I många migrationsärenden som rör barn görs en avvägning mellan principen om barnets bästa och statens rätt att reglera invandring. Lagstiftningen på området ger i dag dålig vägledning om hur denna bedömning bör göras. Varken i praxis från Europadomstolen, EU-domstolen eller Migrationsverket går det att dra några klara slutsatser om vilken eller vilka intressen som ska väga tyngst – barnets bästa, respekt för familjeliv och privatliv eller reglerad invandring – när dessa intressen ställs mot varandra.
Svensk utlänningslagstiftning har under lång tid fått skarp kritik från olika instanser för sin otydlighet. Flera tidigare studier visar också att beslut och domar vad gäller motiveringar om barnets bästa är bristfälliga eller obefintliga.
I en ny avhandling förtydligar Louise Dane samspelet mellan principen om barnets bästa, barns rätt till familjeliv och privatliv samt intresset av reglerad invandring. Hon föreslår en tydlig modell för intresseavvägningar i enskilda ärenden till stöd för rättstillämpare.
Hon ger också ett antal rekommendationer till främst lagstiftaren i syfte att stärka genomslaget för barns rättigheter samt öka rättssäkerheten i ärenden som rör barns rätt till familjeliv och privatliv.
Louise Dane disputerade den 4 oktober vid Stockholms universitet. Avhandlingen ”Den reglerade invandringen och barnets bästa: barns rätt till familjeliv och privatliv enligt barnkonventionen, Europakonventionen, EU-rätten och svensk utlänningslagstiftning” finns att läsa i fulltext här.