Nedanstående artikel publicerades 14/2 2006 på SvD Brännpunkt.

Under våren kommer riksdagen att behandla en rad separata lagförslag som rör utökad användning av hemliga tvångsmedel. Samtidigt arbetar en parlamentariskt tillsatt grupp med frågor som rör skyddet för enskildas integritet i, bland annat, brottsbekämpningen. Utredningens uppdrag är att kartlägga hur integritetsaspekten hanterats och reglerats i den lagstiftning som gäller i dag. Med utgångspunkt i denna kartläggning skall kommittén analysera om skyddet för den personliga integriteten kan anses tillfredsställande reglerat. När det gäller intresset av effektivitet i brottsbekämpningen skall kommittén särskilt analysera förhållandet mellan den totala verkan av befintliga tvångsmedel och övervakningsmetoder och skyddet för den personliga integriteten. Integritetsskyddskommittén ska redovisa sitt slutbetänkande i mars 2007 men kan om den så vill lämna delbetänkanden.

Vi, företrädare för flera organisationer och politiska partier, kräver att regeringens olika förslag om utökad tvångsmedelsanvändning analyseras tillsammans som en helhet för att ge en fullständig bild av vilken effekt lagförslagen har för enskildas rättigheter och för samhället i stort. Vi noterar med tillfredsställelse att Datainspektionens chef Göran Gräslund är inne på samma linje (SvD Brännpunkt 12/2). Vi menar därför att, som en första åtgärd, den sittande integritetsskyddskommittén bör uttala sig genom ett delbetänkande innan förslagen behandlas i riksdagen.

All användning av hemliga tvångsmedel, såsom exempelvis telefonavlyssning, kameraövervakning och lagring av trafikdata från Internettrafik, sker på bekostnad av den personliga integriteten samt i vissa fall även andra rättigheter som yttrandefrihet, organisationsfrihet och rätten till en korrekt rättegång. Därför måste alla förslag också vägas mot de principer om legalitet, ändamålsenlighet och proportionalitet som slagits fast av Europadomstolen och som även återfinns i regeringsformen. Frågor om de föreslagna teknikernas effektivitet och behov kommer naturligtvis också att ha betydelse för lagförslagens framgång.

Det är orimligt och ologiskt att en integritetsutredning arbetar parallellt och vid sidan av det lagstiftningsarbete som nu påbörjats. Den kartläggning och analys som kommittén har hunnit påbörja bör slutföras och ligga som grund för kommande lagstiftning. Kommittén bör därför även ges i uppdrag att lämna ett delbetänkande angående den lagstiftning som nu bereds. En allsidig och saklig belysning bör vara en förutsättning för att beslut om de olika förslagen ska kunna behandlas vidare i riksdagen. Ett sådant uppdrag skulle också vara viktigt för att respektera integritetsskyddsutredningen och erkänna hur viktigt skyddet för privatlivet är för vårt öppna samhälle.

Christian Andersson, vice ordförande, Reportrar utan gränser
Peter Eriksson, språkrör (mp)
Eskil Erlandsson, riksdagsledamot (c)
Robert Hårdh, generalsekreterare, Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter
Kenneth Lewis, ordförande, Advokater utan gränser
Agneta Lindblom Hulthén, ordförande, Journalistförbundet
Björn Mothander, ordförande, Svenska Avdelningen Internationella Juristkommissionen
Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (fp)
Lars Ohly, partiledare (v)
Matti Stenrosen, ordförande, Föreningen Grävande Journalister
Alf Svensson, riksdagsledamot (kd)
Henrik von Sydow, riksdagsledamot (m)
Carl Söderbergh, generalsekreterare, Svenska Amnesty