God förvaltning har under senare år vunnit ökad uppmärksamhet inom gemenskapsrätten. Begreppet tolkas i första hand som ett samlingsbegrepp för olika förvaltningsprocessuella garantier som tillkommer den enskilde i dennes handhavande med administrativa organ. I boken ges en samlad analys dels av vad den allmänna principen om god förvaltning skall ha för innehåll och effekt på gemenskapsnivå, dels av hur medlemsstaternas förvaltningsorgan och domstolar skall upprätthålla principen, när de agerar inom gemenskapsrättens tillämpningsområde. Tre delar av principen studeras närmare, omsorgsprincipen, rätten att bli hörd och motiveringsskyldigheten.
Som bakgrund ges även en ingående analys av gemenskapsrättens allmänna effekt i medlemsstaterna. Två aspekter uppmärksammas särskilt: frågan om gränsdragning mellan doktrinen om direkt effekt och företräde och vad som vanligen benämns medlemsstaternas processuella autonomi, samt frågan om vilken effekt gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper skall ha vid tillämpning på nationell nivå.
I en avslutande diskussion tas bl.a. följande frågor upp:
- Utgör stats- och förvaltningsrätten fortfarande rättsområden som medlemsstaterna kan ha anspråk på att organisera självständigt från gemenskapsrätten?
- Vad innebär den ökande graden av gemenskapsrättslig reglering på området för nationell förvaltningsprocess?
- Är utformningen av den svenska förvaltningsprocessen ändamålsenligt utformad för att möta de krav på domstolsprövning och effektivt rättsmedel som gemenskapsrätten ställer?
Jane Reichel är verksam vid juridiska institutionen, Stockholms universitet. Boken är en akademisk avhandling.