I början av året brukar journalister begära ut statistik från Domstolsverket som visar vilka advokater som har fått högst arvoden från domstolarna under föregående år. Det kan väcka frågor kring hur det är möjligt för enskilda advokater att fakturera så höga belopp. Vissa tror kanske att beloppen i listan är advokatens lön, men de fakturerade beloppen är intäkter som ska täcka kostnader för kontor, personal etc. Stora mål sträcker sig också ibland över flera år, vilket innebär att en advokats fakturerade arvode ett visst år även kan motsvara arbete som genomförts under föregående år.
Advokat Joel Apitzsch, Advokatfirman Guide, och advokat Jonas Granfelt, Advokatfirman Althin, finns på listan i år, och har gjort det även tidigare år. Det är inte möjligt för en advokat att själv arbeta så många timmar per år som ersättningen i listan avser, framhåller de. Den speglar heller inte hur mycket respektive advokat har arbetat, utan vad som fakturerats för uppdragen. Ersättningen i listan reflekterar därför, enligt dem, snarare en gemensam arbetsinsats från den förordnade advokaten och dennes kollegor. Möjligen hade reaktionerna inte varit så starka om granskningen i stället avsåg hur mycket respektive advokatfirma fakturerade i relation till antalet anställda jurister.
Advokat Joel Apitzsch.
– I de brottmål där ersättningarna är som högst är det oftast inte möjligt för den förordnade advokaten att genomföra allt arbete själv. Ofta är det fråga om mycket omfattande förundersökningar som, eftersom de misstänkta är häktade, behöver gås igenom skyndsamt. Både förhör, häktnings- och huvudförhandlingar bokas ofta in med kort varsel och utan att hänsyn kan tas till den förordnade advokatens kalender. I dessa lägen är det nödvändigt, och inte sällan ett krav från Polismyndigheten och domstolarna, att den förordnade advokaten engagerar kollegor i uppdragets utförande, säger Joel Apitzsch.
Jonas Granfelt är inne på samma spår. En advokat som har många, stora och komplexa uppdrag behöver också biträde av sina byråkollegor för att granska sakuppgifter, hantera praktiska frågor, bereda mål för förhandling och ibland även biträde vid polisförhör, vid delar av huvudförhandling eller i hela huvudförhandlingen osv, uppger han.
– Det är såväl tillåtet som praktiskt och nödvändigt i en verksamhet som hela tiden är händelsestyrd. Det är också arbete som är nödvändigt för att uppdraget ska kunna utföras med erforderlig skyndsamhet när tidsramar blir snäva eller när kollisioner som beror på faktorer utanför advokatens kontroll och påverkansmöjlighet uppkommer, säger han och tillägger:
– Olika arbetsuppgifter kan i sådana fall delegeras till byråkollega, under ansvarig advokats ansvar och överseende. Men i en sammanställning över årlig fakturering redovisas arbetet för den offentlige försvarare som är förordnad i målet. Detta medför också att en sammanställning över en enskild advokats fakturering för ett visst år blir vilseledande för den som inte förstår formerna för hur arbetet i vissa fall behöver utföras, säger Jonas Granfelt.
I sammanhanget kan tilläggas att inga åklagare eller poliser heller genomför allt arbete i de stora utredningarna/målen på egen hand. Det ligger i sakens natur att ju större och mer komplicerat ett uppdrag är, desto större kan behovet av ett lagarbete vara. Det framhåller Joel Apitzsch och förklarar att det faktum att arbetet i ett uppdrag fördelas mellan flera kollegor inte innebär att uppdraget inte längre är personligt. På samma sätt som förundersökningsledaren har ett ansvar för alla åtgärder som vidtas i förundersökningen, har den förordnade advokaten ett personligt ansvar för hur uppdraget utförs.
– Jag har sett advokater som under arbetsanhopningar försökt lösa allt själva bränna ut sig. Den typen av osund arbetskultur tror jag inte att någon eftersträvar, och framför allt kan det aldrig ligga i klientens intresse, säger Joel Apitzsch.
Att sätta annan i sitt ställe, så kallad substitution, kräver normalt rättens tillstånd. Substitution är ett vanligt förekommande instrument för hela rättsväsendets hantering av framför allt häktade mål.
– För egen del åtar jag mig aldrig ett uppdrag om jag vid uppdragsförfrågan bedömer att jag saknar möjlighet att fullfölja uppdraget. En mycket stor del av de uppdrag jag tillfrågas om rör klienter som är frihetsberövade, och där saknas det i allmänhet förutsättningar att bedöma exakta tidpunkter för om och när huvudförhandling kommer att äga rum, eller omfattningen av huvudförhandlingen, säger Jonas Granfelt.
I en offentlig försvarares verksamhet hanteras alltid ett antal uppdrag parallellt. Hur många uppdrag som hanteras parallellt varierar väldigt mellan olika offentliga försvarare beroende på vilken ackvisition och arbetsbörda advokaten har. Det uppger Jonas Granfelt och understryker att en offentlig försvarare dock i princip aldrig råder över när olika utredningar färdigställs, när åtal väcks och när huvudförhandling ska äga rum. Beslut som rör tidpunkter för när olika åtgärder ska ske i form av polisförhör, häktningsförhandling och framför allt huvudförhandling fattas alltid av andra aktörer. Den offentlige försvararen får i normalfallet rätta sig efter andras beslut och lösa situationen.
Substitution används alltså i stor utsträckning, och oftast inte på advokatens initiativ. Advokaten förutsätts från myndigheterna vara flexibel och lösa de situationer som uppstår i samband med dubbelbokningar.
– I det här sammanhanget ska nämnas att en advokat oftast inte redan i samband med åtagande av ett uppdrag kan ta ställning till hur arbetssituationen och kalendern kommer att se ut när målet till slut ska sättas ut. Majoriteten av alla förordnanden leder till nedläggningsbeslut efter ett eller flera förhör. I de fall ett uppdrag leder till åtal och huvudförhandling är det ytterst sällan som åklagarens initiala prognos stämmer i fråga om hur lång tid som förundersökningen ska pågå, hur omfattande förundersökningsmaterialet ska bli och hur många dagars huvudförhandling som kommer att behöva tas i anspråk, säger Joel Apitzsch.
Men hur kommer det sig så att det nästan bara är uteslutande manliga advokater på listan? Hur ska fler kvinnliga advokater hamna i toppen?
– Under rätt så lång tid har fler kvinnor än män tagit examen från juristprogrammet, dessutom med bättre betyg. Det märker vi inte minst på underlaget av de kandidater som söker anställning hos oss. Fyra av Advokatfirman Guides senaste fem juristrekryteringar och våra två senast utnämnda delägare är kvinnor, säger Joel Apitzsch.
På åklagar- och domarsidan har den förändringen fått genomslag och kvinnorna förefaller vara i majoritet, även i ledande befattningar.
– Möjligen är vår bransch mer trögrörlig i jämförelse med statliga myndigheter, vilket i så fall är ett underbetyg. Möjligen har det också att göra med att våra klienters, ibland traditionella, föreställningar om hur en försvarsadvokat ska vara inte har hunnit i kapp samtiden. Flera av Sveriges skickligaste försvarsadvokater är kvinnor och jag tror att det bara är en tidsfråga innan de tar plats på listan. Vi manliga advokater kan också bli bättre på att rekrytera kvinnor till delägarpositioner och rekommendera kvinnliga kollegor till nya uppdrag, säger Joel Apitzsch.