Den ovillkorliga rätten för den som är frihetsberövad att ha kontakt med sin försvarare måste gälla även för en försvarare som är utsedd i en annan brottsutredning än den utredning som  frihetsberövandet avser. Det uttalar justitieombudsmannen Per Lennerbrant (JO) i ett beslut.

En advokat som var offentlig försvarare för en frihetsberövad person sökte kontakt med klienten per telefon under en helgkväll. Frihetsberövandet avsåg en annan brottsutredning än den som försvararen var utsedd i. Åklagaren tillät inte kontakten, om inte försvararen förklarade vad samtalet skulle avse.

JO uttalar i sitt beslut att en frihetsberövads ovillkorliga rätt till kontakt med sin försvarare måste gälla även en försvarare som är utsedd i en annan brottsutredning än den som frihetsberövandet avser. Med hänsyn till den stränga konfidentialitet som gäller för kontakter mellan en misstänkt som är frihetsberövad och hans eller hennes försvarare uttalar JO också att en försvarare inte kan åläggas att berätta något om vad kontakten ska avse.

Det fanns därför inte rättsliga förutsättningar att neka kontakten mellan försvararen och hans klient eller att fråga vad kontakten skulle avse. Däremot hade det varit godtagbart att göra överväganden om det fanns praktiska förutsättningar för kontakten vid tidpunkten. Vid bedömningen av åklagarens agerande väger JO in att det inte fanns en tydlig reglering av hur situationen skulle hanteras i någon författning. JO beaktar också att utredningen inte ger stöd för att kontakten ovillkorligen skulle ha ägt rum den aktuella kvällen eller att det finns anledning att anta att den uteblivna kontakten skulle ha begränsat den frihetsberövades möjligheter att förbereda sitt försvar. Men JO anser att åklagaren inte borde ha försökt utröna vad kontakten skulle avse.

JO:s beslut den 23 juni 2022, dnr 7164-2020