Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens Hilda oktober 2014: Magdalena Persson

Magdalena Persson

Magdalena Persson
Advokat

Chefstips
Skapa förutsägbarhet för att kunna hantera det oväntade.

Personligt
En småtråkig eftermiddag förgylls bäst med kexchoklad och fria tankar.

Nyttan av att ha tråkigt

Vi uppmuntras ständigt att sträva efter lycka. Om vi inte är lyckliga måste något ändras; vi skaffar nytt jobb, ny bil, nytt hus. Eller varför inte en ny familj? Det är en plikt att vara lycklig. Är det inte rent av så att det är ett personligt misslyckande om jag inte är lycklig? Att vara lycklig har blivit detsamma som att vara lyckad. Tätt samman med lyckojakten hör våra alltmer uttalade krav på omedelbar behovstillfredsställelse; är det inte roligt bums, så släpper vi taget och letar efter något annat som verkar mer spännande.

Frågan är om denna strävan ger rätt drivkraft för att åstadkomma en i längden tillfredsställande tillvaro. Jag tror inte det.

Ett av kruxen är att lycka sällan är ett beständigt tillstånd. Snarare brukar lycka beskrivas som en flyktig känsla, den försvinner om man försöker känna efter. Ju mer man anstränger sig desto svårare blir det. Det i sin tur skapar oro. Något måste förändras. Istället för att hänga i med en uppgift, en position eller relation för att se hur långt den kan utvecklas, byter vi ut uppgiften, positionen eller relationen i jakten på omedelbar bekräftelse på uppnådd lycka. Risken med ett sådant beteende, att ständigt börja om, är att vi inte ger oss tid att nå vår fulla potential där vi redan står. Man kan också uttrycka det som att vi ger upp för tidigt.

Den som hamnar i en situation där hen är eller riskerar att bli olycklig på riktigt måste tveklöst göra förändringar. Omgående och bestämt. Men det är inte den situationen jag far efter här. Att inte vara lycklig eller att inte få omedelbar behovsbekräftelse är inte synonymt med att vara olycklig. Oftast handlar det istället om att vi får leva med perioder som varken är lyckliga eller olyckliga. De är neutrala. Man har det lite småtråkigt helt enkelt.

Och det är inte det sämsta.

Det nämligen inte alltid så kul att ha roligt hela tiden. Det kan i själva verket bli stökigt och skymma sikten för vad som behöver göras. Det skapande lugnet uteblir.

Att ha tråkigt är därför ett grovt underskattat tillstånd. Det ger djupare möjlighet till reflektion och kreativitet än vad ständiga och stora förändringar innebär. Tråkigheten ger en stabilitet. Man känner sin plattform och kan utifrån den utveckla nya idéer som sannolikt får fäste snabbare än vad som hade varit fallet i en ny och okänd situation. Det är enklare att ta sig an sådant som är okänt eftersom man är väl känd med grundförutsättningarna för sin småtråkiga arbetsplats, organisation, förening eller familj. Man gör på så sätt små förändringar, som inte var och en ger stora utslag men som sammantaget ger en rakare och effektivare färdväg.

Personer som bejakar tråkighet är inte rädda för förändringar, de ser istället till att välja sådana förändringar som gör verklig nytta. Denna egenskap är mycket användbar i karriärplanering och inte minst vid utövande av ledarskap. Ofta ger det omgivningen en tydligare bild av varifrån du kommer och vart du ska. Det förenklar för övriga att veta vad de ska förhålla sig till. Tydligt ledarskap är mycket efterfrågat. Skapa småtråkighet bland dina medarbetare så kommer ni gemensamt att känna er trygga att anta nya utmaningar när det behövs. Du kan också förvänta dig initiativ till sådan utveckling som har stor potential att kunna verkställas istället för hejiga men ganska ogenomförbara förslag. Organisationen känns pålitlig, utan att vara oflexibel. Rätt vad det är gnistrar det dessutom till lite extra och det visar sig att ni i grund och botten har väldigt roligt på arbetsplatsen. Och vem vet, kanske, genom att sluta sträva mot lyckomålet, blir ni också en liten gnutta lyckliga.