Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Vinterns Hilda 2012: Charlotte Brokelind

Charlotte Brokelind 

Charlotte Brokelind
Lagman, Jönköpings tingsrätt

Personligt: Kommer från Österlen. Make och två vuxna barn.

Chefstips: Var dig själv och ha roligt!

Mamma och chef

VOOV heter ett nybildat nätverk i Jönköping för våldsutsatta kvinnors husdjur. När kvinnan måste lämna hemmet, ofta tillsammans med barnen, tar VOOV hand om katten, hunden, ormen eller hästen.

Är det inte fantastiskt! Denna ständiga omtanke om allt som måste tas om hand. Detta eviga omhändertagande. Typiskt kvinnor. Ser till så att det köps presenter till syskonbarnen, hyacinter och stearinljus till första advent, tar bort spillet på köksmattan, kollar så att handduken är med i gympapåsen. Alla dessa detaljer. Jag vet inte om det är genetiskt eller kulturellt betingat, och det spelar ingen roll; det är så kvinnor är. Och det tar tid, kraft och engagemang. Omhändertagandet tar kvinnor också med sig till sina arbetsplatser, och det är något som är mycket positivt för arbetsmiljön. Arbetsplatser med både män och kvinnor är de bästa.

Detta omhändertagande finns också när en kvinna blir chef. Det är i grunden mycket positivt för chefskapet, men också krävande. Det förväntas av en kvinnlig chef att hon ska gör allt det som en manlig chef hade gjort, men också allt det här andra. Att hålla reda på födelsedagar, vems mamma som är sjuk, vem som mår dåligt på jobbet osv. Gör man inte det är man inte en bra chef, åtminstone inte om man har många kvinnliga medarbetare. Det är därför det är lättare att vara chef för män; då behöver man bara vara ”chef” enligt den norm som utbildats under hundratals år. Normen är nämligen fortfarande att chefen är en man. Fast i praktiken är chefen numera ofta en kvinna. Särskilt inom offentlig sektor är chefer ofta kvinnor, men på mäns villkor.

Allt detta innebär generellt sett att det är lättare för en man att arbeta som chef än för en lika duglig kvinna. Kvinnan lägger antagligen mycket mer energi på arbetet. (Naturligtvis är det inte fullt så enkel; fler saker komplicerar bilden. Det är ju t.ex. också så att kvinnor som blir chefer i regel lever tillsammans med män som också har krävande jobb, medan motsatsen inte gäller. Men det får jag skriva om en annan gång.)     

I en undersökning som presenterades nyligen beskrevs chefer inom den offentliga sektorn – som ju ofta är kvinnor – som trötta, dåligt betalda och håglösa. Den beskrivningen lämnade både de själva och andra intervjuade, även från den privata sidan. Det är naturligtvis oroväckande. Välfärd och jämställdhet går hand i hand. Ju mer jämställt ett land är desto högre är levnadsstandarden och välfärden för hela befolkningen. I det här sammanhanget betyder det: Om man hämtar chefer från hela befolkningen istället för bara från halva, ökar möjligheterna att få de bäst lämpade personerna som chefer. Det är ju inte så svårt att räkna ut.

Vad ska vi då göra åt saken? Hur ska kvinnor med ”omhändertaganderyggsäcken” kunna arbeta som chefer utan att bli trötta och håglösa utan istället glada och positiva? Hur ska också kvinnor få livspusslet att gå ihop och välja chefskapet?

Till syvende och sist handlar det om, menar jag, att man måste vara medveten om hur man fördelar sin tid och sin kraft. När man som kvinna och kanske mamma blir chef kan man inte bara ”lägga till”. Man måste också ”dra ifrån”. Det måste man som kvinna själv ta itu med, för ingen annan gör det nämligen åt en.

Så – gör en plan! Om jag hade blivit chef igen så att säga, hade jag gjort detta på ett mycket mer medvetet sätt. Det finns ju många saker som man inte vill avstå ifrån och det gäller att värna dem. Annat måste man kanske sluta att göra eller tänka på. Numera kan man köpa en del av detta för en rimlig peng (och då är det ju en fördel att ha en man som kan vara med och dela på kostnaden!) – hjälp med städning, matinköp osv. Avsätt tid för umgänge med familjen, egna intressen och för vila. Samma sak på jobbet. Delegera ”omhändertagandet” på ett tydligt sätt och klargör att också det arbetet är viktigt.

Det kan verka lite negativt att kvinnor som blir chefer måste avstå från saker som de kanske annars hade gjort. Men i grunden handlar det ju om att kvinnor gör så himla mycket. Det är roligt att arbeta som chef! Man får massor med återkoppling (om man vill) och möjlighet att påverka och utveckla också sidor av arbetet och arbetsplatsen som kanske inte har fått så mycket uppmärksamhet. Att arbeta som chef kan innebära att man gör en skillnad för andra, och det kan ge stor tillfredsställelse. Mammor är fantastiska chefer med stor förmåga att hålla många bollar i luften och att se medarbetarna. Det gäller att ta initiativet också i sitt eget liv och bestämma sig för var man ska lägga sin tid och kraft. Och inte glömma bort att det finns andra kvinnliga chefer att söka stöd hos och som behöver stöttas. Att också i detta sammanhang värna omhändertagandet, det som är kvinnors speciella styrka. Om det så handlar om att passa en orm.