Civilutskottet har låtit göra en uppföljning av frågan om olovligt bortförande eller kvarhållande av barn i internationella förhållanden.
Det är svårt att uppskatta hur många barn som förs bort till andra länder, men de ärenden som inrapporterades till UD under perioden 2001–2008 tyder på att antalet bortförda barn ökar. Det handlar både om barn som har sin hemvist i Sverige och som har förts bort till eller hållits kvar i andra länder och om barn från andra länder som har förts till Sverige.
I en knapp majoritet av fallen, 54 procent, av de ärenden från 2003 och 2006 som särskilt har studerats är det mamman som fört bort barnen. Bortförandet sker ofta till ett europeiskt land.
Ett problem som lyfts fram i rapporten är att den internationella konvention som ofta används,1980 års Haagkonvention, tolkas och tillämpas på olika sätt av de konventionsanslutna staterna.
Handläggningstiderna är generellt långa för ärenden som rör bortförande av barn, särskilt i ärenden där länderna inte är anslutna till gällande konventioner på området.
Den snabbaste lösningen av ärenden med bortförda barn är att föräldrarna kommer överens om ett frivilligt återlämnande. Rapporten pekar därför på att internationell medling skulle kunna vara ett verktyg att använda sig av i dessa situationer. I vissa länder finns antingen oberoende privata organ eller statliga organ som arbetar med internationell medling. Något sådant organ finns inte i Sverige.
I rapporten konstateras vidare att svenska domstolar för närvarande saknar möjlighet att fastställa ett avtal som tagits fram mellan föräldrar genom medling.
Rapport från riksdagen 2008/09:RFR8 Bortförda och kvarhållna barn i internationella förhållanden – en uppföljning