Lagrådet ifrågasätter om det är lämpligt att ändra lagstiftningen om narkotikabrott och införa de nya brotten synnerligen grovt narkotikabrott och synnerligen grov narkotikasmuggling nu, kort tid efter att Högsta domstolen lade om rättspraxis om straff för narkotikabrott.
I lagrådsremissen Synnerligen grova narkotikabrott föreslår regeringen att straffskalorna för narkotikabrott och narkotikasmuggling ska delas upp och att två nya brott införs: synnerligen grovt narkotikabrott och synnerligen grov narkotikasmuggling. Straffet för grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling ska vara fängelse i lägst två och högst sju år, för synnerligen grovt narkotikabrott och synnerligen grov narkotikasmuggling fängelse i lägst sex och högst tio år.
Förslagen i lagrådsremissen som bygger på de förslag Narkotikastraffutredningens presenterade i utredningen SOU 2014:43.
Enligt regeringen syftar inte förslagen till att generellt påverka straffnivåerna, utan till att skärpa straffen för gärningar som har avsett hantering av synnerligen stora mängder narkotika. Avsikten är också att sort- och mängdfaktorn ska få genomslag även på de högre straffnivåerna.
Före juni 2011 bestämdes straffen för narkotikabrott i stor utsträckning med hjälp av tabeller utifrån mängden och sorten narkotika.
Genom Högsta domstolens dom i det så kallade mefedronmålet (NJA 2011 s. 357) och ett antal domar under de följande åren lade HD om praxis för straffbestämning vid narkotikabrott, för att ge andra omständigheter än sort och mängd ett större genomslag. Omläggningen innebär att alla omständigheter i målet ska beaktas i narkotikamål, på samma sätt som i andra brottmål. Förändringen har varit omdiskuterad, bland annat på grund av att resultatet ibland har blivit lägre straff än om bara mängden och sorten narkotika skulle ha beaktats.
I lagrådsremissen skriver regeringen: ”Högsta domstolens avgöranden har fått till följd att de mängder som enligt litteraturen krävs för grovt brott är fördubblade i jämförelse med de tabellvärden som tidigare användes.” Enligt regeringen innebär det att fängelsestraffen vid grovt brott i de allra flesta fall har blivit lägre – eller avsevärt lägre – än de straff som före praxisomläggningen skulle ha dömts ut.
Lagrådet konstaterar i sitt yttrande att regeringen som skäl för de föreslagna förändringarna hänvisar till att HD:s domar har uppfattats på ett visst sätt i den juridiska litteraturen. Men Lagrådet menar att det inte är möjligt att följa utvecklingen efter HD:s praxisomläggning mer i detalj, eftersom det saknas ett tillräckligt statistiskt underlag i utredningen.
Lagrådet ifrågasätter om det är en lämplig ordning att genomföra de föreslagna lagändringarna så kort tid efter en genomgripande praxisomläggning. ”Det gäller särskilt som det inte framstår som klart hur domstolens uttalanden faktiskt har tillämpats i tingsrätter och hovrätter i just de fall som avser mycket stora mängder narkotika”, skriver Lagrådet.