Alexander Hardenberger disputerar fredagen den 8 december vid Lunds universitet på sin avhandling Åberopsbörda i dispositiva tvistemål : en civilprocessuell studie i anslutning till 17 kap. 3 § andra meningen RB.
I avhandlingen undersöks åberopsbördan, dvs. nödvändigheten för part i en rättegång att anföra de omständigheter som parten vill att domstolen ska lägga till grund för domen i dispositiva tvistemål. Temat undersöks ingående, med fokus på hur åberopsbördan ska fördelas.
Framställningen är indelad i tre huvuddelar : en historisk del om åberopsbördans uppkomst och utveckling, del två fokuserar på generella frågor om parternas åberopanden och åberopsbördan. Del tre är en praxisgenomgång med drygt 150 domar från Högsta domstolen i vilka domstolen på olika sätt ger uttryck för ställningstaganden till åberopsbördans fördelning.
Sedan Robert Boman disputerade på sin avhandling 1964 (Om åberopande och åberopsbörda i dispositiva tvistemål) har temat tidigare ägnats ganska liten uppmärksamhet i både svensk och övrig nordisk doktrin.