Grunderna för den svenska arvsrättsliga regleringen härrör från början av 1900-talet och har - i motsats till familjerätten och äktenskapsrätten - inte varit föremål för några mer omfattande reformer under de senaste 100 åren. Rättsområdet har heller inte varit föremål för någon mer djupgående och bredare undersökning på lång tid. Bara tio svenska rättsvetenskapliga monografier har publicerats under de senaste 200 åren.
Reglerna om arv bygger fortfarande på kärnfamiljen även om värderingar, levnadsförhållanden och familjeformer ser annorlunda ut i dag.
Syftet med avhandlingen är att ur ett historiskt perspektiv undersöka i vilken utsträckning arvslagen är anpassad till det moderna samhället. Utgångspunkt är arvslagen från 1928 och testamentslagen från 1930, och frågan om vem som har rätt att ärva, principer om kvarlåtenskapens fördelning och motiven bakom dessa.
I det avslutande kapitlet granskas några av de frågor som kan komma att kräva andra eller förnyade ställningstagande i framtiden, som arvsordningens begränsning, efterlevande makes ställning, sambors arvsrätt, testamentsfriheten, laglottens existens osv.
Författaren anser att större hänsyn bör tas till arvlåtarens frihet att helt förfoga över fördelningen av sin egendom efter döden. Full testamentsfrihet och ett avskaffande av laglotten kan enligt henne vara ett sätt att reformera arvsrätten för att den ska bli i takt med sin tid.
Karin Kulin Olsson disputerade den 19 januari med sin avhandling Arvsrätt eller rätten till arv : en studie om arvsberättigande och kvarlåtenskapens fördelning vid Örebro universitet.