Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens Hilda januari 2013: Anne Ramberg

Anne Ramberg

Anne Ramberg
Advokat, generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund

 

Jämställdhet – en fråga om demokrati

Hilda skapades för fyra år sedan för att stödja kvinnor inom rättsväsendet och advokatkåren i deras professionella utveckling. Det uttalade syftet är att verka för att fler kvinnor vill bli chefer inom rättsväsendet och delägare på advokatbyråer. Det finns starka skäl att bidra till en sådan utveckling.  Det är nämligen betydligt färre kvinnor än män som söker chefstjänster. Likaså avstår högt kvalificerade kvinnor från att bli delägare på advokatbyråer.

Jämställdhet handlar om medbestämmande men också om adekvat resursutnyttjande. En färsk rapport från SCB bekräftar att mycket återstår att göra för att uppnå jämställdhet. Rapporten visar föga förvånande att kvinnor har högre utbildning än män, att kvinnor tar ut mer föräldraledighet än män, att kvinnor arbetar deltid i större utsträckning, samt att kvinnor har lägre lön än män.

Ordförande i de statliga bolagens styrelser utgörs av 39 procent kvinnor och således 61 procent män. I de börsnoterade bolagen är endast 4 procent av styrelseordförandena kvinnor. Av alla kvinnor som sitter i bolagsstyrelser är 61 procent suppleanter. Inom EU är tillståndet ännu dystrare. 86,3 procent av styrelseledamöterna och 96,8 procent av styrelseordförandena är män. I förra månaden antog EU kommissionen ett förslag till direktiv med målet att 40 procent av styrelseledamöterna i börsbolags styrelse ska vara kvinnor 2020. Förutsättningarna att få igenom detta politiskt är dock mycket små.

I FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 talas om ”de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter”. I första artikeln stadgas att "alla människor är födda fria och är lika i värde och rättigheter". Mot den bakgrunden kan det förefalla egendomligt att kvinnor producerar hälften av all mat i världen, att kvinnor arbetar 2/3 av det totala antalet arbetade timmar i världen, att kvinnor tjänar endast 10 procent  av inkomsterna i världen att kvinnor äger mindre än 1 procent av världens tillgångar samt att en tredjedel av alla kvinnor utsätts för våld under in livstid. Våld mot kvinnor är ett av världens mest utbredda brott mot mänskliga rättigheter. En annan uppgift som framkommer i rapporten är att så många som 25–30 procent av kvinnorna väljer en annan färdväg eller ett annat färdsätt därför att de är rädda att utsättas för våld. Motsvarande siffra för männen är 5 procent. Och detta handlar om Sverige. Hur ser det då inte ut i övriga delar av världen.

Kvinnans ställning i samhället är nämligen direkt korrelerad till samhälles utvecklingsnivå! Och det inger betänkligheter, inte minst i ljuset av hur synen på kvinnor kan vara i ett av världens mest utvecklade länder. I den amerikanska eftervalsdebatten 2012 skyllde den konservative chefsideologen Bill O’Really utgången i valet på minoriteterna. Närmare bestämt, som han uttryckte det, ”latinos” och kvinnor. Det kan i sammanhanget vara värt att notera att kvinnorna utgjorde 53 procent av de röstande. 

Kvinnor måste därför själva ta ansvar och engagera sig i samhället och dess institutioner. Det är nödvändigt för att undvika att förbli marginaliserade. Från den amerikanska presidentvalskampanjen 2012 minns vi också alla den amerikanske presidentkandidaten Mitt Romneys uttalande om ”pärmar fulla med kvinnor”, när han skulle förklara varför det fanns så få kvinnor i den politiska administrationen. Detta uttalande väckte dessbättre välförtjänt starka reaktioner.

När det gäller jämställdhet och demokrati stadgar art 21 i FN:s allmänna förklaring från 1948 bland annat att var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud och att var och en har rätt till tillträde till offentlig tjänst i sitt land.  När det gäller kvinnors representation i de nationella parlamenten är de nordiska länderna föga förvånande bäst i klassen med 42 procent jämfört med arabländerna, där motsvarande siffra är 10 procent.

För två år sedan var det 100 år sedan Sveriges första kvinnliga juris doktor Elsa Eschelson avled. Hon tog sitt liv. Hon sökte en professur i juridik vid Uppsala universitet. Rektorn förkunnade dock att ”om en kvinna skulle kunna bli professor så skulle också en rysk eller tysk undersåte, en muhammedan eller mormon kunna utses”. Elsa Eschelsson blev aldrig professor.

Först 1923 jämställdes manliga och kvinnliga tjänstemän med undantag för vissa polisiära och militära befattningar genom den s.k. behörighetslagen. Det skulle också dröja ända till 1970-talet innan vi fick en kvinna som juridikprofessor. Det var Anna Christensson.

Redan från 1900-talets början utexaminerades dock kvinnor från de juridiska fakulteterna. Till skillnad från de statliga juristtjänsterna som länge var stängda för kvinnor var advokatyrket öppet. Den första kvinnliga ledamoten Eva Andén beviljades inträde redan 1918. Eva Andén hade dessförinnan redan 1915 startat egen juridisk verksamhet 1915, endast 29 år gammal.

När hon uppträdde som ombud i ett mål vid Stockholms rådhusrätt tillfrågades hon av rättens ordförande ”Är det en liten fru eller är det en liten fröken”? Hon var ogift och sålunda en fröken. Det var tur. Hade hon varit fru hade hon dessutom varit tvungen att ha mannens medgivande för att kunna uppträda inför rätta. Hon bedrev en mycket framgångsrik advokatverksamhet fram till sin död 1970.

Det finns de som hävdar att problemet med för få kvinnliga chefer och delägare har sin förklaring i attitydproblem och ett resultat av ’’manliga strukturer’’. Jag delar inte den uppfattningen. I vart fall inte inom den juridiska tjänstemarknaden. Att det förekommer ”grabbiga” miljöer kan säkert vara frustrerande. Men det är inte kärnan i problemet.

Utbildade kvinnor i Sverige har i dag en reell valmöjlighet. Jag tror det är kontraproduktivt att odla föreställningar om att kvinnors problem beror på manliga strukturer. Men ”You can’t have it all” som den mycket kända och ytterst framgångsrika amerikanska jurist professorn och tidigare rektorn på ansedda Woodrow Wilson School of Public and International Affairs, Anne-Marie Slaughter skrev i en mycket uppmärksammad artikel häromåret med titeln ”Why women still can’t have it all”. Jag tror att hon har helt rätt. Man, det vill säga män och kvinnor, måste prioritera och göra val. Valet görs om inte förr när man beslutar att bilda familj.

Det förhärskande förhållningssättet innebär, precis som Slaughter säger i sin artikel, tyvärr att familjebildning innebär en begränsning – en inskränkning i en möjlig karriär. Karriären är den ram utifrån vilken hela samhällsdebatten om välfärd, arbetsrätt, sociala förmåner, föräldraledighet m.m. utgår ifrån. Jag tycker det är ett något förenklat synsätt. Det finns andra förhållningssätt; att familjebildning innebär en möjlighet – en unik chans till utveckling – också inom ramen för en karriär.

Det rådande budskapet är också att alla kan lyckas och lyckas snabbt i en spikrak karriär om man bara är tillräckligt motiverad. Det är givetvis trams. Det är mycket mer subtilt än så. Allt handlar inte heller om karriärplanering. Mycket i livet inklusive karriären är ett resultat av tillfälligheter. Det gäller att våga ta tag i dessa när de dyker upp. Men, det handlar lika mycket om att vara beredd att prioritera bort någon aktivitet som man är van vid. Jag tror därför att framgångsrika kvinnor är beredda att göra kompromisser. Det är inte med nödvändighet av ondo. Vi bör dock arbeta aktivt med att omdefiniera karriärstegen. Den behöver inte vara spikrak. Som Anne-Marie Slaughter så klokt uppmanade sina läsare; återupptäck lusten och lyckan! Vi måste uppskatta människorna vi älskar, lika mycket som den framgång vi eftersträvar.