Advokatsamfundet avstyrker förslaget att införa visitationszoner i sitt remissyttrande över departementspromemorian Säkerhetszoner – ökade möjligheter för polisen att visitera för att förebygga brott (Ds 2023:31)
Advokatsamfundet skriver i sitt yttrande att ett system med visitationszoner varken kan anses behövligt eller nödvändigt. Enligt samfundet står den förväntade nyttan inte heller i proportion till den risk för ökad stigmatisering, ökad diskriminering och minskat förtroende för polisen som på goda grunder kan antas bli effekten av ett sådant system.
Under alla förhållanden förutsätter ett genomförande av förslaget att de nuvarande bestämmelserna om brottsförebyggande visitationer och husrannsakan polislagen utgår, skriver samfundet i yttrandet Därtill bör det geografiska området för en visitationszon (eller säkerhetszon som det kallas i förslaget) begränsas till att avse en viss allmän plats, och det bör vara åklagare som har rätt att besluta att införa en säkerhetszon, inte Polismyndigheten. Advokatsamfundet anser också att ett beslut om att införa en säkerhetszon bör börja gälla tidigast 12 timmar efter att beslutet offentliggörs – inte omedelbart, som promemorian föreslår.
Advokatsamfundet ställer sig principiellt avvisande till att införa ytterligare ett system för straffrättsliga tvångsmedel mot enskilda eller enskildas egendom, som avses att användas utan samband med brottsmisstanke eller brottsutredning.
Syftet med förslaget är att förebygga och förhindra framför allt skjutningar och sprängningar kopplade till kriminella nätverk. Enligt Advokatsamfundet har polisen redan i dag så långtgående befogenheter att tillgripa tvångsmedel i förebyggande syfte, genom polislagens bestämmelser, att ytterligare regleringar inte framstår som vare sig behövliga eller nödvändiga.
Advokat Klas Bjuremark har varit expert i den referensgrupp som har knutits till utredaren. Klas Bjuremark har under utredningens arbete framhållit att det saknas stöd i forskningen för att visitationszoner skulle vara effektiva och att det finns en risk för att befogenheterna leder till ökad stigmatisering av vissa områden samt ökat misstroende mot polisen. Advokatsamfundet ansluter sig till synpunkterna. Det finns också risk att diskriminering skulle öka med de föreslagna befogenheterna.
Enligt Advokatsamfundet kan därtill utvecklingen sägas ha sprungit ifrån tanken bakom förslaget. Förslaget bygger på tanken att konflikter mellan gängkriminella är territoriellt betingade: att gängtillhörighet tydligt kan kopplas till ett visst område och att våldsanvändningen mellan gängen är begränsade till dessa områden. Enligt Advokatsamfundet saknas det territoriella inslaget numera ofta i själva våldsutövningen. En konflikt inom en viss stadsdel kan leda till hämndaktioner och annan våldsanvändning inom helt andra stadsdelar, i andra städer och numera till och med i andra länder. Att inrätta en visitationszon inom den stadsdel där konflikten startade saknar helt mening när det efterföljande våldet sker på helt andra platser långt därifrån, skriver samfundet i sitt yttrande.
Advokatsamfundet ser en konkret risk för att enskilda zoners geografiska omfattning skulle bli obefogat stora. I en rättsstat kan en säkerhetszon som omfattar en stadsdel eller motsvarande aldrig anses proportionerlig i förhållande till alla intrång de medborgare som bor, arbetar, går i skola eller på annat sätt vistas där, opåkallat riskerar att utsättas för, påpekar samfundet. Enligt Advokatsamfundet bör förslaget därför ändras så att en säkerhetszon endast får avse en tydligt avgränsad allmän plats, till exempel torg, gator eller köpcenter.
Advokatsamfundet anser också att beslut om att införa en säkerhetszon bör fattas av åklagare, inte av Polismyndigheten. Genom en sådan ordning skulle bedömningar rörande polisens befogenheter att tillgripa tvångsmedel fördelas mellan olika myndigheter. Det minskar utrymmet för skönsmässiga beslut och ökar möjligheterna för kontroll och tillsyn.
Advokatsamfundet motsätter sig förslaget att ett beslut om att införa en säkerhetszon ska gälla omedelbart. ”Det framstår som en självklarhet att varje individ, efter att ett beslut om införande av en säkerhetszon meddelats, själv ska ges möjlighet att välja om man vill utsätta sig eller sina barn för en förhöjd risk för polisens tvångsmedel”, skriver samfundet i sitt remissyttrande.