Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Månadens Hilda oktober 2012: Katarina Nordblom Åhlberg

Katarina Nordblom Åhlberg

Katarina Nordblom Åhlberg
Advokat

Personligt: Gift med Richard Åhlberg, fem barn, varav två bonusbarn. Har underbara, starka, inspirerande vänner som stöd när jag hamnar i uppförsbacke.
Delägare på Bird & Bird, ansvarig för arbetsrättsgruppen och incitiamentsgruppen och MP/VD för den svenska verksamheten.

Chefstips: Se till att ha dina personliga prioriteringar klart för dig, de är din kompass vad som än händer.
Gläds åt mångfalden bland dina medarbetare och var nyfiken på deras perspektiv. Tappa inte modet av att du får kritik utan var glad att du får höra vad andra tycker; det visar att det finns ett engagemang i frågan.

 

Sätt dina egna prioriteringar

På min mammas sida har jag en släkt fylld av starka kvinnor, kvinnor som på ett självklart och charmerande sätt tagit och tar för sig i sin yrkesbana. Min mormor, Hanna Rydh, disputerade som första kvinnan i Sverige, i arkeologi, 1919. Hon ledde expeditioner i spännande länder och var också bland annat riksdagsledamot, ordförande för Fredrika Bremerförbundet och dess internationella motsvarighet International Alliance of Women. Det mormor gjorde för förändring av synen på kvinnors plats i yrkeslivet var så omfattande att jag minns att jag som ung kände att det närmast framstod som en saga.

När jag efter notariemeriteringen gått vidare till advokatbyrå och så småningom väntade mitt första barn ställdes jag inför det val som jag tror fortfarande känns svårt för unga jurister på advokatbyrå. Skulle jag vara hemma endast ett par månader med mitt barn för att visa att jag var hängiven min karriär (detta var 20 år sedan, synen på föräldraledighet har tack och lov förbättrats sedan dess) eller skulle jag våga välja annorlunda? Jag kom fram till att jag ville vara hemma med min son i ett år. Så småningom blev det tre sådana ledigheter och jag ångrar inte en sekund, det var ett val som var helt rätt för mig. Jag visste att jag tog en risk, det fanns de som ansåg att jag aldrig skulle kunna ta igen ”den förlorade tiden”. Jag kan le lite för mig själv när jag tänker tillbaka på den tiden; 28 år gammal bestämde jag mig för att jag måste prioritera efter mitt perspektiv, vem jag var och vad som skulle vara ”framgång” för mig. Men jag funderade också över vad som var realistiskt att åstadkomma. Om vi 73 år efter det att min mormor disputerade ensam bland alla män i Uppsala inte kommit längre än att en kvinna visserligen gärna fick utbilda sig men sedan måste välja mellan familj och en karriär i det privata näringslivet, ja då hade vi inte kommit så långt.

På min generation borde det ligga att visa att den som ägnar dryga 40 år åt sitt arbete måste kunna begära att kombinera en engagerad karriär med en eller flera pauser för annat. Detta ”annat” var i mitt fall familjelivet men det skulle lika gärna kunnat vara att studera vidare, prova ett annat yrke eller fördjupa sig i ett starkt intresse. Vi har alla olika behov, olika sätt att utvecklas och jag tror att det viktiga är att man utgår från sig själv; det är ju därifrån vägen mot framgång måste börja.

Det är lätt att tappa självförtroendet som yrkeskvinna när man är hemma med sina barn. Man utvecklas i en rad hänseenden, ledarskapsförmågan kan väl aldrig ställas på hårdare prov, men många blir tveksamma kring sin yrkesroll. Mitt råd till yngre kvinnor är att inte fatta för snabba beslut. Det är lätt att tro att man valt fel yrkesbana och att det är lättare att kombinera en karriär som bolagsjurist eller jurist inom offentlig verksamhet med ett aktivt föräldraskap.

Jag tror att man i stället ska fundera över vad som i längden passar ens egen personlighet; är jag den sortens person som sporras av att arbeta som oberoende rådgivare? Blir jag inspirerad av kontakterna med mina klienter? Är det spännande att lära sig om mer om olika klientens verksamhet? Trivs jag med att ta eget ansvar? Om svaret på dessa frågor är ja så passar man verkligen för konsultrollen, rollen som advokat. Och det är detta man måste bekräfta för sig själv: jag passar för det här och jag kommer att göra ett bra arbete, må vara att min yrkeskarriär tar en paus eller små omvägar ibland, de är nog i längden berikande för karriären de med.

Säger jag då att det är lätt att kombinera yrkes- och familjeliv? Att allt går som på räls bara man bestämt sig. Nej, så är det förstås inte. Livet är fullt av utmaningar och jag kan nog säga att jag har haft en god dos av sådana längs med vägen. Så småningom har jag identifierat en svaghet jag haft (och som jag säkert i viss utsträckning har kvar) och som jag tror är vanligare bland kvinnor än män: viljan att göra det man gör klanderfritt. Det är svårt att vara på topp i allt, samtidigt, hela tiden …

Med tiden har jag börjat lära mig att sänka ribban lite här och där, och till min förvåning verkar det inte få särskilt negativa konsekvenser. ”Good enough” är bra, och om man vill hinna med mer än en sak i taget så är det en överlevnadsstrategi som fungerar.

Att advokatrollen passar mig har jag förstått av mina klienter; en av de underbara sidorna av advokatyrket är just all den bekräftelse man får från de man arbetar för. Att leda en verksamhetsgrupp, ett team, av jurister som tillsammans fördjupar sig i ett ärende och hittar lösningar till klienten är både intellektuellt givande och roligt. Det fantastiska med att vara advokat är ju att det är något man kan fortsätta utveckla under hela karriären; målet flyttar sig ju hela tiden framåt …

Med detta sagt har jag nu utöver advokatrollen varit MP/VD för Bird & Bird i Sverige i över 5 år. Vad var det så som fick mig att tacka ja till att ta på mig denna roll utöver det givande och roliga arbete jag redan hade? Det avgörande var nog att jag trodde jag skulle passa för rollen eftersom jag är nyfiken på människor, på förändring och på nya perspektiv. Den nyfikenheten vägde tyngre än insikten att arbetsbelastningen skulle bli (ännu) större. Nu vet jag att det är ett fantastiskt kul uppdrag och att jag har glädjen att vara bland helt underbara kollegor; vi är över 100 medarbetare på Stockholmskontoret och många, många fler internationellt. En riktigt spännande dimension från ett ledarskapsperspektiv är hur vi arbetar med dessa frågor i vår internationella arena. Jag brukar sammanfatta det så här:

Det finns så många skillnader i bakgrund, vardag och marknadsförutsättningar mellan våra olika kontor (23 kontor i 16 länder i Europa, Asien och Mellanöstern) att vi väljer att helt fokusera på likheterna. Vi vet vad vi har gemensamt och vad vi vill åstadkomma som kollegor. Det är detta som för oss samman. Vi skrattar gott åt våra olikheter för de är styrkan i vårt erbjudande; våra skillnader i kultur, språk, personlighet och sätt att uttrycka oss speglar våra klienter och vår omvärld och ger oss det enorma perspektivet som är vår gemenskap.