Riksdagen beslutade i förra veckan att godkänna regeringens förslag om att tillåta hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år. Lagändringarna träder i kraft redan den 1 oktober 2025. Flera av lagändringarna gäller under en begränsad tid, till den 30 september 2028 eller den 30 september 2030.
Riksdagsbeslutet innebär bland annat att:
- hemliga tvångsmedel ska få användas för att utreda vissa allvarliga brott där den skäligen misstänkte är under 15 år,
- preventiva tvångsmedel ska i vissa fall få användas mot barn under 15 år för att förebygga, förhindra och upptäcka särskilt allvarlig brottslighet,
- barn ska kunna hållas kvar i fler fall och under något längre tid än i dag för förhör eller i syfte att överlämnas till exempelvis föräldrar eller socialtjänst.
Advokatsamfundet var i sitt remissyttrande över den utredning som föregick propositionen kritiskt mot flera av förslagen, och instämde i det särskilda yttrande som lämnats av samfundets expert i utredningen, advokat Markus Bergdahl. Advokatsamfundet avstyrkte i huvudsak förslagen om hemliga tvångsmedel mot barn under 15 år, förlängd häktningstid för barn mellan 15 och 17 år samt beträffande förlängd tid för kvarhållande av barn av olika skäl.
I remissvaret skrev Advokatsamfundet bland annat att man ”ser risker med att de ändringar som nu föreslås sker i en tid av en allmänt mycket snabb utökning av statens möjligheter till övervakning av enskilda. Utökningar av statens befogenheter att använda tvångsmedel mot barn måste ha särskilt starka skäl för sig. Dessa skäl måste vara än starkare när det är fråga om ännu inte straffmyndiga barn. När det kommer till hemliga tvångsmedel är det fråga om särskilt integritetskränkande ingrepp i den personliga integriteten”.
Även Lagrådet uttryckte tveksamhet mot förslagen. Lagrådet pekade bland annat på att beredningen varit bristfällig i vissa delar. Men framför allt riktade Lagrådet in sig på den snabba ändringstakten på det straffrättsliga området, och att tillämpningen av de föreslagna reglerna påverkas av en rad andra beslutade och föreslagna ändringar, som planerna på en sänkt straffbarhetsålder för vissa brott.
Lagrådet skriver därför: ”Alla dessa pågående lagstiftningsärenden kan sammantaget få stor betydelse och konsekvenser för de förslag som läggs fram i remissen. Den snabba utvecklingen på straffrättens område innebär att det är mycket svårt att bilda sig en välgrundad och faktabaserad uppfattning om de samlade och långsiktiga effekterna av föreslagna förändringar. Det skapar svårigheter att göra en proportionalitetsbedömning av konsekvenserna av remissens förslag. Detta är otillfredsställande när det handlar om tvångsmedelsanvändning, och särskilt när de avser barn”.
Lagrådet summerar med att ”de föreslagna lagändringarna borde kunna avvakta den nyligen tillsatta utredningens utvärdering och en mer genomgripande konsekvensanalys av kommande lagstiftning som tar sikte på barns brottslighet”.