Bland annat kritiseras förslaget att en specialdomstol ska besluta om FRA:s avlyssning, då det inte uppfyller Europakonventionens krav på oberoende domstolar, menar nämnden. Den nya domstolen ska enligt förslaget ha en ordinarie domare, besluten ska inte kunna överklagas och någon motpart ska inte finnas, ens som offentligt ombud.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden föreslår istället att tillståndsgivningen ska skötas i någon av de befintliga domstolarna, vilket bättre skulle uppfylla rättsstatens krav och samtidigt ha både ekonomiska och organisatoriska fördelar.

Att besluten inte ska kunna överklagas är bekymmersamt, enligt nämnden, som anser att avgöranden som går den ansvariga operativa myndigheten emot bör kunna överprövas för att möjliggöra prejudikatsbildning.

Vad gäller promemorians förslag att uppgifter i spaningsinnehållet som är lämnade vid bikt eller själavårdande förhållanden ska förstöras påpekar Säkerhets- och integritetsnämnden att en total förstöring av informationen i praktiken innebär att tillsyn och kontroll i efterhand omöjliggörs, och enskilda personer får därmed begränsad tillgång till effektivt rättsmedel i fråga om vad som kan ha utgjort lagstridig inhämtning eller behandling av information.

(Vad gäller kommunikationen mellan en försvarare och dennes klient hänvisas i regeringens förslag till den rådande lagstiftningen, framför allt rättegångsbalkens kap 27 § 22, där avlyssning av sådana samtal uttryckligen förbjuds. Detta kommenteras inte särskilt av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.)

Även förslaget att FRA ska underrätta individer och förstöra material i ärenden som tillhör andra myndigheter innebär ett meningslöst dubbelarbete, enligt nämnden. Att individer enligt förslaget inte ska underrättas med avseende på uppgifter som omfattas av förstöringsskyldighet uppfattar nämnden också som motsägelsefullt, eftersom just sådana uppgifter kan antas vara integritetskränkande. Nämnden ifrågasätter därför om underrättelseskyldigheten som den anförs i förslaget över huvud taget är meningsfull.

Nämnden, som leds av den förre Säkerhetspolischefen Anders Eriksson, är också kritisk till att beslut om spaningens inriktning bara får tas från Försvarsmakten, regeringen och Regeringskansliet. Det innebär bland annat att SÄPO – "som har det fundamentala ansvaret för att med konkreta medel möta olika slags hot mot rikets och enskildas säkerhet" – inte längre ska kunna tillgå till den spaning som FRA utför. Det gäller också Rikskriminalpolisen, Totalförsvarets forskningsinstitut och Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som bland annat kontrollerar spridningen av kärnvapen.

Det är intresset av att skydda rikets och enskildas säkerhet som är själva anledningen till att underrättelseverksamheten behövs och har inrättats, påminner nämnden. Regeringens förslag försvagar istället den möjligheten.

Läs regeringens promemoria här.

Läs Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens yttrande här.