Europeiska kommissionen har långtgående befogenheter att undersöka och stoppa överträdelser av EU:s konkurrensregler och genomför bland annat oanmälda inspektioner, så kallade gryningsräder, hos företag i syfte att säkra bevisning om misstänkta överträdelser.
Samtidigt som tillämpningen av konkurrenslagstiftningen har skärpts har EU:s skydd av grundläggande rättigheter stärkts genom Lissabonfördraget. Medan EU:s konkurrensregler motiveras av effektivitetshänsyn, bygger de grundläggande rättigheterna på tanken att individen skall skyddas från alltför ingripande åtgärder från det allmännas sida.
I sin avhandling undersöker Helene Andersson om det är möjligt att uppnå balans mellan skyddet för grundläggande rättigheter, såsom rätten till försvar och skyddet för privatliv, och behovet av effektiva gryningsräder, och om kommissionens nuvarande metoder respekterar företagens rättigheter.
Hon ifrågasätter flera av de befogenheter som kommissionen tilldelats men menar att det går att uppnå en dylik balans om det EU-rättsliga systemet ändras på några punkter.
Skyddet för advokatsekretessen har begränsats av EU-domstolen. Dessa begränsningar - såsom att skyddet inte omfattar korrespondens med advokater utanför EU eller korrespondens som rör annan rådgivning än vad som är föremål för utredningen - främjar inte god rättssäkerhet och bör avskaffas.
Vidare konstateras att möjligheterna till en effektiv rättslig prövning av kommissionens verkställighetsåtgärder inte uppfyller konventionsrättens krav utan borde istället ske redan i samband med gryningsräden medan kommissionen fortfarande har tid att korrigera eventuella misstag.
Avhandlingen går att läsa i sin helhet på Diva-portalen : Dawn raids under challenge - a study of the European Commission’s dawn raid practices in competition cases from a fundamental rights perspective.