När domstolarna ska värdera bevisning i ett mål så har DNA-spår mycket stor betydelse. Det visar en genomgång som Åklagarmyndigheten har gjort av slumpvis utvalda domar där DNA utgjort den enda eller huvudsakliga bevisningen.

Syftet med genomgången har bl.a. varit att utreda vilket värde DNA-spår har vid domstolarnas bevisvärdering i olika situationer och vilka eventuella brister som kan finnas i utredningar.

I en vägledande dom 2003 (NJA 2003 s. 591) uttalade sig Högsta domstolen om bevisvärdet av ett uttalande om en DNA-analys. Högsta domstolen fann att den slutsats som SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) kommit fram till, tillsammans med viss annan bevisning, utgjorde tillräcklig bevisning för att den åtalade var en av gärningsmännen i målet. Genomgången av de slumpvis utvalda domarna visar att domstolarna i allt väsentligt följer Högsta domstolens uttalanden.

Rättspromemorian finns att läsa på Åklagarmyndighetens webbsida

RättsPM 2008:5