Rättsliga prövningar av tvångsvård innebär ofta att den omhändertagna individen granskas istället för myndigheternas bedömningar och juridiska argument. Det visar en avhandling i socialt arbete, som den 27 oktober läggs fram vid Umeå universitet.

Maritha Jacobsson har studerat hur socialsekreterare, psykiatrer och jurister kommunicerar i domstolen i mål som rör psykiatrisk tvångsvård (LPT) och omhändertagande av barn och missbrukare enligt enligt LVU och LVM. Hon har funnit att psykiatrer och socialsekreterare utgår från sina terapeutiska bedömningar utan att koppla dem till vad lagen kräver för ett omhändertagande.

Enligt Maritha Jacobsson ställer inte heller advokaterna särskilt mycket frågor om utredningen bakom tvångsomhändertagandet. I stället vänder även de sig till den omhändertagne.

Maritha Jacobsson tycker att villkoren för den som kan komma att tvångsomhändertas måste förbättras.

– Socialsekreterare och psykiatrer borde i högre grad koppla sina argument till lagens kriterier och advokaterna måste ges ökade resurser för att granska bedömningarna, säger hon i ett pressmeddelande.

Maritha Jacobsson försvarar fredagen den 27 oktober 2006 sin avhandling med titeln Terapeuten som motpart – terapeutisk och rättslig logik i domstolsförhandlingar. Disputationen äger rum kl 13.15 i Hörsal C, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Lars-Christer Hydén, tema kommunikation, Linköpings universitet.

Läs avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=882&lang=sv