Utredningstiden för misshandelsbrott har minskat de senaste åren. Men utredningstiderna för andra brottstyper har samtidigt blivit längre. Trots att det finns krav på skyndsam handläggning vid ungdomsbrott tar de längre tid att utreda än vuxnas brottslighet. För misshandel, våldtäkt och stöld har däremot den totala tiden från anmälan till dom minskat något. Det är några av resultaten i en ny rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå), Handläggningstider i rättskedjan 2009–2012.

Mellan 2009 och 2012 har medianutredningstiden för misshandelsbrott minskat från 83 till 65 dagar. Men utredningstiden har ökat för våldtäkt, från 54 till 62 dagar, och för utpressning, från 58 till 68 dagar.

Rapporten visar att brottsutredningstiderna för ungdomar är längre än för vuxna – trots att det finns särskilda skyndsamhetskrav när det gäller ungdomsbrott,

Enligt Brås utredare kan det bero på att det också finns en rad samverkanskrav på myndigheterna i ungdomsärenden. De kraven har ibland har motsatt effekt på möjligheterna att utreda snabbt. Men utredningstiderna för ungdomar har ändå blivit kortare under perioden, och har minskat från 77 till 70 dagar i mediantid.

Däremot var ”tingsrättstiden”, tiden från väckt åtal till dom, väsentligt kortare för ungdomar än för vuxna. För ungdomar var tingsrättstiden 22 dagar, medan motsvarande tid för vuxna var 59 dagar. Tingsrättstiderna ökade mellan 2010 och 2012 för alla brottstyper som har studerats, utom för stöld.

Den totala handläggningstiden, från anmälan till dom, minskade från 2010 till 2012 för brotten misshandel, från 211 till 200 dagar, våldtäkt, från 100 till 93 dagar, och stöld, från 144 till 136 dagar. Den totala handläggningstiden ökade däremot något för rån, från 98 till 101 dagar, och betydligt mer för utpressning, från 84 till 120 dagar.

Brås utredare betonar att inte bara handläggningtiderna, utan också kvaliteten i utredningarna är intressant, och anmärker att kortare handläggningstider inte innebär en positiv utveckling om det betyder att fler ärenden som hade kunnat leda till lagföring avskrivs, eller att utredningarna har så bristande kvalitet att åklagaren inte kan väcka åtal.

Rapporten Handläggningstider i rättskedjan 2009–2012 (Brå 2014:7)