Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Whiplashkommissionens slutrapport

Rapport från Försäkringsföreningens seminarium.

Den 31 maj avhöll Försäkringsföreningen ett heldagsseminarium med en presentation av Whiplashkommissionens slutrapport med ca 350 närvarande åhörare varav, tyvärr, endast ett fåtal advokater. Det var ett mycket givande seminarium där kommissionen och de till kommissionen knutna särskilda expertgrupperna redogjorde för sina respektive överväganden och förslag. Såväl tekniska som juridiska, medicinska, ekonomiska och praktiska frågor avhandlades. Ur advokatperspektivet har kommissionen, enligt mitt förmenande, gjort ett särskilt förtjänstfullt arbete vad gäller det medicinska konsensusdokumentet, förslaget till förändringar vad gäller sakkunnigläkarnas oberoende ställning som förbättringar i skaderegleringen.

Whiplashkommissionen med ordföranden, förre statsministern Ingvar Carlsson, har i dagarna lämnat sin slutrapport till regeringen. Kommissionen tillsattes sommaren 2002 på initiativ av de fyra stora försäkringsbolagen If, Länsförsäkringar, Trygg-Hansa och Folksam. Dessa bolag har också finansierat kommissionens arbete. Direktivet för kommissionen var att, under en period av tre år, undersöka problemen med de s.k. whiplashrelaterade trafikskadorna omfattande såväl trafiksäkerhet som medicinsk omvårdnad och försäkringsfrågor.

Whiplashskadorna är våra vanligaste trafikskador där över 30 000 personer per år anmäler nackrelaterade besvär efter trafikolycka, till sina respektive försäkringsbolag. Dessa 30 000 nackrelaterade skadeanmälningar motsvarar mer än hälften av alla anmälda trafikskador per år. Av dessa 30 000 skador bedöms 1 500 personer ha fått så svåra skador att dessa åsatts en medicinsk invaliditetsgrad uppgående till eller överstigande 10 %, efter olyckan. Cirka 500 personer per år bedöms bli helt arbetsoförmögna till följd av sina whiplashskador.

Whiplashskadorna bedöms kosta samhället ca 4,2 miljarder per år vilket motsvarar en kostnad uppgående till ca 1 000 kr per bil och år, under år 2004. Skadorna i trafiken har ökat från 35 000 skador år 1990 till 53 000 skador år 2002 varav ca 55 % utgör whiplashskador. Cirka 50 % av alla nya bilar har någon typ av whiplashskydd. Av bilarna utan skydd medför 5 % av olyckorna medicinsk invaliditet och av bilar med skydd 2½ %. Under en normalmånad är cirka 2 000 personer sjukskrivna på grund av whiplashrelaterade besvär.

Kommissionen konstaterar att de s.k. blodiga skadorna har minskat i omfattning medan de ”osynliga skadorna”, t.ex. whiplash, har ökat i omfattning. Detta trots att bilarnas konstruktion successivt förbättrats.

Kommissionen har funnit att störst förbättringspotential har just bilarnas konstruktion och då framförallt bilsätenas tekniska utformning. Ett väl fungerande whiplashskydd och då främst en väl fungerande bilstol, beräknas innebära en minst 40-procentig minskning av whiplashskadorna. Fakta om detta i information till bilkonsumenterna kommer med all säkerhet att påverka bilkonsumentens val av bil liksom premien. Ett europeiskt samarbete om information om olika bilmärkens whiplashskydd kommer att innebära att bilfabrikanterna utsätts för så stor press från konsumenterna att man tvingas tillhandahålla väl fungerande whiplashskydd. Sverige, med Saab och Volvo, har legat i täten när det gäller att konstruera bilsäten som ger ett väl fungerande skydd. De har olika tekniska lösningar som båda ger ett gott skydd. Tyskland däremot, med märken som Mercedes, BMW, Audi och Opel ligger långt efter Volvo och Saab men har nu insett att man måste ta fram verksamma skyddsprodukter. Anledningen till att de tyska bilproducenterna, som för övrigt är måna om att framhålla kvalitet och säkerhet, hamnat på efterkälken när det gäller whiplashskydd är att man inte ansett att whiplashskadorna är några verkliga skador utan mer en försäkringsfråga. Flera japanska bilmärken ligger långt framme när det gäller säkerhetstänkande och bilstolarnas tekniska utformning. Enligt kommissionen kan det bli fråga om lagstiftning om och när man fått fram bra tekniska lösningar. Så gjorde man bl.a. när det gäller bilbältsanvändningen.

Kommissionen konstaterar att det inte finns någon annan bransch där premierna har ökat så snabbt som vad gäller bilförsäkringar.

Den andra viktiga åtgärden är, enligt kommissionen, ett tidigt omhändertagande. Begreppet ”tidigt omhändertagande” omfattar diagnosmetod, vårdprogram, självaktivering liksom frågan om vilka risker som finns att den skadade skall drabbas av kroniska besvär.

Enligt undertecknad är kanske det viktigaste resultatet av kommissionens arbete det s.k. konsensusdokument som kommissionen, i samarbete med Svenska Läkaresällskapet och en expertgrupp med representanter från de nio sektioner inom Läkaresällskapet som bedömts ha störst kunskaper på området, har utarbetat. Bakgrunden är kommissionens ambition att verka för en samsyn vad gäller diagnostisering och vård av akuta och långvariga whiplashsymptom. Konsensusdokumentet skall användas av såväl läkare som annan personal inom vården och finnas tillgängligt hos husläkaren, på sjukhus, vårdcentraler och apotek m.m. Förhoppningen är att man med hjälp av konsensusdokumentet skall kunna ställa en tämligen säker och tidig diagnos.

Tidsperspektivet mellan olycka och besvärsdebut har utretts av kommissionen med bistånd av expertgruppen från Svenska Läkaresällskapet. Dessvärre, enligt undertecknads högst privata uppfattning, cementerar kommissionen den av försäkringsbolagen och domstolarna allt oftare förfäktade s.k. 72-timmarsregeln även om man inte exakt uttrycker sig i tidsperspektivet just 72 timmar. Kommissionen konstaterar att något vetenskapligt bevis för en definitiv tidsgräns icke finns. Samtidigt konstaterar kommissionen att det är rimligt att anta att såväl kliniska fynd som symptom, relaterade till ett whiplashvåld, bör debutera inom några dygn efter traumat. Enligt undertecknad har alldeles för liten uppmärksamhet ägnats åt den s.k. drunkningseffekten, dvs. att just de typiska whiplashrelaterade symptomen inte märks eller ”drunknar” i mycket svårare andra symptom, t.ex. frakturer, sårskador etc. När dessa sistnämnda skador läkt ut kvarstår plötsligt nackbesvär som inte tidigare noterats på grund av andra mycket svårare besvär. Lång tid kan då ha förflutit innan nackskadan kan verifieras. Då är naturligtvis en 72-timmarsregel helt oskälig.

När det gäller graderingen av whiplashskador eller s.k. WAD-syndrom har den till kommissionen knutna läkargruppen föreslagit att man helt tar bort WAD-grad 0 och 4 för att förenkla graderingen där grad 1 avser ”nackbesvär, smärta, stelhet”, grad 2 ”nackbesvär som vid grad 1 plus eventuella neurologiska symptom”. I grad 2 förutsättes ”nedsatt rörlighet och palpationsömhet”. Grad 3 samma symptom som i grad 2 med tillägget ”neurologiska symptom och status som vid grad 2, neurologiska fynd t.ex. försvagade reflexer, nedsatt muskelstyrka och nedsatt sensibilitet”.

Målsättningen är enligt kommissionen en snabb rehabilitering. Kommissionen konstaterar att vi lägger ner jättelika belopp på inkomstförlustkompensationer men väldigt lite på vården. 65 % av alla skador är reglerade inom några månader, 25 % inom några år och 10 % först efter flera år.

Det läggs ner alldeles för lite pengar på forskning rörande whiplashskador och preventiva åtgärder. Detta beror enligt kommissionen på att det inte ansetts så glamoröst att ägna sig åt försäkringsmedicin.

Kommissionen har uttalat behovet av att i ökad utsträckning använda sig av schabloner för beräkning av skadestånd. Så har man gjort i övriga nordiska länder och det fungerar bra. En expertgrupp, bestående av professor Jan Kleineman och chefsjuristen på Trafikförsäkringsföreningen Ola Schönning, har tittat på denna problematik och konstaterar att en ökad användning av schabloner förutsätter generositet, att man inte anger exakta belopp utan intervall inom vilka skälig ersättning kan ligga. För att förankra ett system med schabloner förutsätts att den skadade känner sig tillfreds med ersättningen. Ett sådant villkorsstyrt system med schabloner är alternativet till skadeståndsrättslig ersättning. Kommissionen påpekar att schabloner redan används när det gäller ersättning för men, sveda och värk, olägenheter och faktiskt egentligen också vad beträffar kostnader även om detta inte direkt kan utläsas av villkoren. Professor Kleineman uttalade vid Försäkringsföreningens heldagsseminarium, att han helt vill avskaffa bolagens deltagande i Trafikskadenämnden. Han vill förbättra Trafikskadenämndens ställning och göra Trafikskadenämnden till ett beslutande organ och möjlighet att gå vidare från Trafikskadenämnden direkt till högre rättslig instans. Kleineman påpekade att legitimiteten förutsätter en stark och professionell organisation. Kleineman framförde också att i de fall där det inte går att beräkna inkomstförluster för exempelvis barn och studerande bör schablonerna kunna användas. Domstolarna schabloniserar redan idag när man inte kan fastställa dessa belopp. Det är viktigt, enligt Kleineman, att schablonerna inte får upplevas som orättvisa. Då kommer den skadade istället att välja att gå den skadeståndsrättsliga vägen. Det är också viktigt enligt Kleineman att man inte får skapa incitament till att överutnyttja ersättningssystemen.

Med stor tillfredställelse noterar undertecknad att kommissionen föreslagit en pool för medicinska rådgivare – något som Advokatsamfundet förfäktat bland annat i Samfundets remissvar till Finansinspektionens rapport ”Försäkringsbolagen och de trafikskadade”. Även kommissionen tycker som Advokatsamfundet att sakkunnigläkarnas oberoende måste garanteras och en pool inrättas på sätt man gjort i flera andra nordiska länder.

Kommissionen betonar behovet av en förenklad skadereglering och en snabbare skadereglering vilket kan ske med bl.a. ovan angivna förslag med schabloner men också med hjälp av en större samverkan mellan försäkringskassor och försäkringsbolagen liksom bättre information. Försäkringskassans representanter, som var närvarande vid seminariet, bedyrade vid respektive närvarandes framförande hur snabbt och smidigt arbetet skall gå i framtiden. Undertecknad ifrågasätter seriositeten i dessa vackra ord om samverkan. Det tar ibland två år att få ett arbetsskadelivräntebeslut vid försäkringskassan i Stockholm och det kan ta ett år att få komma till en smärtklinik. Ingenting tyder på att försäkringskassorna kommer att beviljas de betydligt större ekonomiska resurser som krävs för en så snabb handläggning som utlovas.

Bland övriga förslag från kommissionen finns förbättring av läkarintygen, att det inte skall förekomma några onödiga överprövningar i medicinska frågor, att ansvariga för fastställande av schabloner kanske skall vara Trafikskadenämnden. I vart fall skall dessa inte fastställas genom lag eller praxis, påpekar Jan Kleineman.

Kommissionen ställer sig frågan varför just whiplashskadorna blir så förhållandevis dyra, jämfört med övriga skador. Ett skäl kan vara att dessa skador ofta drabbar yngre personer med ett långt hypotetiskt arbets- och inkomstliv framför sig.

En snabb och effektiv skadereglering är enligt kommissionen viktig för att inte hamna i en negativ spiral och en traumatiserande lång period innan skaderegleringen kan avslutas. Här är information viktig och framförallt upplysning om vad en whiplashskada är. Undertecknads egen reflektion i detta sammanhang är om inte Trygg-Hansas och Länsförsäkringars beslut, att ta bort det s.k. frivilliga åtagandet att svara för ombudskostnader i skadeärenden, går i precis motsatt riktning.

Advokat Christer Magnergård och undertecknad har hörts av kommissionen och då förmedlat våra synpunkter och erfarenheter ur ett advokatperspektiv.

Avslutningsvis meddelade kommissionens ordförande, Ingvar Carlsson, att kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete fram till årsskiftet. Det rör sig då om uppföljning och information men inte om något ytterligare utredningsarbete.

Kommissionens rapport i fulltext kan laddas ner från kommissionens hemsida, www.whiplashkommissionen.se, eller beställas mot postavgift från samma hemsida.

Utöver Whiplashkommissionens slutrapport finns även tillgängliga rapportens tio bilagor, sammanfattning av rapportens huvudresultat liksom Svenska Läkaresällskapet och Whiplashkommissionens medicinska expertgrupps rapport: Ett svenskt konsensusdokument kring whiplashdiagnosen.

Erik Reveman
Advokat