Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens Hilda november 2008: Catharina Bergqvist Levin

Catharina Bergqvist Levin

Catharina Bergqvist Levin
Överåklagare

Personligt:
Bor på Lidingö med man och en liten hund. Två utflugna barn och två barnbarn.
Gillar att dra upp sommarblommor från frö till planta.

Chefstips:
Låt det vara högt till tak och lyssna på alla.
Glöm inte att ge medarbetarna positiv återkoppling.

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En Ur-Hildas betraktelser

Jag är en Ur-Hilda. Det kan låta uråldrigt men Hilda är inte ens ett gammalt nätverk. Tyvärr, för det hade behövts redan för länge sedan. Därför är nätverket Hilda med alla sina förgreningar så viktigt.

Jag minns att jag en gång som relativt ung nyutnämnd chef intervjuades och bland annat fick frågan om det fanns någon diskriminering av kvinnor eftersom det var så få som blev chefer. Aningslöst svarade jag att fanns det nog inte. Jag hade ju blivit chef och det var väl ett bevis för att man inte diskriminerade kvinnor. Detta har jag funderat över efteråt och känt dåligt samvete för. Det är kanske typiskt för oss kvinnor att fundera över om vi fått jobbet därför att vi är bäst eller för att vi är kvinnor. Ofta kan chefstjänster vara krävande och ansvarspåliggande och det kan då vara frestande att tänka att det här skulle säkert någon annan kunna göra bättre. Ett gott råd kan då vara att fundera på vilka personer i omgivningen som man verkligen är övertygad att skulle göra jobbet så mycket bättre än man själv. Oftast hittar man inte så många. Faktiskt är det väldigt ont om fullkomliga personer.

Jag har också haft många överordnade, bland annat är jag nu inne på min tredje riksåklagare. Alla män. De är och har varit mycket olika och haft skilda inriktningar på sitt chefskap och de har haft olika framträdande förmågor. Alla fantastiska och brillianta på sitt sätt. Jag tror inte att chef eller ledare måste vara stöpta likadant utan varje tid och varje organisation har behov av olika ledarprofiler i olika skeden av sin verksamhet. Bland det viktigaste för en chef som vill vara en bra ledare är att ha bra nära medarbetare som inte okritiskt bara förverkligar hans eller hennes idéer för att ”ligga bra till” utan levererar motargumenten och alternativen och att de har chefens förtroende att kunna göra det.

Min erfarenhet i Hilda och generellt i mitt samarbete med kvinnor är att de ofta har lättare att diskutera konstruktivt. Kanske är det ett uttryck för mindre prestige och en önskan att nå verkliga bra resultat. Kanske är kvinnor bättre på att prata. Här drar jag mig till minnes vad en manlig kollega en gång sa om sin hustru. När hon brukade säga att ”Vi måste tala om det här” brukade han svara henne ”Vill du bara prata eller vill du att vi ska vi komma till en lösning?” Han tyckte alldeles klart att kvinnor pratade för mycket.  Jag tror, tvärtom, att detta är vår styrka. Jag tror att denna förmåga också är till gagn för de organisationer vi verkar i. Jag tror att ett lyssnande prestigelöst ledarskap som fattar sina beslut med fast hand efter konstruktiva diskussioner är bra. Jag tror att det är bra både för männen och för kvinnorna i organisationen. Ett kvinnligt präglat ledarskap gör det bättre för alla!

I min organisation har vi tyvärr alldeles för få kvinnliga chefer och trenden de senaste åren har inte varit gynnsam. Ibland säger en del yngre kvinnor att de är för kloka för att försätta sig i den tidvis extremt krävande situation som det innebär att vara chef. Ja, kanske är det insiktsfullt men alltför uppgivet och i mitt tycke för korttänkt. Att vara chef innebär också att ha möjlighet att påverka. För det allra mesta har man avsevärda möjligheter att påverka så mycket att man kan göra sin och medarbetarnas arbetssituation både dräglig och trevlig. Genom att ha tillgång till andra personer, gärna i nätverk som Hilda, kan man också skaffa sig stöd och ventiler som gör även jobbiga situationer uthärdliga. För jobbiga situationer drabbar alla chefer. Det ligger ju i chefskapet att ta ansvar för allt, även problem som man helst skulle vilja kasta överbord och aldrig se mer.

Inte ens som kvinna rår man på alla saker här i livet. För vissa saker får man böja sig. Det kan vara till exempel allvarlig sjukdom eller förändrade verksamheter. Då får man utnyttja sina kvinnliga talanger att anpassa sig och göra det bästa av situationen. För egen del har jag under senare år fått göra det. Men mina visioner och mina åsikter om jämställdhet och ledarskap har inte påverkats av det.

Min förhoppning alla Hildor - gamla, nya och kommande - är att vi tillsammans fortsätter att finna alla de former, både strukturerade och spontana, som ger oss fler kvinnliga chefer. Det behövs.

Catharina Bergqvist Levin