Justitieombudsmannen (JO) Per Lennerbrant kritiserar i ett beslut den 24 juni Fosieanstalten för att den inte förmedlade kontakt mellan en försvarare och hans klient som var intagen i anstalten. JO konstaterar i sitt beslut att det finns en uppenbar risk för att överbeläggningen inom Kriminalvården i praktiken kan leda till en urholkning av misstänktas rätt till tillgång till försvarare och i förlängningen till en rättvis rättegång.
En advokat anmälde Kriminalvården till JO 2023 och klagade på Fosieanstalten. Han beskrev i anmälan att han var förordnad som offentlig försvarare för en klient som var intagen i anstalten. Han sökte telefonkontakt med klienten och fick besked från anstaltens centralvakt att han skulle bli uppringd. När det inte skedde ringde han efter två dagar till anstalten på nytt, och fick besked om att han skulle bli uppringd, men inte heller nu återkom anstalten. Efter att han hade gjort flera försök de följande dagarna fick han till slut besked om att klienten inte längre fanns i anstalten, men anstaltspersonalen ville inte uppge vart klienten hade flyttats utan hänvisade försvararen till Kriminalvårdens huvudkontor.
I anmälan förklarar advokaten att anstaltens hantering av telefonsamtalen innebar att han inte kunde diskutera den pågående förundersökningen med sin klient. Därmed hade klientens möjligheter att förbereda sitt försvar försvårats, och det hade inneburit merarbete för försvararen och ökade kostnader för staten.
I ärendet kontaktade JO Sveriges advokatsamfund och frågade om samfundet hade uppgifter om att det är svårt för försvarare att komma i kontakt med klienter som är intagna i häkte eller anstalt. Samfundet inhämtade synpunkter från många advokater. En stor majoritet av advokaterna vittnade om problem med att komma i kontakt med klienter. I sitt yttrande till JO lämnade samfundet en rad exempel på häkten och anstalter där advokater upplevde problem. Samfundet framförde att det gick att urskilja övergripande problem när det gäller försvarares möjligheter att få kontakt med intagna klienter. Efter begäran från JO yttrade sig också Kriminalvården i frågan.
JO skriver i sitt beslut att klagomålen om problem för intagna att få tillgång till sina försvarare har ökat i takt med att beläggningssituationen i Kriminalvården har blivit alltmer ansträngd. JO noterar att Kriminalvården medger att hinder för kontakt kan förekomma på ett förhållandevis stor antal verksamhetsställen och att det har blivit svårare för försvarare att få tillräckligt skyndsam kontakt med häktade klienter på några av landets största häkten. JO konstaterar att del av kärnuppdraget för ett häkte är att säkerställa fungerande kontakter mellan intagna och deras försvarare, att praktiska svårigheter bara i begränsad utsträckning kan tillåtas att påverka detta och att de uppgifter som framgår av Kriminalvårdens eget yttrande därför är mycket bekymrande.
I fråga om anmälan anser JO att hanteringen på Fosieanstalten har varit oacceptabel och att anstalten förtjänar kritik för det.
Avslutningsvis konstaterar JO att det finns en uppenbar risk att konsekvenserna av överbeläggningen i praktiken kan leda till en urholkning av misstänktas rätt till tillgång till försvarare och i förlängningen till en rättvis rättegång samt anser att tendenserna är oroväckande. JO noterar att Kriminalvården är inne i en period av omfattande om- och nybyggnader och understryker att det är viktigt att Kriminalvården inom ramen för om- och nybyggnaderna planerar för och säkerställer de praktiska förutsättningarna för försvararkontakter, till exempel i fråga om besöksrum och lämpliga utrymmen för intagna att tala i telefon ostört.