobbar i en organisation som är under uppbyggnad. Det är oerhört spännande då allt är möjligt om vi mäktar med att tillvarata all den kraft som finns i organisationen och lyckas leda den i en riktigt som gör skillnad. För det krävs ett strategiskt och långsiktigt ledarskap.

Med åren har jag förstått vikten av tid för reflektion och mental vila. Lärt mig att kloka beslut behöver tid, strategiskt tänkande behöver tid och att den tiden måste avsättas för annars tas den i anspråk för annat. Tid måste också avsättas för annat än arbete. Det är lätt när man har kul att ägna allt för många timmar åt jobb. Trots att jag vet detta lockas jag hela tiden av att planera in min tid, att säga ja direkt istället för att fundera på varför och om det är rätt prioriterat att säga ja.

Det gick ganska bra denna höst, ända tills nyligen då jag befann mig i en virvel av möten och aktiviteter och jag tänkte förvånat, hur gick det här till. Svaret är givet, det fordras ständig medvetenhet om vikten av tid till reflektion och tid för återhämtning. Glömmer man det för en stund ja då springer man bara på. En framgångsrik organisation i dag ställer krav på innovation och effektivitet hos hela organisationen, inte bara de som leder behöver tid till reflektion utan så gör även övriga i organisationen. Att vara en ledare innebär att vara en förebild och en som lever som hen lär.

För ett kort tag sedan fick jag en metafor skickad till mig av någon som såg att jag sprang lite fort. En metafor jag gärna delar med mig av och som ger ett perspektiv av många på tid.

A psychologist walked around a room while teaching stress management to an audience. As she raised a glass of water, everyone expected they’d be asked the “half empty or half full” question. Instead, with a smile on her face, she inquired: “How heavy is this glass of water?”Answers called out ranged from 8 oz. to 20 oz. She replied, “The absolute weight doesn’t matter. It depends on how long I hold it. If I hold it for a minute, it’s not a problem. If I hold it for an hour, I’ll have an ache in my arm. If I hold it for a day, my arm will feel numb and paralyzed. In each case, the weight of the glass doesn’t change, but the longer I hold it, the heavier it becomes.” She continued, “The stresses and worries in life are like that glass of water. Think about them for a while and nothing happens. Think about them a bit longer and they begin to hurt. And if you think about them all day long, you will feel paralyzed – incapable of doing anything.” It’s important to remember to let go of your stresses. As early in the evening as you can, put all your burdens down. Don’t carry them through the evening and into the night.

Nu är julen snart här och jag skall vila och nästa år skall jag hålla tag i den kunskap jag har.